Hbt är angeläget för feminismen

Olika typer av förtryck – rasism, homofobi, sexism och så vidare, ingår i, upprätthåller och förstärker varandra. Det går inte att sekteristiskt rikta in sig på ett enskilt förtryck utan man måste se förtryck som en helhet och bekämpa det på alla fronter. Vi kommer aldrig att lyckas utrota allt förtryck utan att se hur olika typer samverkar.

”Är det inte dags för en segerrik rörelse att mogna och gå utöver uppropet mot den heteronormativitet som knappast längre existerar?”, frågar Inga-Lisa Sangregorio.

Vad gäller heteronormativiteten håller jag inte med dig. Men visst behöver både vänster- och feministrörelsen en bred, segerrik rörelse. I en feministisk rörelse är det dumt att ytterligare marginalisera oss hbt-kvinnor. Kvinnor som har sex med kvinnor är forfarande osynliggjorda och marginaliserade. Särskilt i förhållande till män som har sex med män.

Att då, i likhet med mig, tillhöra gruppen bisexuella kvinnor är att bli dubbelt förtryckt. Vi misstros av både homo- och heterosexuella och specifika bisexuella frågor får vika undan.

Under min tid i könsbytesutredningen engagerade jag mig i transfrågor och då främst FTM (Female To Male)-frågor. Jag satt även i RFSL:s ungdomsstyrelse och såg då exempel på grov sexism inom organisationen. Den transexuella världen är inte heller den befriad från kvinnoförtryck, eller var åtminstone inte det när jag var en del av den. Men där är förtrycket så att säga omvänt. MTF:arna (Male to female) är de tongivande, FTM:arna marginaliserade.

Heteronormativiteten existerar, och frodas, både i hbt-världen och annorstädes. Visst har normerna för vad som anses ”normalt” vidgats så pass mycket de senaste 30 åren att singelhushåll, styvbarn, plastmorsor med mera kan räknas som ”kärnfamilj”. Men icke-heterosexuella har fortfarande svårt att få plats inom begreppet.

Även om det numera tycks verka okej för presumtiva könsbytare att inte vara heterosexuella, så får de fortfarande frågan vilken sexuell läggning de kommer ha som ”färdigbytta,” och svaret anses fortfarande intressant.

Vad gäller din fråga: ”Hör ni inte hur abstrakt och dött ett uttryck som ’hbt-personer’ är?” håller jag absolut inte med dig. För mig är uttrycket ”hbt-personer” både ytterst konkret, och någonting jag kan identifiera mig med.

Oavsett vad vi väljer att definiera oss som så påverkar alla de olika sakerna vi är oss, och vi kan påverka samhället via dem. Om vi arbetar tillsammans. Det privata är fortfarande politiskt, vare sig vi vill det eller inte.

Hbt är ett paraplybegrepp, men, anser jag, absolut nödvändigt för att ens börja greppa den enorma flora hbt-världen utgör. Till att börja med står hbt, eller hbtq som det numera ofta utökats till (där q står för queer) inte, som du av din artikel tycks tro, för ”bögar och lesbiska av olika schatteringar, bisexuella och transsexuella”, utan hbtq står för homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera personer. Det är något helt annat, då transpersoner även det är ett paraplybegrepp, vilket kan innefatta alltifrån transvestiter och transsexuella till transgenderister och intersexuella. Det sistnämnda är dessutom ett paraplybegrepp i sig.

Så vad har vi hbt-personer gemensamt, förutom det vi inte är? Att vi går utanför normen. Det ger en stark gemenskapskänsla, och det räcker långt.

Vad gäller konkreta politiska krav finns det många. Jag ställer mig inte bakom allt jag nu rabblar upp, utan de är bara exempel på konkreta politiska krav inom hbt-världen:

• Ändring av namnlagen, så att juridiska ”kvinnor” kan bära ”mansnamn” och tvärtom.

• Möjlighet även för dem som inte önskar genomgå ett fullständigt könsbyte att få hormoner utskrivet.

• Civiläktenskap, det vill säga att staten innehar vigselrätten och inte religiösa samfund.

• En ny könsneutral äktenskapsbalk.

• Möjlighet att gifta sig med flera personer.

• Bortskaffande av sjukdomsklassificeringen av transexualitet och vissa typer av transvestism.

• Hbt-flyktingars rätt att stanna i Sverige.

Både feministrörelsen och vänstern i stort är mer splittrade än någonsin. Vi inriktar oss mer på att bekämpa varandra än åt att fokusera på och enas kring politiska krav.

Detta är precis vad patriarkatet vill. Ska vi verkligen göra dem till viljes?

Åsa Backhaus är spärrvakt i tunnelbanan.

Publicerad Uppdaterad
1 day sedan
Silas Aliki om följderna av ändringar i migrationsrätten som riksdagen förväntas rösta igenom den 12 mars 2025. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / TT , Lo River Lööf Kollage: Arbetaren

Silas Aliki:
Regeringen ändrar migrationsrätten – ”ökat lidande”

Riksdagen röstar på onsdag den 12 mars om ett förslag att ta bort preskriptionstiden för utvisningsbeslut. Förslaget som förväntas gå igenom innebär att det blir omöjligt att söka asyl på nytt igen efter ett avslag utan att först lämna landet, skriver Silas Aliki och varnar för att lagändringarna kommer att öka både utsattheten och lidandet för de berörda.

Den 12 mars förväntas riksdagen rösta igenom förändringar i migrationsrätten som kommer att få stora konsekvenser. Regeringens syfte med de nya reglerna är att få fler personer som fått avslag på sina asylansökningar att lämna Sverige. Men vilka följder får de i praktiken?

I korthet kommer, enligt de nya reglerna som ska träda i kraft den 1 april, utvisningsbeslut inte att preskriberas så länge en person är kvar i Sverige. Det blir alltså omöjligt att söka asyl på nytt igen efter ett avslag utan att först lämna landet. Dessutom avskaffas möjligheten till så kallat spårbyte, det vill säga att en person som fått avslag på asylansökan kan söka arbetstillstånd utan att behöva lämna Sverige.

Spårbyte inte längre möjligt – vitt jobb räcker inte för att få stanna

Reglerna är utformade så att även alla ansökningar om förlängt arbetstillstånd avslås, om det första arbetstillståndet var ett sådant som personen fått genom spårbyte. Personer som arbetat vitt i Sverige i flera år, och som ofta återförenats med familjen, kommer att behöva lämna landet. 

Advokatsamfundet påpekade i sitt remissvar att de nya reglerna med stor sannolikhet kommer medföra att en större grupp redan mycket utsatta människor kommer att hamna i en sådan otrygghet att den måste anses oförenlig med utlänningslagstiftningen. 

Det bekräftar den bild som Statskontoret i en rapport nyligen kom fram till – det finns stora rättssäkerhetsbrister i den svenska asylprocessen. Möjligheten att söka asyl på nytt är därför en sorts säkerhetsventil, som i många fall kan läka bristerna hos Migrationsverket och leda till ett bättre resultat. En ventil som regering och riksdag alltså nu tar bort. 

