I det nepalesiska valet till den nya församlingen har maoisterna, Communist party of Nepal (Maoist), hittills fått cirka hälften av de direktvalda platserna, 120 av 240. 335 platser väljs proportionerligt och maoisterna beräknas få cirka 30 procent av dessa röster. Ytterligare 26 platser är vikta för minoriteter och kommer att utses av den nya regeringen. Rösträkningen kan komma att pågå i ytterligare ett par veckor, men enligt nepalesiska tidningar kan maoisterna få en liten egen majoritet. Partiet förbereder sig dock på att bilda en alliansregering. Maoistledaren Pushpa Kamal Dahal, eller Prachanda som han kallas i folkmun, spås bli landets nya president.
När den nya konstitutionella församlingen möts kommer dess första uppgift bli att skriva en ny konstitution – planen är att utropa Nepal till republik och att förvisa den 240 år gamla monarkin till historiens soptipp.
En kontroversiell fråga är huruvida 30 000 maoistiska gerillamän, som nu finns i FN-läger, ska integreras med den kungliga nepalesiska armen, RNA. Militären och flera högerpartier motsätter sig maoisternas krav på att blanda militär med gerilla, men maoisterna har hittills vägrat att ge vika.
Maoisterna ser också ut att vara på väg att införa jordreformer. Dock försäkrade maoistledaren Prachanda i ett möte med den nepalesiska handels- och industrikammaren i förra veckan att de ”inte tänker ta över industrier” och partisekreteraren Baburam Bhattarai har i en intervju med en av Nepals största dagstidningar sagt att ”kollektivisering, socialisering och nationalisering finns inte på vår nuvarande dagordning”.
– När maoisterna kommer till makten kommer investeringsklimatet att bli ännu mer gynnsamt, sade Baburam Bhattarai i intervjun.
På utrikesfronten är maoisterna nu desperata för att bli av med den terroriststämpel som USA belade dem med 2003, och de har redan påbörjat förhandlingar med Washington. USA i sin tur har sänt ut positiva signaler.
Vad gäller Indien kommer de sannolikt att avvika från det freds- och vänskapsavtal som undertecknades 1950 och som givit Indien handelsförmåner liksom militär närvaro i Nepal. Detta är något som definitivt kommer att glädja Kina.
Redan 1994 blev ett annat kommunistparti, Communist Party of Nepal (Unified Marxist-leninist), största parti i Nepal, detta ett av världens mest fattiga länder med 25 miljoner invånare, där årsinkomsten bara är 241 amerikanska dollar per capita. Trots vissa demokratiska reformer 1990 var Nepal 1994 fortfarande ett klassiskt exempel på en feodalstat styrt av en mäktig kung med stöd av en högkastig hinduistisk elit. Bara ett år senare kunde den nepalesiske kungen lätt återta makten.
Ungefär samtidigt vann maoisterna mark på landsbygden och inledde 1996 ett uppror, det så kallade ”folkkriget”. I konflikten som bröt ut mellan regeringsstyrkor och maoister dödades 13 000 människor, och människorättsorganisationer som Human Rights Watch anklagar båda sidorna för grova brott mot de mänskliga rättigheterna.
Det gjordes flera fruktlösa försök till fredssamtal men situationen tog en ny vändning 2006 då en massrörelse för demokrati spred sig över landet. Monarkin tvingades ge upp sin makt och en koalitionsregering nådde avtal om nya val och bildandet av en framtida republik.
Landet är strategiskt viktigt på grund av sin geografiska placering mellan Indien och Kina och på senare tid har USA:s stöd vuxit. Bushadministrationen klassade maoisterna som terrorister 2003 efter att man undertecknat ett femårigt samarbetsavtal för terroristbekämpning i Nepal året innan.
Om landet nu utvecklas till en asiatisk motsvarighet till Venezuela kan Nepal komma att bli en allvarlig huvudvärk för USA.