Evo Morales MAS-regering blir allt mer pressad, från både höger och vänster, och landet står på randen till inbördeskrig. Kommunanställda delade nyligen ut vapen till demonstranter, i Sucre.
Bolivias president Evo Morales sätter nu sitt öde på spel vid valurnorna en andra gång. I början av december kastade han ut en utmaning till högeroppositionens sex prefekter (provinsguvernörer): han underkastar sig en folkomröstning om återkallande av mandatet om de gör detsamma. Dagen efter kom beskedet att motståndarna antar utmaningen. Datum för omröstningen är ännu inte satt.
Utspelet följer på en rad exceptionella händelser, som knappast alls noterats utanför Latinamerika. Sex av landets nio prefekter har uppmanat befolkningen till civil olydnad; arbetsgivare i Santa Cruz, oppositionens centrum, har tvingat anstälda att delta i strejker och demonstrationer under hot om avsked och affärer som inte hållit stängt under protesterna har vandaliserats och plundrats; trots att Morales MAS fick över 30 procent av rösterna i Santa Cruz är det omöjligt för dess sympatisörer att propagera offentligt utan att bli attackerade; extrema oppositionsgrupper som Union Juvenil Cruceñista (UJC) har demonstrerat öppet med nazistsymboler.
Från Santa Cruz har den rasistiskt färgade högermobiliseringen utvidgats till Cochabamba och nu senast till Sucre, där kommunanställda (borgmästaren tillhör oppositionen) sågs dela ut vapen och gasmasker till demonstranterna. Det talas om inbördeskrig inom en nära framtid.
– Vi kommer att försvara vår jord… mot de mordiska horderna från högplatån, säger exempelvis UJC:s ledare David Sejas López till Clarin.
– Vi står inför en strid mellan klasser och mellan raser, förklarar Juan Carlos Condori, från de så kallade Röda Ponchoerna, en militant indiansk kamporganisation, som nyligen spred en video där de skär halsen av hundar medan de skriker namnen på några av högeroppositionens mest kända ledare.
Men Morales fortsätter också att kritiseras från vänster. Andres Solis Rada, före detta minister i hans regering och en av landets främsta experter på fossila bränslen, avfärdar gasnationaliseringen som ett spel för kulisserna. Znet:s Stephen Lendman kallar honom ”nyliberal” och jämställer honom med Lula i Brasilien, men tycks inte ha någon förklaring till varför högern då hatar honom som mycket.
Det är tänkbart att MAS-regeringen undvikit att gå hårdare fram med de utlänska energibolagen för att inte öppna fler fronter när den redan är hårt pressad. Å andra sidan – om MAS tagit till radikalare åtgärder redan från början, som att ändra den nyliberala arbetsrätten, kanske det hade väckt så mycket entusiasm och aktivitet, inklusive bland vita arbetare i Santa Cruz, att högerns motoffensiv blivit omöjlig?
En revolution innebär en omvandling av både samhällsstrukturen och människornas mentalitet. Både i Bolivia och i Venezuela (där Hugo Chavez nyligen åkte på sitt första demokratiska nederlag på nio år, när förslaget till ny grundlag föll med knapp marginal) verkar vänstern ha hamnat i otakt med en betydande del av befolkningen. För att man gått för fort fram – eller för långsamt?