Utsattheten ökar med nya asylregler

Men reglerna kommer inte, på det sättet som regeringen tror, leda till att människor utan tillstånd lämnar Sverige. 

Asylrättscentrum, som i över 30 år arbetat med att hjälpa människor att ta tillvara sina rättigheter i asylprocessen, har pekat på att statistik från åren 2021-2022 visar att omkring 21-29 procent av alla som söker någon form av uppehållstillstånd efter preskription får det.

Silas Aliki: ”Just nu bestämmer staten över transpersoners kroppar”

Det innebär att människor som har behov av skydd inte längre kommer att kunna få det, eftersom man bara får en chans i den process som ibland har beskrivits som ett lotteri. Dessa människor kommer, visar forskning, i stor utsträckning välja att stanna kvar i Sverige, trots att de saknar möjlighet att få stanna. Att återvända upplevs helt enkelt som för farligt.

Större risk för exploatering på arbetsmarknaden

Risken är stor att de nya reglerna bara kommer att öka utsattheten och lidandet, och dessutom ge den informella ekonomi där papperslösa utnyttjas i bygg-, städ- och restaurangbranschen ännu fler människor att exploatera. 

Att dra in uppehållstillståndet för personer som befunnit sig lagligt i Sverige under hela sin tid här, och etablerat sig på arbetsmarknaden, framstår också det som en såväl mänsklig som ekonomisk katastrof. 

Lagstiftning som den här blir bara begriplig för den som inser att syftet med Tidölagets politik inte är att se till att den svenska arbetsmarknaden fungerar som den ska eller att människor följer fattade beslut. Syftet är att skapa oro, rädsla och en känsla av att inte vara välkommen hos bruna och svarta personer. Med eller utan uppehållstillstånd. 

Silas Aliki inklippt framför ett polisingripande

Silas Aliki:
Demonstrationsfriheten äts upp från två håll

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
4 days sedan
Amalthea Frantz, chefredaktör på Arbetaren. Foto: Skärmdump från Turkish Aerospace Industries, Montage Arbetaren

Amalthea Frantz:
Sluta kryp för skurkstater – lämna Nato

Ett år har Sverige varit medlem i Nato. Ett år för mycket. Regeringen borde ansöka om utträde nu, innan den skämmer ut sig ännu mer.

Maktfullkomlighet och militarism leder alltid till ett helvete för vanliga människor. Oavsett vilken stat det handlar om. Men vissa stater är mer skurkaktiga än andra. I den militära alliansen Nato finns länder som Ungern och Turkiet. Och förstås den stora jätten: USA. 

Den 7 mars är det ett år sedan Sverige blev medlem i Nato. Det skedde hastigt – jämfört med de föregående 200 åren av alliansfrihet. Ändå blev själva inträdet på många sätt utdraget, mycket på grund av att Turkiet ställde krav på krav. De flesta var kopplade till att Sverige inte sågs som tillräckligt avståndstagande från alla former av kurdisk självständighetsrörelse. Turkiet ville också att Sverige skulle börja exportera vapen till landet igen – något som inte hade skett sedan Turkiet invaderade norra Syrien 2019. 

Turkiet testar stridshelikoptrar ovanför våra huvuden

Vi vet hur det slutade. Sveriges regering gjorde allt för att blidka den maktgalna president Erdoğan. Och mindre än ett år senare testar Turkiet sin första inhemskt utvecklade stridshelikopter rakt över våra huvuden, som Arbetaren kan rapportera i dag. 

”Väderleken i bergen i norra Kurdistan liknar den i norra Sverige under vintern. Så det är tydligt vilka som är måltavlan för de här helikoptrarna”, som en representant för Rojavakommittérna sammanfattar det. 

Turkisk strids­helikopter tränar i svenska fjällvärlden

Samtidigt leds USA av den minst lika maktgalna Trump. Som just nu uppges planera ”stora förändringar” inom Nato och hårdare villkor för medlemsländerna. Trump, som dessutom knyter krigsförbrytaren Putins Ryssland allt närmare sig. En besvärande verklighet för alla, inte minst inom vänstern, som tyckt att Ryssland inte är så illa – dels på grund av pervers Sovjetnostalgi, dels eftersom man gillar allt som utmanar USA:s makt i världen. Vad det borde brinna i deras huvuden nu.

Lämna ”det tomma skalet” Nato

Kom igen, Sveriges regering. Gör något någorlunda rätt för en gångs skull. Skyll på det förändrade läget och lämna Nato. Kanske kan ni också utlysa den där folkomröstningen, som vi inte ansågs mogna för tidigare?

Så slipper ni skämmas ännu mer. Och slipper krypa för skurkstater på köpet.

Även den gamle moderaten Carl Bildt kallade i dagarna Nato för ”ett tomt skal”, eftersom det inte går att lita på USA längre. Vad händer om Sverige faktiskt skulle stå inför ett krigshot? Plötsligt ter det sig inte alls otroligt att Trump skulle kräva att regeringen lovar USA all svensk järnmalm plus en fantasiljon dollar, eller något i den stilen, för att ens överväga att hjälpa till. Och tror någon i hela världen att det i så fall är en god idé att skicka Ulf Kristersson till den förhandlingen?

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
5 days sedan
Ascher, Lönnberg, Rosengrenska, papperslösa
Henry Ascher och Lina Lönnberg är båda aktiva inom Rosengrenska stiftelsen, som i år tilldelas Arbetarens Ottarpris. Foto: Volodya Vagner

Eldsjälar ger papperslösa vård på Rosengrenskas mottagning

I över 25 år har vårdarbetare i Göteborg nätverkat för papperslösas rätt till hälso- och sjukvård genom mottagningsverksamhet och opinionsbildning. Arbetaren besöker mottagningen och Rosengrenska stiftelsen som i år tilldelas Ottarpriset.

Vid första anblicken ser det nästan ut som en helt vanlig vårdcentral. Inskrivningen sker på bottenplan. Runt hörnet från entrén sitter patienter tålmodigt och väntar på att det ska bli deras tur. Vid kassan hanteras kvitton, recept och kontanter. Men detta är ingen vanlig vårdcentral. I stället för att betala så får patienterna små ersättningar, bland annat för att täcka kostnader för mediciner.

Även mottagningens interna rutiner skiljer sig från den vanliga vårdens digitaliserade vardag. Här är det små färgglada lappar som skickas runt, från fack med skyltar som ”sjuksköterska”, ”psykolog”, och ”tandläkare” vid inskrivningen, till respektive undersökningsrum en trappa upp, och i slutändan till journalarkivet.

Mottagning för papperslösa

Arbetet flyter på, det är uppenbart att teamet är väl inkört. De flesta av det tjugotal personer som sköter mottagningen har bakgrund inom vården, men arbetet de utför här i kväll sker helt ideellt. Detta är Rosengrenska stiftelsens mottagning för Göteborgs papperslösa. Varannan vecka erbjuder teamet av sjuksköterskor, läkare, tandläkare, psykologer och tolkar vård åt personer som lever i Sverige – men utanför systemet.

