Protesterna växer mot Vattenfalls planer på flera nya kolkraftverk i Tyskland. De skrämmer dock inte företaget som i stället hotar med en stämning på 10 miljarder kronor om regeringen backar ur och inte ger dem tillstånd för det nya kolkraftverket Moorburg i Hamburg.
Vattenfall skrev i höstas på ett kontrakt med den dåvarande kristdemokratiska regeringen om att bygga det nya kolkraftverket. Men när koalitionsförhandlingar mellan kristdemokraterna och miljöpartiet inleddes blev byggandet av Moorburg en tvistefråga.
Enligt organisationen Attac är 60 procent av Hamburgsborna mot att kolkraftverket byggs.
– Vi hade en överenskommelse med Hamburg och vill så klart slutföra det bygget vi investerat i. Vi har möjlighet att ställa krav på ersättning men vi hoppas på att kunna bygga vidare, säger Maria Parent, pressekreterare på Vattenfall.
Om Vattenfall får tillstånd att bygga Moorburg kommer företagets totala koldioxidutsläpp öka med 8,5 miljoner ton och därmed spräcka gränsen för 100 miljoner ton utsläpp årligen, dubbelt så mycket som hela Sveriges utsläpp.
Kolkraft är den energiform som släpper ut mest koldioxid per kilowattimme och som därmed har störst negativa miljöeffekter på klimatet. Vattenfall placerar sig i en undersökning som Carma.org har gjort bland de 20 energibolag i världen som släpper ut mest koldioxid. Detta kan ställas mot att Sveriges regering tydligt har sagt att alla statliga företagen ska vara föredömen och ligga i framkant vad gäller hållbar utveckling.
Näringsminister Maud Olofssons pressekreterare Frank Nilsson säger dock att den svenska staten inte lägger sig i Vattenfalls agerande i någon större grad.
– Det enda kravet vi kan ställa på bolagen är att de redovisar vad de gör för miljön i en hållbarhetsrapport. Vi har även makt att tillsätta styrelsen.
Frank Nilsson påpekar att staten dessutom har väldigt litet inflytande vad gäller Vattenfalls kolkraftverk i Tyskland eftersom de drivs av tyska dotterbolag.
Lever Vattenfall upp till de statliga kraven?
– De har en del kvar att göra på vissa områden, säger Frank Nilsson.
Vilka områden detta är kan han inte svara på utan hänvisar till själva redovisningen. Han förtydligar även att redovisningen främst är till för att göra bolagets handlingar offentliga.
– Vi måste vara professionella i vår ägarroll och kan inte gå in och bestämma hur företagen ska drivas. Men vi för en ständig dialog med styrelsen.
Per Bolund, riksdagsledamot för miljöpartiet, ser det som ett stort problem att staten låter Vattenfall göra som de vill när man skulle kunna använda företaget i arbetet för ett, på sikt, bättre klimat.
– I dag låter de Vattenfall löpa amok och göra som de vill. Den nya regeringen har som policy att statliga bolag inte ska styras på annat sätt än privata bolag vilket är helt orimligt eftersom de är betalda av skattebetalarna.
Per Bolund anser att Vattenfall i dag förstör Sveriges miljörykte som man under en lång tid har försökt att arbeta upp.
– Vi anser att man borde ge Vattenfall ett tydligt krav på minskade koldioxidutsläpp. I dag har de en plan att minska utsläppen till år 2030 vilket är väldigt långt fram. Dessutom ökar de sina koldioxidutsläpp varje år vilket visar på en utveckling åt fel håll.
Enligt de nya ägardirektiven som gick igenom under förra mandatperioden ska Vattenfall vara ledande i omställningen till minskade utsläpp.
– Man har infört detta på den nordiska marknaden, men vi menar att man även måste implenentera detta på dotterbolagen i exempelvis Tyskland och Polen vilket man inte har gjort alls i dag. Om man från regeringens sida menar allvar med att man vill jobba internationellt för att minska klimatförändringarna så måste man använda det internationella energibolag vi har och se till att de faktiskt jobbar för ett bättre klimat.
Martina Krüger, talesperson i energifrågor på Greenpeace håller med Per Bolund i kritiken på statens handlande.
– Sverige har ett stort ansvar för det här. Som det är nu styr Vattenfall den svenska klimatpolitiken och inte tvärtom, men det är klart, en stor del av Vattenfalls vinst går rakt ner i statens fickor så de kanske inte har ett intresse av att göra åtgärder som riskerar att minska vinsten.
Vattenfalls presschef i Norden, Erik Von Hofsten, trycker hårt på att energibehovet måste täckas och att kolkraftverken därför är nödvändiga.
– Alla våra produktionsslag behövs. Vi investerar stort i förnyelsebar energi men det täcker inte det totala energibehovet, säger han.
Martina Krüger menar att problemet ligger i att energibehovet är för stort.
– Det är egentligen en psykologisk fråga om man tror att förnyelsebar energi räcker till eller inte. Tror man att energikonsumtionen kommer att öka så producerar man mer energi i stället för att hitta lösningar för att minska konsumtionen.
Vattenfall försvarar sitt bygge av nya kolkraftverk med att de nya kraftverken kommer att vara mer effektiva än de existerande. Enligt Sven Giegold från Attac i Tyskland är detta argument ohållbart.
– Tyskland måste reducera sina växthusgasutsläpp från 1990 till 2050 med 80–90 procent. Detta är inte möjligt om de bygger nya kolkraftsverk som är planerade att finnas i 40 år.
Även Hanna Poddig från Attac är kritisk till argumentet att nya kraftverk i alla fall är bättre än de gamla.
– Även om de gamla kolkraftverken producerar mer utsläpp än de nya så finns det alternativ som producerar mindre utsläpp än ett nytt kolkraftverk. Enligt mig är den typen av argumentation endast marknadsföring, säger hon.
