Kaos – det är ordet som återkommer i den mesta medierapportering från Frankrike för tillfället. Järnvägs- och tunnelbanearbetarnas strejk, som inleddes föregående tisdags, ledde till bilköer som täckte 350 kilometer motorväg runt Paris och på innerstadsgatorna krockade cyklister och mopedåkare. El- och gasarbetare ordnade planerade strömavbrott på allehanda platser. Parsioperan fick stänga under helgen; utan scentekniker blir det inga föreställningar.
De strejkande försvarar det så kallade ”speciella regelverket” som låter dem gå i pension efter 37,5 års tjänstgöring, istället för 40 år som övriga anställda.
– Jag har lagt 30 år på att laga signalljus, på obekväm arbetstid i alla väder. Till och med nu mot slutet av min karriär tjänar jag bara 2 200 Euro i månaden. Idag kan jag pensionera mig vid 55, men med reformen blir jag tvungen att arbeta längre utan någon kompensation, Dominique Lagorio, från fackföreningen CGT, för The Guardian.
En omfattande transportstrejk brukar vara ett högt spel. Arbetarna sitter på makten att snabbt skapa jättelika ekonomiska förluster, inte bara för den egna arbetsgivaren utan för hela näringslivet – uppskattade till mellan 400 och 500 miljoner euro per dag i Frankrike just nu. Minst 15 fabriker rapporterar brist på råvaror. I Tyskland tvingade en blott tre dagar lång järnvägsstrejk förra veckan arbetsgivaren Deutsche Bahn att backa från sin tidigare benhårda förhandlingsposition och delvis gå tågpersonalens lönekrav till mötes.
Samtidigt blir också konsekvenserna stora i många människors vardagsliv. Om de strejkande misslyckas med att övertyga allmänheten om det rättfärdiga i sina krav kan det sociala trycket lätt tvinga dem att backa.
Sarkozy har offentligt satsat hela sin prestige på en seger i pensionsstriden, som han ser som nödvändig för att röja vägen för mer omfattande sociala nedskärningar. Franska presidenter brukar annars oftast skjuta sina premiärminstrar framför sig i kontroversiella inrikespolitiska frågor och själva hålla sig i bakgrunden. Hittills har Sarkozy skickligt sett till att den offentliga debatten kretsat kring att det är en liten och i detta avseende priviligerad grupp som försvarar sina positioner, medan det nästan inte varit någon diskussion alls kring exempelvis hans skattesänkningar på 15 miljarder euro – som främst gynnar en ännu mindre och ännu mer priviligerad grupp höginkomsttagare. 77 procent var negativt inställda till strejken och bara 21 procent positiva i en aktuell opinionsundersökning. Deltagandet sjönk också under helgen, och ett av sju fack har hoppat av.
Men tendensen är inte entydig. Även om Sarkozys stöd fortfarande är ganska högt – 58 procent – är det sjunkande, ned fyra procent bara under den senaste, konliktfyllda månaden. En andra front har öppnats i och med att studenter gått ut i strejk och ockuperat eller blockerat 40 av landets 85 universitet, i protest mot en reform som öppnar för mer företagsfinansiering och i förlängningen, enligt motståndarna, för privatisering.
På många håll drabbade studenter samman med kravallpolis. Utanför juridiska fakulteten vid Nanterre-universitet använde polisen tårgas och misshandlade liggande personer, trots att demonstranternas motstånd enbart bestod av knuffar och att bilda kedja. Samtidigt ignorerade de att motdemonstranter kastade äpplen och andra föremål mot blockaden, enligt en ögonvittnesrapport på webbsidan Libcom.
Under förra veckan åkte presidenten också på ett bakslag när internationella arbetsorganisationen, ILO, förklarade att lagen som låter franska företag med mindre än 20 anställda säga upp arbetare utan att behöva ange skäl i upp till två år strider mot internationella konventioner och därmed är ogiltig. Att försvaga anställningstryggheten har varit centralt i hans ekonomiska program.
Under tisdagen fick de pressade transportarbetarna undsättning i form av en mycket mer omfattande endagsstrejk riktad mot planerna på att skära bort 23 000 jobb i offentliga sektorn, samtidigt som tryckeriarbetare lämnade pressarna i en separat konflikt. Lärare, sjukhusanställda, banktjänstemän, flygledare och många andra grupper strejkade och studenter blockerade spår och stationer till stöd för järnvägsarbetarna.
Den 29 november är det de domstolsanställdas tur att gå ut i strejk och demonstrationer mot planerade nedskärningar.