De flesta som tvingades fly våldet har nu flyttats från polisstationer, kyrkor och andra offentliga byggnader till mer organiserade läger.
Themba Sepotokele, presstalesperson för Johannesburgs lokala myndigheter, berättar att återintegreringsprocessen redan startat genom att politiker och myndighetspersoner börjat hålla möten i de kåkstäder där utlänningar drivits ut.
Vad händer med dem som inte vill flytta tillbaka till sina områden?
– De har möjligheten att gå till sina ambassader och be om hjälp med att flytta tillbaka till sina hemländer.
När Arbetaren besöker ett av lägren, i stadsdelen Rosettenville, förklarar ett möte med ett tjugotal av flyktingarnas valda representanter att de inte vill tillbaka till sina områden.
– Vi uppskattar den ansträngning regeringen lägger ner på att återintegrera oss. Men regeringen tar inte människors liv på allvar, och återintegrering är en lögn som vi inte kan lita på. De borde låta oss få flyktingstatus under FN, då kan FN ta hand om oss, säger Donat från Kongo.
Han får medhåll av flera andra mötesdeltagare.
FN:s roll är fortfarande oklar, och regeringen har kritiserats just för att den inte bett FN om hjälp. Klart är att FN:s flyktingkommission UNHCR har besökt läger i Kapstaden, bland annat det stora lägret i Soetwater med tre tusen flyktingar, som flera organisationer krävt ska stängas ner på grund av misären och flera självmordsförsök. Men även Soetwaters invånare vägrar låta sig flyttas tillbaka till sina ursprungliga hem, rapporterar Mail and Guardian.
Sydafrikas största fackföreningsfederation, Cosatu, har hållit möten och diskussioner om främlingsfientlighet sedan våldet startade. Patrick Craven, nationell talesperson, säger att regeringen reagerade för långsamt i början, men att responsen i allmänhet varit bra när arbetet med flyktingarna väl kommit igång. Men nu är han orolig över hur återintegreringen ska skötas, och säger att det finns en risk att problemen kommer att börja om igen.
– Mycket mera eftertanke måste läggas ner och de som bor i områdena måste involveras. Att helt enkelt stänga ner lägren kan leda till en katastrof, säger han.
På ett möte med den nybildade Koalitionen mot främlingsfientlighet i Johannesburg, som består av kanske ett hundratal organisationer från hela samhället, förklarar aktivisten Prishani Naidoo att planerna kring återintegreringen fortfarande är otydliga. Regeringen har sagt att lägren ska läggas ner inom två månader men det finns inga detaljerade uppgifter om hur det ska gå till.
Enligt Grace Kwinjeh, politisk flykting från Zimbabwe och en av koordinatörerna för koalitionen, är återintegrering i princip det enda alternativet:
– Flyktinglägren är överbefolkade. Och på ett ideologiskt plan upprätthåller de föreställningen att dessa människor inte är sydafrikaner eller ens människor. Om man ger människor alternativet att ge sig av, blir budskapet dessutom att det bara är att misshandla människor så försvinner de.
Lösningen, menar Grace Kwinjeh, ligger i att kåkstäderna och andra arbetarklassområden måste få mer resurser för att utvecklas så att liknande attacker kan förhindras i framtiden.
Hur smidigt återintegreringen kan genomföras kommer att se olika ut i olika områden. Men det finns redan nu positiva exempel, som den lilla fattiga kåkstaden Nyanga i Kapstaden, där invånarna gick i en demonstration till det kulturhus dit invandrare flytt, för att be dem komma tillbaka.
