Det är irriterande läsning, att en stor del av den arbetande befolkningen i Sverige saknar reellt inflytande över sina jobb. Den fjärde delen av LO:s rapportserie Röster om facket och jobben konstaterar att nästan en tredjedel av LO-kvinnorna inte ens kan ta fem minuters paus för till exempel ett toalettbesök, utan att be om lov eller kalla in en ersättare. Ett tydligt mönster över det svenska arbetslivet träder fram: Inflytandet över arbetet är nära kopplat till klass och kön, vilket syns allra tydligast i vilka som kan flexa sin arbetstid. Endast 29 procent av LO-kvinnorna har den möjligheten. Därefter följer LO-männen, med 36 procent, och så vidare – tills vi kommer högre upp i hierarkin: 81 procent av SACO-männen kan flexa.
En förklaring till dessa siffror kan visserligen ligga i att vissa typer av arbete kräver minutiös närvaro: Kassabemanningen i mataffärerna, det löpande bandet och så vidare – men det är långt ifrån hela förklaringen. Statistiken säger samtidigt något väsentligt om vilka som är betrodda att ta ansvar för sitt arbete. Arbetare, och särskilt då arbetarkvinnor utsätts för en striktare toppstyrning än andra.
Allt oftare framförs argumentet att det är på grund av att så många kvinnor jobbar i offentlig sektor som de har allra sämst lön, inflytande och villkor på arbetsmarknaden, att lösningen därför stavas privatisering. Men exemplet Norge visar en annan verklighet, kan vi läsa i senaste numret av Flamman. I Norge säger allt fler kommuner nej till privatisering och ställer sig i stället bakom en modell för organisering av arbetsplatsen som utgår ifrån tillit – tilliten till att det är de arbetande som har bäst förutsättningar att organisera sitt eget arbete. I kommunen Steinkjer, en av de 27 så kallade ”kvalitetskommunerna” som ingår i försöket, finns många positiva erfarenheter. När personalen vid boendet för funktionshindrade på Strandveien själva fick lägga schema valde de en mer flexibel modell i stället för ett standardiserat rullande schema. Resultatet blev nöjda brukare och mer utvilad och motiverad personal. Sjukfrånvaron sjönk dramatiskt, visar en oberoende utvärdering från stiftelsen Imtec.
Liknande erfarenheter gjorde de kommunala sopåkarna. När de fick bestämma tvingades kommuninvånarna ställa ut soptunnorna på ett annat sätt än tidigare. Detta, i kombination med nya scheman ledde till mindre ensidiga arbetsuppgifter och en ekonomisk rationalisering – utan att någon behövde sparkas.
I förra veckans Arbetaren fanns ett reportage om en syndikalistisk sektion som erövrat stort inflytande över fritidshemmet Eriksdalsvillan. Det exemplet ger samma intryck: Ökat inflytande på jobbet leder till större arbetsglädje och effektiviserar verksamheten.
LO:s nämnda undersökning om frihet och förmåner i arbetslivet visar att det finns en förmån som faktiskt omfattar de flesta – nämligen gratis kaffe på jobbet, vilket måste sägas vara positivt.
Vi kan välja att tiga och tacka för kaffet – eller gå samman och kräva mer. Den syndikalistiska visionen om arbetarnas övertagande av produktionsmedlen behöver inte vara så avlägsen – det handlar om att skapa det samhälle vi vill ha.
