Det är inte bara regeringen som sätter sitt hopp till tekniken. Tilltron till att ny teknik och nya bränslen kommer att kunna ersätta oljan inom en inte alltför avlägsen framtid är utbredd åt både höger och vänster.
Mona Sahlin klargjorde nyligen vid en utfrågning med Miljöförbundet Jordens Vänner att hon gillar bilen, men vill få fram andra bilar och bränslen:
– Det kan rulla annat än miljöförstörande fordon på motorvägar.
Att köra på som vanligt fast med nya bränslen och ny teknik må vara en lockande tanke, men det räcker inte för att nå klimatmålen. Det visar till exempel analyser som gjorts i anslutning till Regional utvecklingsplan för Stockholm och Stockholmsförhandlingen. Och nu kommer en ny rapport, beställd av Naturvårdsverket från KTH:s avdelning för miljöstrategisk analys, till samma slutsats.
I rapporten har forskningsledaren Jonas Åkerman och tre av hans kollegor studerat olika strategier för att minska koldioxidutsläppen. De har utgått från målet som EU och Sverige har satt till 2050, att begränsa temperaturhöjningen till två grader, vilket kräver utsläppsminskningar på 85 procent. Slutsatsen blev att den utbyggnad av vägar som pågår i dag är mycket svår att förena med målen. Även om tekniken utvecklas så långt som möjligt räcker inte det. Dagens ökning av bil- och flygtransporter måste brytas.
Men hur kan ni veta vilken teknik som är möjlig om fyrtio år?
– Vi har gått igenom en stor mängd forskning, framför allt från FN:s klimatpanel. Utifrån det har vi gjort ett framtidsscenario där tekniska lösningar utvecklas kraftigt. Det är klart att det teoretiskt sett kan dyka upp nya revolutionerande uppfinningar, men vi har försökt förutspå vad som är ekonomiskt och tekniskt rimligt.
Att klara energiförsörjningen med enbart biobränslen är inte realistiskt. Det kräver enorma odlingsarealer som konkurrerar med matproduktion och biologisk mångfald. Vi kan räkna med en ökad mängd bioenergi, men det är ändå tveksamt om vi ska prioritera att tanka bilar och flygplan med den, menar Jonas Åkerman.
– Att göra om biomassa till flytande form innebär stora energiförluster.
Även om man räknar med andra generationens biobränsle, så försvinner 40 procent av energin i omvandlingsprocessen. Då är det betydligt mer effektivt att elda biobränslet direkt i kraftvärmeverk eller industriprocesser. Sedan försvinner en stor del av energin när etanolen kommer in i bilmotorn. En vanlig bilmotor har nämligen en verkningsgrad på omkring 15 procent. Största delen av den energi man tankar blir alltså till värme i stället för rörelse.
I en elmotor däremot ligger verkningsgraden på hela 90 procent. Det är ett starkt skäl till att en begränsad mängd energi investeras bättre i tåg än bilar.
Men då borde väl elbilar vara lösningen?
– Ja, de är en del av lösningen, men det är svårt att driva mer än hälften av bilarna på el.
Tre fjärdedelar av dagens bilåkning är visserligen under fem mil och borde gå att köra på el teoretiskt sett. Men i praktiken kommer man inte ha möjlighet att ladda vid alla stopp, av tidsbrist eller för att det inte kan finnas eluttag överallt.
Att utveckla större batterier för att klara de längre resorna är inte lönsamt med den teknik vi kan överblicka i dag, menar Jonas Åkerman. En resa på tio mil kräver ett dubbelt så stort batteri som en resa på fem mil. Men den som åker längre än fem mil åker oftast längre än tio mil och då hjälper inte en dubblering av batteriet.
– Ska man få fram ett batteri som klarar 30–40 mil så blir det orimligt stort, säger Jonas Åkerman.
Men om mobiltelefoner kan bli små som läppstift så borde väl ett elbilsbatteri också kunna bli mindre?
– Ja, men det är en prisfråga. Mobilbatterier är väldigt dyra i förhållande till sin vikt. Om man skulle använda samma teknik i ett bilbatteri skulle det bli orimligt dyrt.
Redan för hundra år sedan forskade man på elbilar i USA. Sedan dess går de några mil längre men förändringen är inte så revolutionerade som man hade hoppats, enligt Jonas Åkerman.
Även om vi fick elbilar som drevs på läppstiftstora motorer så skulle inte alla problem vara lösta. Städer som byggs med biltänkande blir dessutom glesa, med långa avstånd som kräver mer energi, enligt Jonas Åkerman. Och energi är inget vi kommer att kunna gödsla med i framtiden. Som exempel på andra lösningar nämner han ett utbyggt spårnät som driver inte bara tåg och spårvagnar utan även bilar, och kanske till och med lastbilar. Men det kräver alltså ett nytt sätt att tänka.