Stiftelsen har ett tätt samarbete med flera andra ideella aktörer, som också finns på plats under mottagningen. Diakoner från Svenska kyrkan erbjuder socialt stöd, en grupp vid namn Rosenjuristerna ger råd i rättsliga frågor, och en optiker från biståndsorganisationen Vision for All utför synundersökningar och utrustar patienter med begagnade glasögon. Av säkerhetsskäl hålls adressen för mottagning hemlig.

På Rosengrenska utförs synundersökningar och patienterna utrustas med begagnade glasögon. Foto: Volodya Vagner

Rosengrenska stiftelsen grundades 1998. Dess namn inspirerades av ett kassaskåp av märket Rosengren som hade donerats till verksamheten vid grundandet.

– Vi följde den göteborgska traditionen med mecenat-namn som Sahlgrenska. Det blev lite av ett uttryck för en slags humor och värme som jag tror att vi bär med oss i arbetet också, berättar en av medgrundarna, barnläkaren och folkhälsoprofessorn Henry Ascher.

Enligt honom är det viktigt att hålla fast vid positiva känslor för att orka ge stöd åt människor i en ofta mycket desperat situation. Hans drivkraft i arbetet föddes bland annat ur den egna familjehistorien. Henry Aschers morföräldrar, som hade judisk bakgrund, anlände till Sverige som flyktingar från Nazityskland.  

Papperslösa har rätt till sjukvård i Sverige

Sedan etableringen har Rosengrenska följt tre mål: Att ge papperslösa tillgång till vård, att sprida kunskap om deras situation, och att avskaffa sig själv som organisation. Eftersom alla människor har rätt till sjukvård anser man att det egentligen inte borde finnas någon ideell och underjordisk specialmottagning för utestängda personer.

Moderaterna och Sverigedemokraterna säljer ut Region Gävleborgs vårdcentraler

SD-ledda Gävleborg bolagiserar länets vårdcentraler

Ett steg i denna riktning kom 2013, då riksdagen beslöt att även personer utan tillstånd att vistas i Sverige har rätt till sjukvård. För Rosengrenska innebar det ett skifte från att själva erbjuda många sjukvårdstjänster till att numera framför allt stötta papperslösa i att ta tillvara sina rättigheter inom den offentliga sjukvården. Trots att papperslösa enligt lag i dag har rätt till en relativt bred tillgång till vård har många nämligen fortfarande svårt att utnyttja denna rättighet.

– Utan det här stödet hade jag aldrig klarat mig, då hade jag varit död nu, säger exempelvis en kvinna i 60-årsåldern som besökt mottagningen i ungefär ett år.

Rosengrenska stöttar papperslösa i att ta tillvara sina rättigheter inom den offentliga sjukvården. Foto: Volodya Vagner

Hon kom till Sverige för ett antal år sedan men saknar uppehållstillstånd, och vill förbli anonym. Tipset om mottagningen fick hon av en bekant.

Utöver finansiellt stöd för köp av diabetesmediciner, får hon av Rosengrenska hjälp med att få behandling hos den offentliga vården, där kunskapsbrist om papperslösas rättigheter ofta blir ett hinder. I handen håller kvinnan en lapp hon fått på Rosengrenskas mottagning, som hon ska visa vid sitt nästa besök på vårdcentralen. På den förklaras hennes hälsosituation och vad det är hon behöver.

Tog del av Ottars sexualupplysning i skolan

Enligt Henry Ascher är det i många fall sådana små, till synes symboliska insatser, som gör stor skillnad för patienternas hälsa.

– Det kan ju tyckas banalt, men den där lilla lappen vi ofta utrustar folk med, den är jätteviktig, säger han.

Även denna insikt, om vikten av upplysning kring hälsofrågor, inspirerades bland annat av hans mammas tidiga år i Sverige, och en händelse som Henry Ascher säger gör honom särskilt glad över att organisationen han är med i tilldelas Ottarpriset: I den svenska skolan fick hans mor ta del av sexualupplysning med Elise Ottesen-Jensen.

Ottars besök på mammans skola ska ha väckt en del kontroverser bland elevernas föräldrar, berättar han. Men Henry Aschers morföräldrar, som satte högt värde på utbildning, och vars beslut att fly från Tyskland togs när det infördes raslagar som skulle gjort det omöjligt för deras dotter att plugga på universitet, uppskattade Ottars insatser i skolan.

Första Ottar­pris­tagaren om arbetet för jämlik vård

Vikten av kunskap för människors fysiska välbefinnande tycker Henry Ascher sig även funnit stöd för i sin forskning i folkhälsa. 

– Att veta att man har rättigheter, och med självförtroende kunna utkräva sin rätt, det är otroligt viktigt för en människas hälsa, säger han.

Uppmuntrar till egenmakt genom information

Hans kollega Lina Lönnberg, psykolog och styrelsemedlem i Rosengrenska, håller med. Samtidigt understryker hon vikten av att kontakten med patienterna även i det lilla ska präglas av Rosengrenskas mål om självavskaffande.

– Vi försöker ju alltid uppmuntra en slags egen makt, alltså att folk inte känner att de måste gå via oss.

I slutet av mars kommer en ny mottagning att slå upp portarna i Göteborg via ett samarbete mellan Rosengrenska, Röda korset och Västra Götalandsregionen. Foto: Volodya Vagner

Det är en strävan som på senare år har motverkats av de allt mer repressiva tongångarna i den svenska migrationsdebatten. Enligt Lina Lönnberg och Henry Ascher har diskussionen kring förslaget om en angiverilag, alltså att offentliganställda skulle vara tvungna att anmäla papperslösa patienter till polisen, redan skapat stor osäkerhet kring att söka vård bland papperslösa. Detta trots att någon sådan lag ännu inte klubbats.

Vårdpersonal rasar mot regeringens angiverilag

Är Rosengrenskas slutmål om att bli överflödiga mer avlägset i dag än tidigare, med tanke på den politiska utvecklingen?

– Både ja och nej, säger Lina Lönnberg.  

– På ett sätt finns det ju krafter i dag som inte fanns för tio år sedan, som ifrågasätter de mänskliga rättigheterna, och menar att de skulle vara något man måste förtjäna.

Ny mottagning öppnar under våren

Men å andra sidan menar hon sig även se en annan utveckling. Mot slutet av mars kommer nämligen en ny mottagning att slå upp portarna i Göteborg. Det är ett samarbete mellan Rosengrenska, Röda korset och Västra Götalandsregion. Projektet, som omfattar två sjukskötersketjänster, finansieras av regionen.

– Vår förhoppning är så klart att det kan bli en del i det här att avskaffa oss själva, säger Lina Lönnberg.

Rosengrenska stiftelsen får Ottarpriset 2025

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
5 days sedan
Rosengrenska stiftelsen i Göteborg arbetar för papperslösas rätt till vård. Lina Lönnberg är psykolog och styrelsemedlem. Foto: montage Arbetaren, Konstnären till verket: Kasra Alikhan, Volodya Vagner

Rosengrenska stiftelsen får Ottarpriset 2025

Ottarpriset tilldelas i år Rosengrenska stiftelsen för deras arbete för att papperslösa ska ha rätt till vård. Lina Lönnberg är psykolog och har varit aktiv i 20 år. Hon berättar för Arbetaren om hur de arbetar för att papperslösa ska få tillgång till såväl blöjor som mediciner.

