Skandalerna runt Saab och svensk vapenexport duggar tätt. Knappt har vi smält Uppdrag gransknings avslöjande om mutanklagelserna i Tjeckien förrän Amnesty riktar skarp kritik mot att svenska vapendelar kan vara på väg mot Burma.
Brotten mot mänskliga rättigheter är systematiska i Burma. Amnesty konstaterar att summariska rättegångar förekommer i landet, att tusentals politiska fångar hålls fängslade under mycket svåra förhållanden, att tortyr är utbrett och att militären rekryterar barnsoldater. Sverige, och även EU, har mot denna bakgrund antagit ett vapenembargo mot Burma som innebär att ingen militär utrustning, vare sig indirekt eller direkt, får säljas till landet.
Trots detta avslöjar nu rapporten ”Indian helicopters for Myanmar: making mockery of the EU arms embargo” att komponenter från sex EU-länder, däribland Sverige, kan vara på väg att hamna i Burma. Indien har inga restriktioner för vapenexport till Burma, och blir den planerade försäljningen av sex militära attackhelikoptrar av så bidrar bland annat Saab till att underminera vapenembargot. Varken Saab, Sverige eller de övriga EU-länderna har i så fall tagit sitt ansvar för att följa upp att godkänd vapenexport till Indien inte säljs vidare.
Sverige är den åttonde största exportören av vapen i världen, en bransch som är minst sagt smutsig. USA:s näringsdepartement uppskattar att mutor i samband med vapenaffärer utgör uppemot hälften av alla mutor som utbetalas internationellt – i alla branscher. I det sammanhanget skulle det vara mycket förvånande om Sverige visade sig vara en helt fläckfri vapenexportör.
Starka kapitalintressen står på spel. Se på exemplet Jas, där svenska staten investerat 100 miljarder och planet bara blivit sålt till två länder: Sydafrika och oss själva, Sverige. Desperationen tilltar. Pengarna måste in. Bland annat till priset av att alla svenskar som reser till Sydafrika med sina resor betalar av på en svensk ”skuld” till Sydafrika genom uppgörelsen om Jas-försäljningen.
Dessutom är turerna runt användandet av agenter och eventuella mutor i andra försök att sälja Jas långt ifrån klarlagt, vilket är föremål för en pågående förundersökning.
Varken vapentillverkning eller vapenexport är en förutsättning för den svenska alliansfriheten. Det är möjligt att värna alliansfriheten och samtidigt ifrågasätta att det militära försvaret och den egna vapenindustrin slukar så stora resurser. Om Sverige ska utveckla egna vapen måste de säljas för att finansiera produktionen, men vad är det som säger att Sverige måste vara vare sig vapenproducent eller exportör? Att införa striktare uppförandekoder och helt komma till rätta med mutproblem och en svensk vapenindustri som har diktaturer, krigförande länder och människorättskränkande länder på sin kundlista ter sig närmast utopiskt. Bättre då att lägga ner.
Antagligen hjälper det de politiska fångarna i Burma föga, någon annan står säkert på kö för att sälja vapen till landet. Men det är ingen ursäkt.
