Det är svårt att fysiskt bevisa en våldtäkt. De fysiska skadorna från en våldtäkter läker betydligt snabbare än de psykiska, även vid grovt våld mot underlivet och om en läkarundersökning görs kort tid efter det att våldtäkten ägt rum.
Däremot syns rivmärken och liknande, vilket kan fungera som bevis. Men intresset för dessa viktiga rättsmedicinska underlag är lågt från polis och åklagare, något som förvånar Lotti Helström, överläkare på Södersjukhusets akutmottagning för våldtagna kvinnor, AVK.
– Vi tycker att det är tråkigt att vi gör ett jobb, en bra dokumentation, och sedan vill inte polis och åklagare se det, säger hon.
Av de 596 personer som uppsökte AVK förra året gjorde ungefär 60 procent en polisanmälan.
– Exakt hur många som anmälde vet vi inte, men 60 procent kom till vår kännedom, antingen för att de kom hit med polis, att polisen begärt rättsintyg, eller att de själva uppgett att de polisanmält. Men bara hälften så många rättsmedicinska intyg begärdes av oss.
Vice överåklagare Birgitta Fernqvist håller med om att rättsmedicinska utlåtanden är betydelsefulla i enskilda mål och att de ska inhämtas så snart de har betydelse för ärendet.
– Det är svårt att kommentera AVK:s siffror utan att titta på enskilda ärenden, säger hon.
Lotti Helström tycker att situationen är märklig.
– Ingen annan skriver rättsintyg på våra patienter. Om de inte begärs av oss begärs de inte alls. En dryg tredjedel av fallen rör en okänd gärningsman, antingen för att kvinnan inte kommer ihåg eller för att hon blivit överfallen av en okänd, men det är alltså inte hela förklaringen, säger hon.
Förutom ointresset för bevis finns flera andra brister i hur våldtäkter utreds. För två år sedan ansvarade Birgitta Fernqvist för en inspektionsgrupp där 109 våldtäktsärenden från olika delar av landet granskades. Slutrapporten visade bland annat att bara 29 procent av kvinnorna fått advokathjälp, trots att det alltid ska ges. Rapporten konstaterade också att det endast i ett mindre antal av de granskade ärendena hade använts videoupptagning vid förhör och i flera av ärendena hade den misstänkte gärningsmannen inte ens förhörts.
Sedan dess har en rad utbildningsinsatser riktade till landets åklagare ägt rum och Birgitta Fernqvist menar att kunskapen hela tiden blir bättre.
Under 2007 har en uppföljande granskning av 74 ärenden ägt rum, av Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen gemensamt.
Vid denna granskning har 65 procent av de våldtagna personerna fått en advokat. Även användandet av tvångsmedel mot de misstänkta, kroppsbesiktning och anhållanden och häktning har ökat.
– Det har skett en fördjupad samverkan mellan polis och åklagare i de aktuella ärendana. Man utnyttjar de möjligheter som ges på ett mer effektivt sätt, kommenterar Birgitta Fernqvist.
Om en förundersökning om våldtäkt läggs ner utan att åtal väcks finns möjlighet att begära en överprövning hos en överåklagare. Dessa prövas i så fall av Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum i Göteborg, där Birgitta Fernqvist arbetar. Men begäran om överprövning brukar enligt henne sällan handla om att polis eller åklagare underlåtit att begära in rättsmedicinskt utlåtande.
– Om en utredning återupptas handlar det ofta om att det tillkommit ett nytt vittne eller annan ny bevisning, säger hon.
Förra året fattades 2861 beslut av en åklagare utifrån misstanken fullbordad våldtäkt, i hela landet. Bara var fjärde fall ledde till åtal, i övriga fall lades förundersökningen ner.
Dessa siffror skiljer sig mycket åt mellan olika delar av landet och mellan olika åklagarkammare.
– Det går inte att dra några generella slutsatser av det. De här fallen dras med bevissvårigheter. Det man kan verka för är att ta tillvara all teknisk bevisning som är möjlig och bevissäkra alla spår. Då är det viktigt att anmälan kommer in så fort som möjligt, säger vice överåklagare Birgitta Fernqvist.
Fakta / Beviskrav för åtal
Åtal ska bara väckas om bevisen är så starka att fällande dom kan förväntas.
De bevis åklagaren använder sig av för att fatta beslut om åtal eller att lägga ner förundersökningen i våldtäktsfall är bland annat PM från ingripande polis, eventuell inspelning från SOS alarm, eventuella sms eller dagboksanteckningar, vittnesuppgifter, bildsekvenser på video, i mobilen eller övervakningskameror samt rättsmedicinskt utlåtande.