Rosengrenska stiftelsen i Göteborg började erbjuda vård för papperslösa 1998. På frivillig basis arbetar ett nätverk av vårdpersonal för att papperslösa ska få samma tillgång till vård som övriga invånare. 

Nu tilldelas de Ottarpriset, ett pris som Arbetaren delar ut årligen för att uppmärksamma personer eller organisationer som verkar i andan av Elise ”Ottar” Ottesen-Jensen. Priset, som består av en summa på 10 000 kronor, instiftades 2017.

– Det är med stor glädje och stolthet, respekt och ödmjukhet som vi nåtts av beskedet att Rosengrenska stiftelsen tilldelas årets Ottarpris. I en tid när demokratiska fri- och rättigheter runt om i världen är under attack, och just nu mer än 122 miljoner människor är på flykt undan krig, konflikter och förföljelse, drabbas tyvärr som alltid kvinnor och barn ojämförligt hårdast, säger Gunnar Henning, ordförande för Rosengrenska stiftelsen. 

Ett foto föreställande pristagarna av Ottarpriset på kvinnorättsorganisationen Aisha i Gaza.

Ottarpriset 2024 går till … Aisha i Gaza!

”Sedan 1998 har detta frivillignätverk av vårdarbetare i Göteborg ihärdigt stått upp för papperslösas rätt till vård. Likt Elise ’Ottar’ Ottesen-Jensen prövar de ständigt nya vägar för att nå de mest behövande med livsviktig vård och kunskap”, skriver Arbetaren i sin motivering.

– I dag är Ottar nog mest känd för sitt arbete med sexualupplysning, hon grundade ju RFSU. Men hon var också en aktiv antifascist som hjälpte flyktingar, bland annat genom att låta dem bo hemma hos henne. Hon gjorde skillnad i praktiken och nådde de mest utsatta, precis som Rosengrenska, säger Amalthea Frantz, Arbetarens chefredaktör. 

”Bristande kunskap tvingar fram absurda val”

Arbetaren träffar psykologen Lina Lönnberg som sitter i styrelsen för Rosengrenska och som varit aktiv i nätverket sedan 2005. Likt Gunnar Henning pekar hon på att papperslösa kvinnor är en särskilt utsatt grupp och att en stor andel av besökarna på Rosengrenska är kvinnor.

”Prispengarna kommer att gå direkt in i verksamheten och komma patienterna till nytta”, säger Lina Lönnberg. Foto: Volodya Vagner

Visserligen har papperslösa sedan den 1 juli 2013 rätt till viss subventionerad vård. Lina Lönnberg pekar på att bristande kunskap om papperslösas rätt till subventionerad vård och subventionerade mediciner tillsammans med den utsatthet och fattigdom som präglar ett liv i papperslöshet gör att människor ställs inför absurda val.

– En nybliven mamma kan tvingas välja mellan att ge mjölkersättning till sitt barn och att hämta ut antibiotika för lunginflammation till sig själv. En gravid kvinna kan tvingas välja mellan att avstå från att genomgå en medicinskt nödvändig sen abort och att sätta sig i skuld till personer som utnyttjar hennes utsatthet, säger Lina Lönnberg.

Lag ger papperslösa rätt till vård

Den 1 juli 2013 fick papperslösa laglig rätt till viss subventionerad vård, när det gäller vård ”som inte kan anstå”.

– Det blandas ibland ihop med akutsjukvård, men egentligen handlar det om en ganska omfattande tillgång till vård, säger Lina Lönnberg.

Regionerna, som har ansvar för sjukvården, har skyldighet att erbjuda papperslösa vård och tandvård ”som inte kan anstå”, mödravård, vård vid abort, preventivmedelsrådgivning, samt läkemedel som förskrivs i samband med vården. Dessutom har regionerna även skyldighet att erbjuda hälsoundersökning om detta inte är ”uppenbart obehövligt”. Vad detta innebär behöver avgöras av den behandlande läkaren eller tandläkaren i varje enskilt fall, skriver Socialstyrelsen på sin hemsida.

Lina Lönnberg vill tillägga där att ”vård som inte kan anstå” innefattar: minst vård som kan motverka ett mer allvarligt sjukdomstillstånd, vård för att undvika mer omfattande vård och behandling samt vård för att minska användningen av mer resurskrävande akuta behandlingsinsatser.

Rosengrenskas arbete omfattar att kontakta vårdgivare som feldebiterar patienter. De ger även ersättning för läkemedelskostnader och delar ut vad de kallar barnpeng till nyblivna föräldrar.

– Vi hjälper till med barnpeng för att nyblivna föräldrar ska ha råd att köpa blöjor och mjölkersättning och samtidigt ha råd till mat och mediciner för egen del. Ingen ska behöva välja mellan blöjor och mediciner. Prispengarna kommer att gå direkt in i verksamheten och komma patienterna till nytta, säger Lina Lönnberg.

– Sverige har skrivit under de mänskliga rättigheterna. Det innebär att alla ska ha rätt till hälsa och samma rätt till vård, påpekar hon.

Samtidigt ser hon med oro på utvecklingen som skett de senaste tio åren.

– I dag finns det fler som ifrågasätter mänskliga rättigheter, säger Lina Lönnberg.

Kamp mot angiveri

Något som präglat de senaste åren har varit diskussionen om en angiverilag, som befarades göra vårdpersonal skyldig att ange papperslösa som sökte vård. 

Rosengrenska stiftelsen har varit en av de aktörer som varit med och kämpat mot en angiverilag. De har deltagit i demonstrationer och tillsammans med representanter för 40 olika organisationer uppmanade de regeringen 2023 ”att dra tillbaka förslagen och respektera vårdens yrkesetik samt alla människors rätt till en trygg och säker hälsa- och sjukvård” i en debattartikel i Dagens Samhälle.

Gunnar Henning menar att bara förslaget om angiverilag fick effekter. 

– Många trodde redan att det var lag, både papperslösa och inom vården. På så vis är syftet nästan uppnått. Det skapar oro och brist på tillit hos en grupp som ofta redan har svårt att lita på myndigheter, säger Gunnar Henning.

I november när regeringens utredare Anita Linder presenterade vad hon kommit fram till i Utredningen om stärkt återvändandeverksamhet, hörde vårdpersonal inte till den grupp som skulle omfattas av den så kallade informationsplikten. Förslaget i dess nuvarande form innebär att Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kriminalvården, Kronofogden, Pensionsmyndigheten och Skatteverket på eget initiativ ska lämna uppgifter om papperslösa till polisen.

I tider där mänskliga rättigheter ifrågasätts, anser Lina Lönnberg att det är viktigt att rikta strålkastaren mot verksamheter som verkar för att upprätthålla gemenskap och medmänsklighet.

– De mänskliga rättigheterna har inte bara en plats när alla håller med om dem, de kom till för att avslöja maktmissbruk och motverka att grupper ställs mot varandra. Rosengrenska är en plats där människovärdesprincipen gäller och inte bara är ord på ett papper, säger Lina Lönnberg.

