Inför de lokala valen har hundratals medlemmar av Muslimska brödraskapet fängslats av den egyptiska staten. Tusentals oppositionella – såväl islamister som sekulära – har inte tillåtits registrera sig som kandidater. Därmed är utgången klar: President Mubaraks parti National Democratic Party, NDP, kommer att ta så gott som alla platser i de kommunala styrande församlingarna.
Men många egyptier är alltför upptagna med att överleva för att bry sig om ett betydelselöst val. Stigande världsmarknadspriser på vete, majs, ris och andra råvaror har gjort allt fler beroende av subventionerat bröd. Flera har dödats under bråk i de växande köerna utanför statliga bagerier, och allt oftare hörs varningar för en upprepning av de hungerupplopp som rasade i Kairo i januari 1977.
Samtidigt fortsätter den våg av strejker och sociala protester som började på den statliga textilfabriken i Mahalla i december 2006. Samma fabrik står återigen i centrum efter att dess 27000 arbetare hotat med en ny strejk den 6 april. I flygblad som cirkulerat på fabriken de senaste veckorna framförs bland annat krav på en minimilön på 1200 egyptiska pund för att kompensera för stigande matpriser. I dag tjänar de flesta av arbetarna inte mer än 300–400 egyptiska pund, eller motsvarande 350–500 kronor i månaden.
Stödaktioner med arbetarna i Mahalla planeras nu av arbetare, studenter och politiska rörelser på flera platser i landet. Trots intensiva påtryckningar och hot från säkerhetspolisen försäkrar ledande aktivister i Mahalla att strejken kommer att bli av.
– Vi har inget val. Det här är en kamp för överlevnad, säger Gihad Taman, socialistisk aktivist från Mahalla till Arbetaren.
– Strejkerna och protesterna kommer att fortsätta växa, och det finns inget staten kan göra för att stoppa dem. Människor dör redan för bröd i Egypten.
Även 12000 arbetare på Helwan Steel Mills, strax söder om Kairo, har hotat med aktioner om inte företagsledningen går med på deras krav på högre löner och bonusar innan slutet av april. Under den senaste fackliga aktionen på stålverket, som ägde rum 1989, bröt polisen upp en fredlig demonstration, sköt en arbetare till döds och arresterade hundratals.
Den dramatiska inflationen, med prishöjningar på 50–100 procent på många grundläggande förnödenheter det senaste året, har lett till krav på högre löner även inom yrkesgrupper som tidigare varit relativt välbeställda. Den 23 mars genomfördes en historisk strejk bland universitetslärare, som förutom högre löner krävde större anslag till de överfulla och underfinansierade statliga universiteten. Samtidigt pågår en kampanj för höjda minimilöner för landets läkare.
– Våra krav är väldigt enkla. Vi kräver en vettig utbildning, en lön det går att leva på, och en arbetsmiljö där det faktiskt går att behandla sjuka, säger Mona Mena, från den nybildade kampanjorganisationen Läkare utan rättigheter.
Grundlönen för nyutexaminerade läkare på statliga sjukhus ligger i dag på mellan 250 och 500 egyptiska pund, beroende på region. Många tvingas till långa övertidspass eller dubbelarbete på privata kliniker eller inom andra yrken för att försörja sig.
Den 15 till 21 mars hölls dagliga demonstrationer utanför läkarförbundets högkvarter, i protest mot att dess ledning ställt in en planerad tvåtimmarsstrejk på samtliga sjukhus efter påtryckningar från staten.
– De fackliga valen inom förbundet har varit frysta i nästan 20 år. De som valdes i det senaste valet sitter fortfarande på sina poster. Det säger sig självt att ett sådant fack inte kommer att representera medlemmarnas intressen, säger Mona Mena.
Det Muslimska brödraskapet, som sedan 1980-talet dominerar såväl läkarnas som universitetslärarnas fackliga organisationer, har hittills ställt sig utanför kampen för högre löner.
– Det är uppenbart att de står på statens sida i den här konflikten, säger en läkare och socialistisk aktivist som inte vill framträda med namn.
– Brödraskapet sitter på en enorm makt i läkarförbundets styrelse men gör ingenting. De driver framgångsrika privata kliniker och har inget gemensamt med oss vanliga dödliga som sliter ut oss inom den offentliga sjukvården. De är intresserade av makt, inte av social rättvisa, och har varit helt passiva under det senaste årets strejker och sociala protester.
I parlamentsvalet 2005 vann brödraskapet cirka 20 procent av rösterna trots massiva ingrepp från säkerhetsapparaten och omfattande valfusk. Sedan dess har regimen varit upptagen med att förhindra en upprepning av framgångarna i lokalvalet, genom en arresteringskampanj mot ledande medlemmar av rörelsen. Många vänsteraktivister fruktar nu att repressionen mot radikala arbetare och fackliga aktivister kommer att trappas upp så snart valet är överstökat och utmaningen från den islamistiska oppositionen för tillfället avvärjd.
