Motståndet mot de kolonialistiska föreställningarna om folk öster om Europa sammanfattades av Edward Said som menade att orientalismen inte bara är en åsikt om en region och dess folk, utan en vedertagen sanning som mynnar ut i en praktik. Trettio år senare kommer reaktionen. Ian Buruma och Avishai Margalits bok Occidentalism – fiendens syn på […]
Motståndet mot de kolonialistiska föreställningarna om folk öster om Europa sammanfattades av Edward Said som menade att orientalismen inte bara är en åsikt om en region och dess folk, utan en vedertagen sanning som mynnar ut i en praktik. Trettio år senare kommer reaktionen. Ian Buruma och Avishai Margalits bok Occidentalism – fiendens syn på västerlandet tar sig an uppgiften att förklara hur västs motbild – orienten – ser på västvärlden.
Vad är occidentalism och vilka representerar denna idéströmning då? Redan i definitionerna av begreppen där ”väst” på sin höjd förklaras med ”kapitalism” och occidentalism med ”antiamerikanism” framträder motsättningarna. Enligt författarna är occidentalism, till skillnad från orientalism, varken ideologiskt eller geografiskt begränsat och bör snarare betraktas som en global företeelse, eftersom hotet även finns ”mitt ibland oss”. Alla som ger uttryck för kritik emot den liberala demokratin hamnar i denna illasinnade kategori.
Boken inledds med ett ärligt försök att förklara en idéhistorisk tradition med ambitionen att inte ta sats i kolonialistiska generaliseringar. Dessvärre misslyckas den fullständigt när den gör sig skyldig till det orientalistiska kardinalfelet. Utifrån en essentialism ställs de konstruerade regionerna öst och väst mot varandra med syftet – som också är den genomgripande devisen: att ”förstå” människor som ”hatar” västvärlden.
Författarduon tipsar om att villkoret för att förstå fienden är att slå ifrån sig den ”koloniala skuldkänslan”. För i samma stund som man lägger skulden på ”den amerikanska imperialismen, den globala kapitalismen, eller den israeliska expansionspolitiken” så missar man poängen.
Buruma och Margalit kan liknas vid två marsianer som en dag anländer till jorden och blir nyfikna på varför människosläktet krigar mot sig själv. Totalt ovetande om de rådande maktförhållandena ger de sig in i de politiska konflikterna på den nya planeten, men i stället för att studera systemets inneboende motsättningar, ”djupdyker” de i occidentalens psyke för att förstå konflikternas orsaker.
Ambitionen att ta reda på varför människor ifrågasätter den västerländska kulturen (vad det nu är) övergår därför snabbt till en undersökning där subjekten – Buruma och Margalit – utforskar och analyserar objekten – i synnerhet islamister och antikapitalister – som utgör ett hot mot status quo. Den drivande tesen utgår från en märklig historiesyn som – inte helt oväntat – landar i den ännu märkligare slutsatsen: Occidentalen, vare sig det är Marx eller bin Laden, har en sak gemensamt: de ifrågasätter den okränkbara sanningen – kapitalismen.
Från öst till väst blossar kriser upp som kan härledas till den skeva makt- och resursfördelningen inom kapitalismen. Hur kan fritt tänkande människor förbise detta? I Buruma och Margalits fall rör det sig varken om ett antiintellektuellt förhållningssätt eller ett marsianskt oförstånd. Det är ideologin som förblindar och inget annat än ett förnekande av sakernas tillstånd.
Occidentaism
Fiendens syn på västerlandet
Ian Buruma och Avishai Margalit
Översättning: Katalin Földesi
Natur och Kultur, 2008