Attac och ytterligare några större organisationer har under den senaste veckan sysslat med rena hets- och förtalskampanjer mot den autonoma rörelsen i samband med G8-protesterna i Heiligendamm. Attacs skitsnack tycks nu ha tagit sig raka vägen in i vänsterpressen. I Arbetaren sker det genom Attac-medlemmen och mainstreamjournalisten Jens Ergon. Detta samtidigt som de autonoma stått bakom och i flera fall gått i fronten för de förmodligen mest lyckade G8-protesterna någonsin.
När den tyska polisen, lördagen den 2 juni i Rostock, angrep demonstranter i ryggen och slog folk blodiga så valde Arbetaren och Attac att lägga skulden på ”ett hundratal fulla kravallturister”. Bara den formuleringen skulle kunna vara direkt hämtad från en nyliberal propagandaskrift.
Själva kravallerna, skadegörelsen och inte minst antalet skadade har också överdrivits rejält. Detta är tydligt för den som var på plats och senare följde de lite djupare undersökningar som gjordes av olika journalister. När polisen anföll på lördagen gick alla, inklusive Attacmedlemmarna, upp och täckte varandra. Att de som deltog i försvaret mot polisangreppet skulle ha varit alkoholpåverkade är förmodligen det mest grundlösa påhopp jag någonsin har läst i Arbetaren.
Senare under veckan, när polisen angrep demonstranter ute på fälten, gick Attacs funktionärer ut med att de personligen skulle överlämna alla som gör motstånd till polisen. Flera personer slogs blodiga medan kostymaktivister från Attacs ledning stod på betryggande avstånd och inte riskerade någonting förutom sin egen prestige hos de borgerliga grupper de försöker lobba på. Avståndstagandena kom inte från Attacs gräsrötter, som i flera fall stod sida vid sida med de autonoma när polisen slog till.
Kanske för att det i flera fall var autonoma grupper som stod i täten för de lyckade blockaderna valde Attacs ledning att fokusera på hur ”elaka” de svartklädda demonstranterna och vissa av poliserna var när de ”förstörde för Attac”. Varför allt skitsnack?
Är det för att Attac själv förlorat initiativförmågan till de grupper som valt att ta till direkt aktion? Eller är det för att de är livrädda för en liknande situation som efter Göteborgshändelserna 2001, då media lyckats förstöra vänsterns framgångar genom att skylla all polisbrutalitet och vandalism på proteströrelserna – med en vänster som bråkade internt som följd? Kanske, men att ställa sig på borgerlig medias sida, när de uppenbarligen ljuger, måste ju vara som att skjuta sig själv i foten.
Min upplevelse är att protesterna vid G8-mötet i Heiligendamm är de mest lyckade och enade på länge, så när som på allt gnäll från de större protestestorganisationernas ledningar. Vi lyckades faktiskt gemensamt och med olika metoder blockera alla landvägar till toppmötet, för att inte tala om ingångarna i taggtrådsstängslet runt Heiligendamm. Då blir jag oerhört förvånad och upprörd av att de tidningar som jag upplever vara våra egna går ut och försöker snacka skit om allt vi åstadkommit – innan det ens hänt. Artikeln som beskrev hur vi sabbat protesterna, eller i alla fall bilden av protesterna, skrevs ju innan toppmötet ens börjat.
Jag och flera kamrater var i Tyskland från 2-7 juni och var med på flera av de större händelserna. Vi rörde oss flera gånger med det ”svarta blocket”, men ofta också med andra grupper. Nu hoppas vi att Arbetaren inte ska fortsätta vara ett organ för Attacs lögner om den autonoma rörelsen. I stället hoppas jag att vi, stärkta av vad vi faktiskt åstadkommit i Tyskland, kan sluta upp med den interna skuldbeläggningen inom proteströrelsen. Vi har inget att tjäna på det. Så länge vi fritt får kritisera och framför allt agera mot det kapitalistiska systemet har vi allt att vinna.
Victor
Jens Ergon svarar direkt:
Uppenbarligen går uppfattningarna isär om vad som hände efter lördagens demonstration i Rostock.
Jag delar intrycket av mobiliseringarna mot G8-toppmötet som en framgång för rörelsen. Blockaderna var imponerande. En enorm insats hade lagts ner på tältläger, alternativkonferens, den stora demonstrationen – för att inte tala om det mödosamma alliansbyggandet under två år.
Blockaderna ägde rum efter förra veckans pressläggning. Därför beskrivs de och helhetsintrycket av protestveckan i detta nummer av Arbetaren. Däremot har min bild av bråket efter lördagsdemonstrationen inte förändrats. Jag instämmer i att det hela uppförstorats av media och att den överdimensionerade polisinsatsen förvärrade situationen. Själv lappades jag till med batong när Berlin-polisen gjorde en av sina rusningar in mot hamnområdet.
Men det förändrar inte bilden av ett tämligen sjaskigt och meningslöst gatubråk. Det beror inte på urspårad ”folklighet” eller Attac-propaganda – det var helt enkelt så jag uppfattade händelserna. Hur man bör beskriva folk som svansar runt med en pilsner i ena handen och en sten i den andra kan diskuteras – jag har svårt att förstå varför ”full kravallturist” är så provocerande.
Jag har också svårt att förstå varför artikeln skulle stigmatisera autonoma – tvärtom poängteras att den absoluta merparten av de över 5 000 i demonstrationens svarta block inte deltog i bråket. Autonoma intervjuas också i artikeln.
Framför allt har jag svårt att förstå varför självkritik skulle vara detsamma som nyliberalism. Överenskommelsen inför demonstrationen var tydlig: Icke-våld och inte låta sig provoceras. 99,75 procent av de 80 000 deltagarna klarade av att hålla överenskommelsen. Ett par hundra – och polisen – klarade inte av det.
Jag kan inte svara för vad tyska Attac sagt under protestveckan. Att det fanns en omfattande debatt inom Attac efter lördagen är helt klart. Men en överväldigande majoritet av medlemmarna valde att delta i blockaderna – med eller utan kostym. I uttalanden från Sven Giegold och andra i tyska Attacs ledning beskrivs blockaderna som en succé och kritik riktas mot polisens övervåld. Någon hetspropaganda eller förtalskampanj av autonoma har åtminstone inte jag kunnat hitta.
Jens Ergon