Samarbetar med Västra Götalandsregionen

Under förra året inledde Västra Götalandsregionen ett samarbete med Rosengrenska stiftelsen och Röda korset, där organisationerna ska fungera som en brygga som kan se till att papperslösa får den vård de har rätt till av regionen, något som Dagens nyheter rapporterat om. Genom samarbetet ska kunskapen om papperslösas rättigheter stärkas hos vårdgivaren och dessutom anställs två sjuksköterskor, som ska säkerställa att papperslösa får den vård de har rätt till.

Gunnar Henning är positiv till att politikerna tar ansvar för att se till att de uppfyller lagen. Generellt anser han att det är viktigt att lyfta de positiva krafterna.

– Vi har utmärkta samarbeten där vi ser samma problematiska bild men också möjligheter till att förändra, säger Gunnar Henning.

Ascher, Lönnberg, Rosengrenska, papperslösa

Eldsjälar ger papperslösa vård på Rosengrenskas mottagning

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
6 days sedan
Stockholms ls av SAC blockerar en sushirestaurang intill Hötorget
Ett trettiotal personer slöt upp för att delta i en facklig blockad mot en restaurang i Stockholm och därmed visa sitt stöd för de ukrainska kvinnor som ska ha utnyttjats på restaurangen. Foto: Johan Apel Röstlund och Håkan Gustafsson

Facket sätter restaurang i blockad – anklagas för att ha utnyttjat ukrainska arbetare


Med ekonomiskt stöd från Arbetsförmedlingen ska ägaren för den populära sushirestaurangen i centrala Stockholm, enligt facket, ha utnyttjat ukrainska krigsflyktingar. Själv nekar han till alla anklagelser, men de fyra kvinnor Arbetaren pratat med vittnar om både trakasserier och utebliven övertidsersättning. Under onsdagen satte facket därför restaurangen i blockad.

Enligt fyra före detta anställda på en välbesökt sushirestaurang i Stockholm har de arbetat 12-timmarsdagar utan vare sig övertidsersättning eller intjänade drickspengar samt trakasserier från ägaren.

Det är mitt i lunchrusningen vid en tvärgata intill Hötorget mitt i centrala Stockholm. Här, på den populära sushirestaurangen, arbetade fram till alldeles nyligen Olga, Natalia, Alena och Victoria, som inte vill uppge sina efternamn, från Ukraina. De kom till Sverige vid krigsutbrottet för drygt tre år sedan och fick genom ett så kallat introduktionsjobb från Arbetsförmedlingen anställning på restaurangen. Tanken med introduktionsjobb är att genom statliga medel hjälpa nyanlända att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden.

Jobbet blev dock en mardröm.

– Vi var hjälplösa, kände oss förnedrade och orättvist behandlade, säger Natalia i snålblåsten på väg mot sin före detta arbetsplats.

De fyra före detta kollegorna vittnar alla om trakasserier och diskriminering från arbetsköparen, en man som driver flera sushirestauranger i Stockholmsområdet, och som enligt facket Stockholms LS satt i system att utnyttja krigsflyktingar från just Ukraina. Bland annat genom 12-timmarsdagar utan lunchrast och beordrat övertidsarbete utan betalning.

Olga, Natalia, Alena och Victoria vittnar om arbetsförhållandena på restaurangen där de jobbat. Ägaren säger dock till Arbetaren att det de säger inte stämmer. Foto: Johan Apel Röstlund

– Det de säger är inte rätt, mer än så vill jag inte uttala mig, säger restaurangägaren till Arbetaren och hänvisar i stället till sin advokat, som tillfälligt befinner sig på fjällresa.

Facket uppmanade dokumentera diskriminering

När de fyra kvinnorna vände sig till facket fick de uppmaningen att börja dokumentera den påstådda diskrimineringen och i en ljudinspelning hörs hur chefen förklarar att reglerna ser olika ut beroende på varifrån den anställda kommer.

– Så fort vi påpekade något fel blev han arg, säger Olga.

Efter att förhandlingarna mellan facket och restaurangägaren strandade tidigare i veckan försattes serveringen under onsdagen i blockad.

Solidariska byggare i blockaden

Ett trettiotal personer, många av dem ukrainska byggarbetare från det uppmärksammade facket Solidariska byggare, slöt upp med fanor, varselvästar och en stor banderoll framför entrén där de delade ut flygblad till förbipasserande. Många lunchgäster valde att vända i dörren sedan facket informerat om läget.

– Jag är glad att så många är med och att det förhoppningsvis innebär rättvisa för oss, säger Natalia.

Blockaden kommer enligt Stockholms LS att fortsätta fram tills dess att den obetalda övertidsersättningen samt drickspengarna har betalats ut.

Arbetsförmedlingen har stoppat sina utbetalningar till restaurangen och utreder nu missförhållandena.

Stärkta rättigheter för papperslösa ska stoppa arbetslivs­kriminaliteten

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
6 days sedan
Ur Under a Blue Sun. Foto: Daniel Mann/Tempo dokumentärfestival

Tempo berättar om världen och om oss i den

Årets Tempo dokumentärfestival känns mer aktuell än någonsin. Fast gör den inte alltid det? Josephine Askegård har sett några av festivalens filmer.

Fram till den 9 mars pågår dokumentärfestivalen Tempo på ett flertal biografer i Stockholm. Mer än vanligt tycks festivalen kommentera samtiden med det som dominerar nyhetssändningarna. Galenskaperna som utgår från Vita huset i Washington DC slipper vi beskåda.

Tempos verkliga styrka är att de, olikt de flesta nyhetssändningar, låter oss slippa männen vid makten. I stället får de underrapporterade, de i minoritetsställning och människor utan formell makt ta plats. Rätten att få uttrycka ilska, njutning, rädsla, sorg eller tvekan är lika självklar här som att vara larger than life genom drömmar eller olika typer av förvandlingar – kanske för livet.

Intimt om transitioner

En av de första filmerna jag ser är Trans Memoria, Victoria Versaus dryga timmen långa möte med två andra transkvinnor under könsbekräftande operationer i Thailand. En ganska skakande dokumentation av tre på samma gång sköra, på gränsen till existentiellt ifrågasättande personer som med en samtidigt oerhörd målmedvetenhet kastar sig in i ett kirurgiskt förlopp som inte ens de själva har förutsett vidden av, åtminstone inte regissören och huvudpersonen själv.

De tre genomgår en total kirurgisk ombildning/korrigering av underlivsorganen, dessutom på en plats långt ifrån sina hemorter i Europa. Med i samtalen finns också en tidigare vän till Victoria Verseau: Meril, som tog sitt liv en tid efter sin operation.

Trans Memoria. Foto: Victoria Versau/Tempo dokumentärfestival

De smärtsamma, kirurgiska detaljerna tar plats i filmen, och de tvingar oss som bjuds in utifrån, till många reaktioner samtidigt; förundran, skepsis och respekt. Filmen kräver i gengäld ett allvarligt engagemang av oss. Oavsett vilket val åskådaren gör i sitt eget liv blir det svårt att värja sig. Det finns inte mycket här som signalerar befrielse eller glädje i processen, samtidigt är det svårt att sätta sig till doms över hur en ung transperson kämpar för att komma igenom det som skapar ångest. 

