”Svenska biståndsprojekt via kyrkor, Caritas, Forum Syd och andra enskilda organisationer kryllar av allvarliga fel och oegentligheter. Stora summor svenska skattepengar försvinner spårlöst i hanteringen. Det visar en rapport från Riksrevisionen.”
Så skrev Dagens Nyheter den 2 oktober 2008. Rapporten solkade ner mångas bild av de frivilliga organisationernas arbete. Revisionsdirektör Staffan Ivarsson fyllde på med kommentarer samma dag: ”Det är en korrupt röra, High Chaparall” (TV 4 Nyheterna). ”En korruptiv miljö har spridit sig […] Den uppstår när man häller ut så mycket pengar där det inte finns någon kontroll” (SvD). ”Pengarna går till höga löner, till projektledare, till att man gynnar sin egen familj” (SVT).
Riksrevisionen tittade på 15 projekt i fyra länder i Afrika, flertalet av dessa var projekt där det redan tidigare fanns anledning till farhågor, exempelvis eftersom redovisningar varit försenade. Sida beställde därefter en egen revision av de kritiserade projekten. Uppdraget gick till revionsbyrån Allegretto som kom fram till att det ”i fyra projekt finns otvetydiga felaktiga kostnader till ett sammanlagt belopp av SEK 44233, vilket motsvarar ca 1 procent av de granskade beloppen”.
I flera fall fann Allegretto bokföring som inte var genomförd på rätt sätt för att de saknades kvitton. Har man arbetat i tredje världen och speciellt i områden med stora sociala problem och kämpande organisationer blir man inte förvånad, där är kvitton ovanliga. Naturligtvis ska man inte nöja sig med det, en bra redovisning är nyttig även för dessa organisationer.
Men det finns ingen grund för att pengarna skulle ha försnillats. Allegretto har inte hittat något fall av den korruption som revisionsdirektören talade om.
Förvånande många av Riksrevisionens anmärkningar faller platt till marken. Vi-skogen skulle ha underlåtit att placera projektpengarna på ett separat konto, men det hade man ingen skyldighet att göra. En reparation av ett tak skulle inte ha genomförts, men Riksrevisionen tittade på fel hus. Revisorn tyckte att möblerna i tre klassrum inte kunde vara värda 25000 kronor, men berättade inte att de använts under flera år och därför slitits ner och minskat i värde. Man får bilden av granskare som är mycket dåligt insatta i den verklighet de är satta att undersöka.
Att det inte är lätt att sköta kvitton i Afrika framkommer också vid en granskning av Riksrevisionens egen projektredovisning. Något uppseendeväckande är att budgeten under genomförandet ökade från 2,9 miljoner till 4,4 miljoner. Lägger man till Allegrettos arbete plus all tid de undersökta organisationerna lade ner kommer man upp till en summa som är minst lika stor som den som Sida betalat ut till projekten!
Till saken hör också att Staffan Ivarsson är gammal kompis till vår märkligt biståndstveksamma biståndsminister Gunilla Karlsson från den tid de arbetade tillsammans på moderaternas riksdagskansli. Hans uttalanden väcker en hel del frågor kring hans inställning.
I Riksrevisionens etikpolicy står det nämligen: ”Vi skall förhålla oss politiskt neutrala i vårt arbete. Det är viktigt för förtroendet för vår opartiskhet att Riksrevisionen uppfattas som politiskt neutral”.
Vi har det senaste året upplevt en offensiv mot biståndet med biståndsministerns tydliga samtycke. Borgerlig press har attackerat biståndet, Timbro har bedrivit en visserligen mycket tunn men ändå intensiv kampanj. Svenskt Näringsliv har också gått till angrepp och Riksrevisionen har genom Staffan Ivarssons agerande instämt i kören.
Två saker har skadats i den här affären: Riksrevisionens trovärdighet, men framförallt de frivilligorganisationer som med stort engagemang och egna insatser helt felaktigt framställts som korrupta.
När Sidarapporten presenterades fortsatte Gina Funnemark från Riksrevisionen i SVT sin fräna linje och verkade inte vilja förstå den skada som vållats. Mediebilden kvarstår och därför kan Norrköpings tidningar ha fräckheten att i en huvudledare den 20 mars påstå att ”miljontals svenska skattekronor som skulle gå till hjälp och utveckling i olika afrikanska länder hamnade i fel fickor.”
Detta visar på de allvarliga problemen med en alltmer högerstyrd mediebild.