Vi blockerade startbanan i en halvtimme, och riskerar nu höga böter eller rentav fängelse. Men det här är bara början. Vi kommer att få se en våg av direkta aktioner mot den globala uppvärmningens orsaker svepa över landet de kommande åren. Det är nödvändigt: ställda inför politikernas passivitet har vi inget annat val än öppen kamp: vi kan inte vänta längre.
Rapporterna blir allt dystrare, allt mer samstämmiga, allt mer svindlande i de avgrunder som målas upp. Den senaste delrapporten från FN:s klimatpanel befäster den vetenskapliga vissheten om att växande svarta fläckar av jorden kommer att bli obeboeliga inom några decennier om inget drastiskt görs. Öknar som sprider sig, floder som torkar ut, uteblivet regn och stigande havsnivå är bara några av effekterna, redan påtagliga runtom på jorden. De som drabbas värst är fattiga människor, bönder, arbetare. Forskarna är ense om att vi rör oss mot katastrofer som saknar motstycke i mänsklighetens historia.
Om kaoset ska undvikas måste vi lägga om kursen radikalt. Vi har – bokstavligen – ingen tid att förlora. Men vad händer? Den rika delen av mänskligheten öser ut mer och mer växthusgaser – som om den bara ville lägga bränsle på den globala uppvärmningen.
Värst av allt just nu är flyget. Ingen annan källa till växthusgaser ökar så snabbt i världen som flygindustrin.
Flyget är en enkelresa till sammanbrott för den biosfär vi lever i. Ändå expanderar det som inget annat transportslag. FN:s klimatpanel räknar med att flyget kommer att öka med 5 procent om året framöver om inga stora regleringar av branschen införs. För många länder innebär det att de kan minska sina utsläpp på alla andra områden, släcka varje lampa och låsa in bilarna i garage, men om flygandet ökar som nu kommer det inte att ha någon betydelse: utsläppsbegränsningarna kommer att ätas upp av en skenande flygindustri.
I Sverige står flyget just nu för en tiondel av alla utsläpp. Mest vansinnigt är inrikesflyget på korta sträckor – extremt klimatförstörande resor, som enkelt skulle kunna utföras med tåg. Om man bara räknar koldioxid släpper en flygresa mellan Stockholm och Göteborg ut omkring hundra gånger mer än om man tar tåget per person. Och ändå öppnades förra året flera nya inrikeslinjer: bland annat en mellan Örebro och Stockholm!
Ledande i att pressa upp det svenska inrikesflyget är just Bromma flygplats. Under 2006 ökade antalet passagerare som flög till eller från Bromma med 22 procent, mest av alla flygplatser i landet; endast från Arlanda flyger nu fler inrikesresenärer.
Om vi vill ha en fortsatt beboelig planet för oss, våra barn och våra barnbarn finns det inget val: vi måste ställa flygplanen i hangarerna.
Vi måste flyga mindre. Vi måste – det är bara att vänja sig vid tanken – ersätta inrikesflygen med andra transportslag och reducera utrikesflygen till en spillra av dagens avgångar. För just flyget saknar forskarna fungerande alternativ till dagens bränsle: det går helt enkelt inte att driva flyg med etanol, biobränslen, solenergi eller något liknande. Inget alternativ återstår än att planera för en kraftig reduktion av flygandet och en gemensam och rättvis fördelning av de flygresor som är möjliga.
Så vad gör, i detta akuta läge, Sveriges borgerliga regering? Ett av de första beslut den fattade var att slopa den lilla flygskatt som den förra regeringen beslutat införa, så att flyget ska förbli ett skattebefriat transportslag.
Det var ingen slump. Kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell var, fram till det ögonblick han utsågs till minister, ordförande i Föreningen Svenskt Flygs styrelse. Så här skrev Svenskt Flyg i ett pressmeddelande efter att Odell blivit minister:
”Under Mats Odells ledning har Svenskt Flyg påbörjat omvandlingen till en modern opinionsbildande intresseorganisation för den svenska flygbranschen, säger Svenskt Flygs generalsekreterare Peeter Puusepp
i en kommentar. Kampen mot den förra regeringens förslag att införa en flygskatt är ett exempel på ett opinionsbildande arbete som Svenskt Flyg genomfört med framgång under det senaste året. ’Föreningen Svenskt Flyg önskar Mats Odell lycka till i det nya arbetet som kommun- och finansmarknadsminister’, avslutar Peeter Puusepp.”
Det är klara besked. Vår regering, med sina band till näringslivets högsta organ, prioriterar kortsiktiga vinstintressen framför fortsatt biosfär.
Vi sitter på Titanics nedre däck. Våra kaptener ser isberget, stirrar på det, styr rakt emot det, håller krampaktigt i rattar och roder trots att kollisionen kommer att bli förödande. I en sådan situation finns inget annat val än myteri och kamp för att tvinga våra styrande till åtgärder som står i paritet med hotets omfattning. Här är en början: avskaffa inrikesflyget, bygg ut och subventionera tågtrafiken, inför skatt på alla flygavgångar från Sverige och verka för en internationell bränsleskatt på flyget. Men om en sådan politik ska förverkligas, och spridas till alla de andra områden där planetens framtid avgörs, krävs kraftiga påtryckningar.
Slut upp i klimatkampen! Direkt aktion mot det fossila kapitalet!