Med detta sagt finns det vissa moment som känns väl privata, och det är inte de fysiska detaljerna utan en barnslighet i presentationen, med stillsam ambient musik, långa och kontemplativa tagningar av en växt eller möbel i närbild. Samt den totala bortvändheten från allt som inte tillhör det som resan till sjukhuset i Thailand handlar om. Vare sig tillvaron hemma i Sverige eller världsläget existerar här, vilket förstärker klaustrofobin. 

Ruiner i Eyes of Gaza

En grupp filmer berör situationen som pågått i halvtannat år i Gaza. Samtidigt som stora delar av Gaza – kanske de flesta – har bombats sönder och samman med sina invånare har insynen varit minimal. Mahmoud Atassis Eyes of Gaza följer Abdalqader Sabbah, Mohammed Ahmed och Mahmoud Sabbah, tre palestinska journalister som reser och vandrar genom ruinerna i den palestinska landremsan. Vare sig de rör sig i norra, östra eller södra delarna är detta i princip det enda som finns. En man sitter framför sitt hus i Az-Zaytouka i sydöstra Gaza och slår ut med händerna, det finns bara raserade väggar kvar bland andra raserade väggar. Han vittnar om att de israeliska trupperna enbart kom för att demolera byggnader och strukturer. Här fanns inget motstånd när de kom. 

Eyes of Gaza. Foto: Mahmoud Atassi/Frontline

På Al-Shifa Hospital ligger patienterna bakom filtar och mumlar förvirrat. Personalen frågar efter räderna var det skulle kunna finnas vapen? Allt är förstört, kilometer efter kilometer. De trånga passagerna mellan husen är likadana vart man än kommer. Skillnaden är att på ett ställe leker barn med några bildäck, på ett annat ligger några små barn och gråter, skadade efter en räd. Ovanför deras huvuden kommer ett flygplan och släpper fallskärmar med några säckar mjöl och konserver, en så liten mängd att knappt någon orkar söka upp var nedsläppet landat. 

Erik Fosse om Gaza: ”Krigets lagar helt satta ur spel”

De tre journalisterna dokumenterar och skapar samtidigt en vardag för dem de möter. Situationen är snarare stillsam, sorgsen, än ilsken. Förutom då det larmas om ett anfall. Att journalister är direkta måltavlor är känt, de utgör snarare måltavlor än skyddas av sitt “PRESS” tryckt på ryggen till skyddsvästarna. I december 2024 rapporterade Reportrar utan gränser i sin årsrapport att 145 journalister dödats, varav minst 35 i tjänsten, i Gaza sedan oktober 2023. 

Situationen är välkänd och i viss mån dokumenterad i bild, men att se dessa män vandra genom det ruinlandskap som fortfarande är människors hem, är något alldeles särskilt. 

Minnet av en filminspelning

Det finns andra delar av Palestina – delar som nu kallas Israel – som är demolerade stenlandskap. I Daniel Manns Under a Blue Sun återskapar regissören minnet av en filminspelning i Negeveöknen i slutet av 1980-talet. I Sylvester Stallones film Rambo 3 föreställde området Afghanistan, och Mann bjuder med den palestinska konstnären Bashir, som var med och skapade specialeffekterna i actionfilmen. För den som är lite påläst är området laddat, till exempel utspelar sig delar av Adania Shiblis uppmärksammade roman En oansenlig detalj (2021) här 1949, då en palestinsk flicka utsätts för ett övergrepp av israeliska militärockupanter.

Kontrasterna mellan en amerikansk actionfilm som avnjuts i soffan eller på bion med en kartong popcorn, och verklighetens maktövertagande och våld mot bosatta som körs bort eller helt enkelt utplånas blir effektfull. Här finns rester av palestinska familjer som bebodde området innan det israeliska, våldsamma övertagandet, och några av dem som fortfarande lever här berättar om ett sekel av daglig existentiell kamp för rätt till hembygden.

Forest. Foto: Lidia Duda/Tempo dokumentärfestival

Varje pusselbit av verkligheten skapar världen så som vi ser den. I invigningsfilmen Yalla Parkour berättar Areeb Zuaiter om sin mamma som hemma i Malmö drömmer om det som var hemma en gång – stränderna i Gaza. Hennes glädje blir att följa ungdomar som fortfarande utövar parkour bland ruiner och flyktingläger. 

En film som berättar om en pågående vardag mitt i ett Europa klämd mellan världsmakterna är Forest, som utspelar sig i Polen nära belarusiska gränsen. En familj som sökte drömmen om självförsörjning på landet hamnar mitt i Lukansjenkos cyniska hantering av flyktingar som luras att bli gisslan mot övriga Europa. Filmen berättar om verkligheten – den som vi sett tidigare, som i Agnieszka Hollands Green Border (1924). Så möts dokumentären med spelfilmer och vi möter varandra ännu närmare verkligheten. Som alltid på Tempo. 

Green Border – våldets ansikte i Europa

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
6 days sedan
Internationella kvinnodagen instiftades 1910 och infaller den 8 mars varje år för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors villkor runt om i världen.  Foto: Ta natten tillbaka Stockholm

Det här händer på 8 mars

Vad händer på internationella kvinnodagen? Arbetaren listar några evenemang runt om i landet.

Malmö

Foto: Johan Nilsson/TT

• 8 mars med Vänsterpartiet
“Under årets 8 mars uppmärksammar Vänsterpartiet Malmö och Ung Vänster alla kvinnor som farit offer och fortsätter att fara offer för förtryck, krig och våld. Det är med en internationalistisk anda som vi uppmanar Malmöborna att gå ut på gatorna den 8 mars under parollen “Varje kvinna har rätt till liv”. Vi uppmanar dig att gå med oss i demonstrationen. För att visa att alla människor har rätt till ett liv värt att leva. Och varje kvinna har rätt till liv.”
Program:
• Brunch med skapande workshop och barnaktiviteter
Plats: Biograf Panora
Tid: 11.00 – 13.00
• Demonstration med tal och musik
Plats: samling vid Gustav Adolf Torg klockan 14:30, tåget avgår till Möllevångstorget klockan 15:00
• Filmvisning, Sanna från Nablus, Biograf Panora – fri entré! Först till kvarn. Fribiljetter hämtas ut från kl. 17.30 på Panora.

Norrköping

• På internationella kvinnodagen den 8 mars 2025 går Kvinnojouren i Norrköping och Tjejjouren Öst samman med ett antal andra organisationer i en manifestation.
Plats: Drottninggatan 48
Tid: 15:30-19:00

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Göteborg

• Internationella kvinnodagen i Göteborg
“8 mars-kommittén vill med årets demonstration stärka kvinnors mod och vilja att kämpa för fred och för social och ekonomisk rättvisa. Årets 8 mars-demonstration samlas under parollen: Välfärd inte krigshets

Demonstrationen samlas på Gustaf Adolfs torg lördag 8 mars kl 14.00. Demonstrationen avgår till Götaplatsen. På Götaplatsen framförs tal och musik.”
Plats: Gustaf Adolfs torg. Demonstrationen avgår till Götaplatsen. På Götaplatsen framförs tal och musik.
Tid: 14.00.

