I en rad argentinska provinser har skolorna nu stått stängda i över en och en halv månad in på den termin som skulle ha börjat den 1 mars, och allt eftersom veckorna gått utan lösning har konflikten blivit hårdare. I Santa Cruz på landets sydspets kastade okända personer en brandbomb mot ett stödmöte för lärarna och polisen har parkerat sig i alla skolor med order att stoppa alla försök till massmöten, flygbladsutdelning och andra strejkaktiviteter. I Salta i motsatt ända av landet har provinshuvudstadens centrum flera gånger blivit slagfält för sammandrabbningar mellan lärare och polis.
De allra hårdaste konfrontationerna har dock skett i Neuquen i Patagonien. Här heter guvernören Jorge Sobich, som tillhör den gamla peronistiska högern som aldrig accepterat landets nuvarande president Nestor Kirchner.
Sedan några veckor har lärarfacket här, frustrerade över resultatlösa förhandlingar, utvidgat strejken med just vägblockader, och Sobich riskerade inte bara sitt rykte som hårding utan utsattes också för påtryckningar från de lokala näringslivsorganisationerna, som fördömde blockaderna i flera annonser.
I korsningen mellan riksvägarna 22 och 237 gick förra torsdagen flera hundra poliser med vattenkanoner och tårgas till angrepp mot fackets blockad. När lärarna befann sig på långsam reträtt träffades Carlos Fuentealba, en 42-årig kemilärare med två barn, av en tårgaspatron som från kort avstånd slog in genom bakrutan i hans bil och spräckte hans skalle.
Polisen fortsatte sedan att avfyra tårgas med den svårt skadade och medvetslöse Fuentealba liggande på marken, och stoppade ambulanser på väg till platsen, enligt nättidningen La Vaca.
Fuentealba dog under natten mot fredagen. Det har sedan dess framkommit att polisen som avfyrade det dödade skottet dömts till två års fängelse för misshandel av gripna – men ändå kunnat fortsätta arbeta.
Trots att sammanstötningar mellan strejkande och polis är vanliga i Argentina verkar ”dödandet av den milde familjefadern Fuentealba ha retat upp nationen”, konstaterar BBC:s korrespondent. I Buenos Aires samlade protestmarschen runt 30 000 deltagare och från Mendoza rapporteras om 15 000.
Sammantaget hölls manifestationer på över 300 platser i samtliga provinser runt om i landet. Strejker stängde till stora delar ned kollektivtrafik, banker, domstolar, sjukhus, universitetet och skolor i de provinser som inte redan befinner sig i strejk. Bland annat stod tunnelbanan i Buenos Aires stilla, med åtföljande trafikkaos, rapporterar webbsidan Rebelion.
I själva provinsen Neuquen har lärarna satt upp ett tältläger på det centrala torget och permanenta vägblockader på två strategiska broar; kravet är Jorge Sobichs avgång. Manifestationerna är de största och mest ilskna under Kirchners regeringstid, och fast de direkt riktar sig mot en politisk motståndare till höger har han undvikit att uttala sig med hänvisning till att det är en angelägenhet på provinsnivå.
Under 2006 och 2007 har arbetsmarknadskonflikterna följt slag i slag i Argentina. Hårdast har de många gånger varit i den offentliga sektorn, och som allra hårdast just i skolorna. Det argentinska skolsystemet gjordes under 90-talet om efter ungefär samma linjer som det svenska, från en statlig skola med enhetlig, lagstadgad standard till ett decentraliserat system beroende av provinsernas budget.
En typisk lärarlön ligger runt 2 500–3 000 kronor i månaden, mindre än hälften än den summa som en familj med två vuxna och två barn anses behöva som ett minimum för en dräglig levnadsnivå. Det är inte ovanligt att undervisningen i offentliga skolor i fattigare områden och provinser även i vanliga fall ligger nere veckor eller månader i sträck för att lokalerna är hälsovådliga, vatten- eller avloppsrören är trasiga eller inga vikarier anställs när lärare är sjuka.
I stort sett alla som har råd väljer att sätta sina barn i privata skolor. I den situationen har de mer hårdföra provinsregeringarna valt att bemöta lärarnas strejker för högre löner med taktiken att helt enkelt vänta ut dem på obestämd tid – det är ändå nästan bara de fattigas barn som drabbas av den inställda undervisningen. Detta har drivit lärarna att gå över till mer drastiska kampmetoder och det har i sin tur drivit fram en allt hårdare repression. Händelserna under förra veckan utgör – hittills – kulmen på den utvecklingen.