På tisdagen samlade Than Shwe sina generaler i Statens råd för fred och utveckling, SPDC, som är det officiella namnet på den burmesiska militärjuntan, till ett krismöte i ”krigskontoret” i Burmas huvudstad Naypyidaw.
Enligt diplomatiska källor, som citerades av nyhetsbyråerna, diskuterades hur regimen nu ska agera. 450 kilometer söderut, i landets viktigaste stad Rangoon, fortsatte samtidigt de gigantiska demonstrationerna med krav om demokrati.
För åttonde dagen i rad samlades buddistmunkar vid Shwedagon-pagoden. Där anslöt sig återigen tiotusentals människor och ögonvittnen berättade om en imponerade demonstration, troligen lika stor som på måndagen då 100000 personer beräknas ha demonstrerat i Rangoon.
Vid stadshuset talade poeten Aung Way till folkmassan:
– Nationell försoning är mycket betydelsefullt för oss. Munkarna står upp för folket.
Och en demonstrerande munk sade till nyhetsbyrån AP att ”folket tolererar inte längre militärregeringen”.
Det som började med några hundra munkar som protesterade mot att tre munkar skadats i staden Pakokku den 5 september i en protest mot bränsleprishöjningarna i augusti har nu växt till den svåraste utmaningen militärregimen har stått inför sedan 1988. Protesterna har enligt regimen spritt sig till sju av Burmas fjorton delstater.
På måndagen gick general Thura Myint Maung, religionsminister, ut med en varning till munkarna att inte gå emot buddhistiska regler och juntan förklarade sig beredd att ”vidta åtgärder” mot demonstranter.
Ögonvittnen uppgav på tisdagen att högtalarbilar på morgonen skulle ha åkt runt i Rangoon och uppmanat människor att inte delta i protesterna. Men rädslan tycks nu ha försvunnit och människor vågar för första gången på 19 år gå ut och öppet protestera när ”Alliansen av allburmesiska buddistiska munkar” kallar.
Nu är det dock inte alla buddister som deltar i protesterna. Medan unga munkar och nunnor marscherar kom Sangha, den officiella buddistiska organisationen, på måndagen med ett direktiv som uppmanade dem att hålla sig till lärande och utövande av tron. I den officiella dagstidningen New Light of Myanmar talades på tisdagen om att munkarna utsätts för tvång av ”destruktiva element”. Det varnades också för agitatorer från NLD (nationella förbundet för demokrati), som vann en storseger vid valet 1990 och det för länge sedan upplösta kommunistpartiet BCP samt utländska radiostationer.
Hittills har militärer och poliser hållit sig borta från gatorna i Rangoon, men när demonstrationen på tisdagen var över kl 17 lokal tid rapporterades hur hundratals poliser och soldater placerades ut runt strategiska byggnader. I Karen- staten, där Karen National Union, KNU, sedan 1949 bedrivit gerillakrig, rapporterades på tisdagen att den burmesiska 22:a armédivisionen har dragits tillbaka och skickats till Rangoon.
För varje dag växer oron för en upprepning av det som hände den 18 september 1988. Militärregimen, som under namnet Burmesiska socialistiska programpartiet styrt landet med järnhand sedan 1962, hade genom en impopulär valutareform skapat ett folkligt missnöje som exploderade i jättelika demonstrationer med krav på demokrati. Militären slog dock tillbaka och tusentals dödades när diktaturen återinfördes.
Medan folkliga ickevåldsrevolutioner i Filippinerna (1986) och Nepal (1990) lyckades störta en diktatur respektive ett kungligt envälde har Burma i nästan två årtionden kännetecknats av ekonomiskt förfall, tvångsarbete utan motstycke i världen och massemigration av burmesiska arbetare. Tusentals politiska, fackliga och sociala aktivister har tillbringat många år i fängelse eller gått i exil. Regimen har i varierad utsträckning utsatts för isolering från EU och USA, men har i Kina och Indien haft två bundsförvanter.
Kina har hittills blockerat möjligheterna för FN:s säkerhetsråd att agera, men när OS i Peking närmar sig är frågan om det ekonomiska och militära stödet till juntan i Burma känsligt.
Enligt en del bedömare har kinesiska påtryckningar gjort att generalerna i Naypyidaw hittills tolererat protesterna och Kina talar luddigt om hoppet om ”en demokratisk process” i Burma.
1990 hölls ett val där NLD vann en stor majoritet. Partiets ledare, Aung San Suu Kyi, har tillbringat merparten av tiden sedan 1988 i husarrest. Återigen står Burma inför en ödesstund då generalerna kan välja att retirera och därmed riskera att också förlora alla sina ekonomiska förmåner de har tillskansat sig – eller slå ned protesterna med våld.