En facklig förtroendeman som inte låter sig nöja i första taget, som är uppriktigt engagerad i frågor om säkerhet och arbetsmiljö vid företaget och som visar känslor, inklusive ilska, är obekväm.
I samband med att Per Johansson valdes till klubbordförande i Seko klubb 119, i april 2004, bestämde sig klubben för att förbättra sitt säkerhets- och arbetsmiljöarbete. Det ledde till exempel till kritiska uttalanden i media och att skyddsombud vid flera tillfällen beslutade att stoppa arbetet. Ett sådant tillfälle var i september 2005, då frontrutan på ett tåg – för fjärde gången – trycktes in och skadade föraren, efter ett så kallat framförhopp. När företrädare för Arbetsmiljöverket hävde skyddsstoppet utan att uppge när bristerna skulle vara åtgärdade av bolaget blev Per Johansson förbannad. Uppgifterna går isär ifall han i samband med detta skrek ”Jävla idioter” eller ej.
I samband med en skyddsrond som ledde till upptäckten att 17 larmtelefoner mellan Kungsträdgården och Fridhemsplan var ur funktion skrev klubben den 26 september 2005 ett pressmeddelande med sin syn på det bristande säkerhetsarbetet i tunnelbanan, undertecknat av både Per Johansson och skyddsombudet Martin Stenman. Bolaget såg ”mycket allvarligt” på innehållet i pressmeddelandet som de uppfattade som osakligt, osant och vilseledande. De kallade därför Per Johansson, men inte Martin Stenman, till ett möte. Tre dagar senare underrättades Johansson om beslutet att avskeda honom och han avstängdes från arbetet.
En rad andra incidenter åberopas i domen. Den röda tråden är enlig bolaget att Johansson agerat aggressivt, kränkande och ”otillbörligt” för en facklig förtroendeman, vid en rad tillfällen. Seko hävdar däremot att Johansson skött sitt uppdrag. Punkt. De krävde därför skadestånd och ett ogiltigförklarande av avskedet, som anses föreningsrättskränkande.
När domen från Arbetsdomstolen tillkännagavs i förra veckan visar det sig att domstolen valt att ensidigt tro på arbetsgivarsidan i de fall ord står mot ord.
Domstolen tillägger dock att den inte funnit anledning att gå in på frågan om klubbens kritik av bolagets arbete med säkerhets- och arbetsmiljöfrågor varit befogad eller ej. Arbetsdomstolen gillar avskedet.
Vem har inte varit med om att stämplas som otrevlig och aggressiv i samband med framförandet av obekväma krav på en motpart?
AD:s dom innebär en formell munkavle på fackliga företrädare. Chefen sätter med domstolens gillande gränsen för yttrandefriheten, trots att kritiken mot den bristande säkerheten i företaget är omvittnat befogad och trots att klubbordföranden haft ett starkt mandat av medlemmarna.
Om fler fackliga företrädare visade sin ilska när de inte får gehör för arbetsmiljökrav kanske inte Johansson skulle uppfattats som så avvikande. Minns att 50000 arbetsplatsolyckor som medförde sjukfrånvaro rapporterades förra året – och håll i minnet att människor dör på farliga svenska arbetsplatser.
Ett konstruktivt fortsatt arbete med arbetsmiljö och säkerhet på landets alla arbetsplatser torde, tvärt emot AD:s bedömning, innebära att gå i Per Johanssons fotspår.