• Folkkök på Syndikalistiskt forum
“Mellan årets 8 mars-demonstration och Ta Natten Tillbaka bjuder Forum in till folkkök och häng! Kom, ät nåt varmt, ha det riktigt trevligt och få med ännu mer pepp vidare ut på gatorna. Kampen fortsätter!”
Tid: 16:00-19:00

Östersund

• Spring för kvinnors rättigheter
“Genom att springa, gå, rulla eller jogga – oavsett tid, plats och distans – visar deltagarna sitt stöd för kvinnors kamp för sina rättigheter världen över. I år fokuserar 8 mars-kampanjen särskilt på att lyfta kvinnors utsatthet i krig och konflikt.
Var: Stortorget
När: 11:00
Arrangör: Amnesty International Sverige

Stockholm

• Bianca Kronlöf och Kontext samlar feministiska krafter på Maxim den 8 mars. Det blir en heldag avsamtal, performance och fest på temat mjukare tag – som ett feministiskt svar på hårdare tag-politiken.

• Höj din röst för Afghanistans kvinnor

Manifestation till stöd för flickor och kvinnors rättigheter i det talibanstyrda Afghanistan. Alla deltagare erbjuds täcka sig i svart tyg som symboliserar landets förtryckande lagar och påtvingade klädval i en perfomativ protest. Tal av bland annat organisationen Kvinna till Kvinna, Unicef Sverige och Vänsterpartiet.
Plats: Norrmalmstorg
Tid: 14.00

• Ta natten tillbaka
“Separatistisk demonstration för kvinnor, icke-binära och transpersoner. Vi tar natten tillbaka från de som inte tycker att natten och staden är vår. Som tjänar på att vi gömmer oss och underkastar oss. Vi tar natten tillbaka från de som utsätter oss för sexuellt våld och som trakasserar oss. Vi tar natten tillbaka från de som vill inskränka våra reproduktiva och kroppsliga rättigheter.”
Plats: Tjärhovsplan
Tid: 20.00
Arrangör: SUF Stockholm, Allt åt alla Stockholm, Allt åt alla Kvinnofront, TransHub

• 8 mars-demonstration
Stockholms tjejjour och resten av 8-marskommittén anordnar en demonstration i Stockholm på Internationella kvinnodagen under parollen ”Internationellt systerskap – din kamp är min kamp”.
Plats: Sergels torg
Tid: 15:00-17:00

Växjö

• Samtal med Nina Björk
“Nina Björk har sedan debuten Under det rosa täcket 1996 varit en av de viktigaste rösterna i den svenska feministiska debatten. Under hösten 2024 utkom hon med Medan vi lever. Tankar om existensen. Till Växjö kommer Nina för att prata feminism, kamp och jämställdhet.”
Arrangör: Vänsterpartiet i Växjö
Plats: Bäckgatan 14
Tid: 18.00

Foto: Johan Nilsson/TT

Uppsala

• Fackeltåg 8 mars – #ExposaVåldet
På internationella kvinnodagen uppmärksammar Uppsala tjej- och transjour tjejers utsatthet på nätet genom ett fackeltåg.
Plats: Stora torget. Fackeltåget avslutas sedan på Stora torget med sång av Uppsala feministkör, tal från Uppsala Kvinnojour, samt eldshow av Aurora.
Tid: 17.30

Kroka arm

Kroka arm är en nationell manifestation mot kvinnovåld. Målet är att lyfta fram och belysa det allvarliga samhällsproblemet med våld mot kvinnor, samt att hitta gemensamma lösningar för att stärka stödet för dem som drabbas. “Genom att kroka arm med varandra skapar vi en kraftfull symbol för enighet, empati och solidaritet – från hemmet till arbetsplatsen, på gator och torg”, skriver Kroka arm på sin hemsida.

Den 8 mars arrangerar kampanjen en fest i Tensta.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
1 week sedan
Oskar Briving från nätverket Allt åt Alla i Göteborg
Oskar Briving från Allt åt Alla i Göteborg svarar på frågor om kampanjen att köpa loss Göteborgs hamn så den övergår i ett gemensamt ägande. Foto: Adam Ihse/TT och Privat

Vänstergrupp vill köpa Göteborgs hamn: ”Måste handla kollektivt”

Förbundet Allt åt Alla i Göteborg har startat en Swish-kampanj för att lägga bud på Göteborgs hamn. Det här efter den uppmärksammade konflikten där Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson varslats om uppsägning av företaget Gothenburg RoRo Terminals.

Under parollen “We’ll own it” lägger Allt åt Alla bud på Sveriges största hamn. Berätta!

– Vi menar att privatiseringen av Göteborgs hamn visat sig vara misslyckad. De oseriösa privata aktörer som i dag driver verksamhet i Göteborgs hamn har under många år misskött sig. De utgör, med sin aggressiva personalpolitik och oförmåga att respektera grundläggande mänskliga rättigheter, ett reellt “hot mot rikets säkerhet”. Detta särskilt då de väljer att tjäna pengar på omfattande handel med krigsmateriel till länder som begår brott mot mänskligheten, vilket går emot alla de värden som ett gott samhälle vilar på, säger Oskar Briving från nätverket Allt åt Alla Göteborg och tillägger:

Erik Helgeson, vice ordförande Hamnarbetarförbundet. Foto: Adam Ihse/TT

– De senaste händelserna, då ett av de danskägda privata bolagen, Gothenburg RoRo Terminals, GRT, ogrundat varslat och smutskastat en facklig förtroendevald, innebär att förtroendet är helt förbrukat. Det är en fullskalig attack mot föreningsrätten, fackliga rättigheter och den internationella solidaritet som är grunden till fred och frihet för världens folk och det kan vi inte acceptera. Därför väljer vi att samla in pengar för att driften av hamnen ska skötas av de som vet hur det ska gå till, nämligen hamnarbetarna.

Vad har ni fått för respons?

– Vi har bara fått positiv respons. De flesta förstår att vi måste handla kollektivt nu, en attack på en av oss är en attack på oss alla. Det är Erik Helgeson som är varslad, men hans varsel är ett hot mot hela fackföreningsrörelsen och det inser folk. Dessutom är Nordens största hamn en samhällsviktig och skyddsvärd verksamhet som inte kan misskötas på det här sättet. Några är oroliga för att det kommer kosta väldigt mycket, men vi menar att demokrati, mänskliga rättigheter och kvalitetsstuveri måste få kosta. Vi ser det som att vi inte har råd att låta bli.

Ni uppmanar alla som vill stötta budet att Swisha valfri summa till er. Om det inte skulle bli någon affär, vad kommer pengarna att användas till då?

– Allt eventuellt överskott från Swishkampanjen kommer gå till solidaritetsarbete för fackliga rättigheter och internationell solidaritet.

