”Landsbygden i östra Paraguay brukade vara full av djungel, små gårdar, skolor och djurliv. Nu är den ett grönt hav av sojabönor. Familjerna, träden, och fåglarna är borta. Skolorna står tomma. Luften fylls av den giftiga stanken från bekämpningsmedel som paraquat och 2,4-D som sprutats över sojafälten.”
Den beskrivningen kommer från journalisterna Benhamin Dangl och April Howard, som i april i år besökte den övergivna byn Minga Pora och intervjuade dess enda återstående invånare, Leonida Laivas:
– Gifterna ger oss ingen ro. När vinden blåser det över oss får hela familjen huvudvärk, synproblem och magont. Vattnet är också fullt av gift och det ger oss diarré och illamående.
Dangl och Howard noterar att hon, liksom andra intervjuade paraguayaner, inte talar om ”bekämpningsmedel” utan använder ordet ”venenos”, gifter. De beskriver hur de under sin resa genom sojazonen många gånger tvingades täcka över näsor och ögon på grund av en fruktansvärd stank som påminde om ”hundkadaver”.
– Jag ville inte flytta härifrån. Men varje gång efter en besprutning hade vi huvudvärk, utslag, lunginflamation. Kycklingarna dog, korna aborterade kalvarna och slutade mjölka. Det finns ingen fisk kvar i floderna och vattnet är fullständigt förorenat, berättar Leonida Laivas forne granne Meritón Ramirez.
De som inte flyttade på grund av bekämpningsmedlen fick en ytterligare anledning: de hotades av torpeder lejda av sojaodlarna.
Under detta årtionde har över 100 bondeaktivister dödats – av polisen vid vräkningar eller av lejda mördare. Nästan inga fall har klarats upp.
Men även sojaodlare har attackerats ur bakhåll i natten, fått sina traktorer saboterade eller odlingar uppeldade – metoder som bondeorganisationerna officiellt inte ägnar sig åt eller förespråkar, men innofficiellt accepterar.
Så sent som den 25 juni greps Perfecto Irala av polisen, men han frigavs aldrig och inte heller har han återfunnits i något häkte eller fängelse. Irala var en av ledarna för en bondegrupp som ockuperade mark den paraguaynska staten nyligen sålt till utländska sojaodlare, trots att den på pappret varit avsedd att delas ut till landlösa. I maj torterades och dödades ordförande för en annan jordockupantgrupp, Antonio Almada.
Detta är ”sojakriget”, en lågintensiv men dödlig konflikt som i snart ett decenium rasat på den mer eller mindre laglösa paraguaynska landsbygden.
I bakgrunden finns mäktiga aktörer och stora vinster. Trots att kommersiell odling av genmanipulerade organismer, GMO, i teorin fortfarande är förbjudet, är det i verkligheten till största delen GMO-frön som Monsantos Round Up-ready-soja som sås på odlingarn.
Transnationella jordbruksjättar som Monsanto, Syngenta, DuPont och Cargill leverar GMO-utsäde som gjorts resistent mot företagets egna bekämpningsmedel, och köper sedan också ofta själva upp skördarna för försäljning på den internationella marknaden.
En inte helt obetydlig del av det inblandade kapitalet är svenskt: 2000 köpte Pharmacia upp Monsanto. Syngenta skapades genom en sammanslagning av AstraZenecas och Schweiziska Novartis jordbruksdivisioner. Gamla Astras andel kontrolleras av Wallenbergfamiljens bolag Investor.
En del kallar Paraguay för ”sojarepubliken” – för precis som United Fruit hade den verkliga makten i Centralamerikas ”bananrepubliker” härskar storjordägarna och de transnationella jordbruksföretagen här. Alla rättsprocesser där de ifrågasätts tenderar sålunda att stöta på stora svårgheter.
Det gäller 11-årige Silvino Talaveras död i januari 2003. Han hade hamnat i ett moln av Round-up på väg hem från skolan. De ansvariga sojaodlarna, Herman Schlender och Alfred Laustenlager, dömdes i november 2006 till slut till två års fängelse – den första domen i sitt slag någonsin. Men när The Nations reporter i februari besökte Talaveras mor befann de sig fortfarande i frihet.
– Ingen verkar kunna förklara varför, konstaterar hon.
Av allt att döma kommer kriget att hårdna ytterligare i framtiden. Orsaken skrivs biobränslen – ett av många användningsområden för bönorna är för framställning av biodiesel. Nyligen hölls biobränslekonferenser med Al Gore som huvudtalare i flera latinamerikanska länder och industrin spås en lysande framtid i spåren av den ökande oron för klimatförändringarna och en kommande oljekris. Cargills vd talade i en intervju med New York Times förra året om en ny ”guldrusch”.
Men när det gröna guldet ska utvinnas i Paraguay spills blod.