”De är bulvanen som många gigföretag parkerar sina anställda hos”

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
Kajsa Ekis Ekman Frederick Batzler
Kajsa Ekman hävdar att Arbetaren inte rättat sig efter den förra domen. ”Jag hade aldrig rekommenderat henne att stämma på nytt under de här förutsättningarna”, säger arbetsrättsjuristen Frederick Batzler som företräder ATAB, Arbetaren tidnings AB. Foto: Foto: Andrew Medichini /AP/TT och Julia Lindblom

Kajsa Ekman drar Arbetaren inför domstol igen

Kajsa ”Ekis” Ekmans nya stämning ska nu upp i tingsrätten. ”Jag är förvånad att hon tar risken att driva en ny process”, säger Frederick Batzler som företräder Arbetaren.  

Den 12–13 mars är det dags för en ny rättegång i tvisten mellan Arbetaren och Kajsa ”Ekis” Ekman, som under en kort period var chefredaktör på tidningen. Ekman kräver den här gången drygt en halv miljon kronor. 

Hon hävdar att Arbetaren vägrat rätta sig efter tingsrättens förra dom som ogiltigförklarade hennes uppsägning. Även den här gången hålls rättegången i tingsrätten, inte Arbetsdomstolen, eftersom Ekman inte företräds av någon fackförening.

Ekman menar att hon inte fick de arbetsuppgifter hon ansåg föll under chefredaktörens ansvar. Hon menar också att hon ska ha nekats tillträde till arbetsplatsen samt inte underrättats om sin semester i tid. 

”Tar en jätterisk” 

Arbetsrättsjuristen Frederick Batzler som företräder Arbetaren tidnings AB (ATAB) säger att han är förvånad att Kajsa Ekman tar risken att driva en ny process.

– Vid en förlust kommer hon att vara skyldig mycket stora rättegångskostnader. Även om hon vinner delvis, exempelvis i den mindre delen om semester, så kommer hon ju ändå få betala majoriteten av Arbetarens kostnader, säger Frederick Batzler till Arbetaren.

– Det är aldrig bra när en privatperson drabbas så hårt. Hon tar helt enkelt en jätterisk. Jag har ingen åsikt om det förra målet, som hon vann, men hade aldrig rekommenderat henne att stämma Arbetaren på nytt under de här förutsättningarna, säger Frederick Batzler. 

ATAB menar att Ekman varken stängts av från tjänsten eller arbetsplatsen, utan att hon fick träda åter i tjänst under återstående del av sitt kontrakt. I och med att domen föll den 16 juni 2023 fanns det inte möjlighet att ge besked om sommarsemesterns förläggning två månader i förväg. Ekmans semesterdagar lades ut när domen vunnit laga kraft. De resterande arbetsdagarna motsvarade en arbetsvecka.

ATAB accepterade förra domen  

Vid Ekmans första stämning mot Arbetaren, som gällde hennes felaktiga uppsägning, accepterade ATAB domen utan att överklaga och betalade ut över 600 000 kronor till Ekman. Det täckte ett års lön, skadestånd och pensionsinbetalningar. Även sociala avgifter och rättegångskostnader betalades av Arbetaren. 

SAC Syndikalisterna äger ATAB som ger ut Arbetaren. Ninïan Sassarinis-McGowan i SAC:s centralkommitté har i ett tidigare uttalande till tidningen Flamman ställt sig bakom Arbetaren: ”Vi i centralkommittén backar Arbetaren, och tycker att de har rättat sig efter tingsrättens dom.”  

Arbetaren har sökt Kajsa Ekman och hennes advokat.

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln
2 weeks sedan
”GD:s Ekenberg är förvånad över ilskan och protesterna. Jag är ständigt förvånad över att människor inte är argare och protesterar mer”, skriver Anna Jörgensdotter Foto: Johan Nilsson / TT, Henrik Montgomery / TT Pontus Lundahl / TT. Montage: Arbetaren

Inte min landshövding

”Om rasism och fascism tidigare smögs in så klampar den nu obehindrat fram”, skriver Anna Jörgensdotter apropå att en tidigare dömd sverigedemokrat har utsetts till landshövding i Gävleborg.

#inteminlandshövding är en hashtag som figurerar flitigt på sociala medier just nu, åtminstone i Gävleborgs län. Tillsättningen av sverigedemokraten Carina Ståhl Herrstedt som landshövding, med residens i Gävle slott, har tack och lov inte skett utan protester. Herrstedt är tidigare dömd för förtal och har även skickat mejl där hon uttryckt sig extremt rasistiskt.

Det är regeringen som utnämner landshövdingar, och civilminister Erik Slottner (KD) försvarar valet med att Herrstedt ”sonat sitt brott” och ”dragit lärdom”. 

Gränser förflyttas. 

Högern som först sa: Aldrig samarbete med SD! Och långsamt flyttade sig än mer åt höger, liksom sossarna, och snart var uppsugna av behovet att alliera sig med rasister. Så, ingen borde väl kanske förvånas över att Carina Ståhl Herrstedt tillsätts. Och som en vän skrev på sociala medier: Snart nog minglas det likförbannat på slottet. 

Gränser förflyttas. 

En vänsterpartist i Gävle kom med förslaget om att bjuda in landshövdingen att invigningstala på sommarens Pride och då var det många som mådde illa. Vänsterpartisten menade att det var ett bra tillfälle att låta henne formulera var hon står. Men att en person från ett parti som hatar oss som är queer ens skulle få en inbjudan känns som ett hån och dessutom hotfullt.

Gränser förflyttas. 

Svälj, må illa, vänja sig: ”inte så farligt”. Men det är farligt. Farligt att vänja sig. Det har vi inte minst sett med folkmordet i Palestina. Det är på liv och död och på riktigt. Det bygger på en rasism som normaliserats, där högern, med SD som härförare, lägger grund.

Vi är många kulturarbetare som högljutt stöttar Palestina som inte längre får några uppdrag. Känslan av att vara bannad och först tro att en är paranoid och sedan förstå att det är där vi är nu. Ett folkmord pågår, och de som ses som ett hot – det är vi, med våra keffiyeh-sjalar och krav på rättvisa.

Amalthea Frantz:
Ingen kommer att tacka de medier som idkar självcensur

Och mitt i allt detta får alltså en rasist posten som landshövding och får bo på ett slott.  

I Gefle Dagblad skriver kulturredaktör Kristian Ekenberg: ”Att Sverigedemokraterna skulle få sin första landshövding förr eller senare var att vänta. Men när det väl skedde, tänkte man sig att de skulle leta fram den mest timida av sverigedemokrater, någon som bara kunde provocera med sin partibeteckning och inte med så mycket mer.” 

Det bekräftar en olustig känsla jag haft: Hade det ”bara” varit en ”helt vanlig” sverigedemokrat, som inte varit dömd och uttalat sig öppet rasistiskt, hade reaktionerna varit lika upprörda och omfattande?

Och här kommer medlöperiet in, minglandet, och oförmågan, oviljan, okunskapen att se hur fruktansvärt farligt det är när gränser förflyttas. Om rasism och fascism tidigare smögs in så klampar den nu obehindrat fram.

GD:s Ekenberg är förvånad över ilskan och protesterna. Jag är ständigt förvånad över att människor inte är argare och protesterar mer. 

Italien vill kriminalisera arbetarprotester och civil olydnad

Publicerad Uppdaterad
Läs hela artikeln