Just nu pågår både Europride i Stockholm och Anarchopride på kulturhuset Cyklopen i Högdalen.
Inom vänstern finns hbt-frågor med på agendan, men bara som perspektiv i utkanten. Frågan är om ett queerperspektiv kan bli sprängstoff om det görs centralt?
Arbetaren har bollat frågorna med tre personer insatta i frågor kring queer och antikapitalism.
1 maj i år, syndikalisterna samlas på Sergels torg i Stockholm. Bland alla människor och röda banderoller som väntar på att gå genom staden, en rosafärgad banderoll med texten: ”Den nya alliansen – intersektionell solidariet”. Väl i tåget ropar rosaklädda demonstranter slagord som ”Rosa pengar är inget val, upp till kamp mot stat och kapital, ingen människa är illegal!”
En av de som skanderade är genusvetaren Frida Darj. Hon är med och startar upp det nya nätverket, DNA; Den nya alliansen, vars upprinnelse är en upplevd snålhet kring vilka maktordningar den antikapitalistiska analysen behöver inkludera. Frida Darj förklarar:
– Vi var ett gäng som kände att det inte fanns något sammanhang där hela vår politiska analys fick plats. Senast på 1 maj i SAC:s tåg i Göteborg förbjöds en banderoll med texten ”Bekämpa heterosexismen” med argumentet att budskapet inte handlade om klasskamp. Då blir det väldigt uppenbart att vår analys där en kritik mot kärnfamiljen och den arbetsdelning det medför, den ekonomiska enhet den innebär och dess konsekvenser för den som faller utanför inte delas av andra delar inom vänstern.
Frida Darj menar att en analys som bara tar hänsyn till kön, bara sexualitet eller bara materiella förutsättningar och arbetsliv aldrig kan vara tillräcklig.
– Sjuksköterskor till exempel har låga löner. Yrket är kvinnodominerat och ett betydande antal arbetar deltid för att hinna med den obetalda arbetsbörda som könsarbetsdelningen lägger på många kvinnor. Så kan en traditionell feministisk analys se ut. En queerfeministisk analys går längre och ifrågasätter kärnfamiljens existens och de två motsatta och heterosexuella könens existens. Varför kan barn bara ha två vårdnadshavare?
– De här frågorna hänger ihop med det ekonomiska system som utgår från kärnfamiljen som minsta beståndsdel. Kapitalismen slår ju inte lika mot alla så klart, det är ju bara att se på hur egendom fördelas och arbetslivet ser ut för papperslösa, icke-heterosexuella och funktionshindrade. Det är uppenbart att man missar en hel del med en arbetsköpare–arbetssäljare-analys.
Syndikalisten och idéhistorikern Pia Laskar menar, även hon, att frågan om heteronormativitet måste upp på vänsterns bord.
– Heteronormativa utgångspunkter är legio när ekonomiska sociala processer studeras eller planeras. Heteronormativiteten genomsyrar lönesättningar, samhällsekonomi, bostadsplanering och byggande, konsumtion, varuproduktion och så vidare. En socialistisk feministisk rörelse som inte undersöker hur organiseringen av den reproduktiva familjeenheten samverkar med ett samhälles produktionsförhållanden i varje historiskt sammanhang kan inte tas på allvar, säger hon.
Laskar pekar på hur de socialistiska rörelserna av i dag har misslyckats med att utmana den moderna familjen, navet i kapitalismens konsumtionssamhälle – i dag kan feminister, till och med socialistiska feminister, försvara den moderna familjen trots att denna varit en del i kapitalismens etablering.
– Frågan om vad en socialistisk rörelse kan vinna på att utmana heteronormer borde omformuleras till ”vad kan en socialistisk rörelse förlora på att inte utmana heteronormer”. Vi behöver ställa frågor om vilka konsekvenser det närmast besatta självförverkligande och självdisciplinerande sysslandet och pusslandet med att få ihop 1800-talets förlegade konsumistiska familjekonstruktion får för möjligheterna till en genomgripande social och ekonomisk analys och förändring av just reproduktionens och produktionsförhållandenas organisation.
– De sociala rörelsernas radikalitet och trovärdighet kräver att nya idéer formuleras och verkställs om vad släktskap är och om vad det är som utgör en familj eller reproduktiv enhet. Och hur denna på överenskommen kärlek och solidaritet byggda enhet kan växa genom allianser med andra liknande enheter till att bli starkare fäste för motstånd mot förtryckande socialt organiserade strukturer som kapitalism.
Även Paulina de los Reyes, ekonomhistoriker vid Uppsala universitetet upplever en tendens inom vänstern att placera sexualitet, liksom rasism och feminism på avstånd från kapitalismen – som sådant som inte tillhör kärnan.
– En queer analys som kan lyfta fram hur sexualiteten varit väldigt viktig för att reglera och organisera det kapitalistiska samhället behövs på samma sätt som det är viktigt med teoretiska perspektiv som synliggör hur rasism varit och är en förutsättning för kapitalismen och dess utveckling. För sexualiteten och rasismen finns inbyggt i och existerar inte utanför ekonomin, säger hon.
de Los Reyes pekar på hur regleringen av sexualiteten förändrats historiskt och knutits till kapitalismens expansion och utveckling och de olika former som det kapitalistiska systemet manifesterat sig globalt och lokalt.
– Genom att undersöka hur kapitalismen kolonialiserar alla aspekter av människors liv och värde, nyanseras analysen. Framför allt behövs mycket mer diskussion som kopplar samman queer och kapitalism med den kapitalistiska utvecklingen och varufieringen av alla områden i livet och i samhället; precis som man behöver förstå utnyttjandet och skapandet av ”etnotrender” i kommersiella och profitmaximerande syften.
– En queer analys erbjuder också verktyg för att göra tydligt att ekonomi inte är något givet, utan något föränderligt som skapas. Härigenom kan man komma åt den avpolitisering som sker av ekonomin och visa att ekonomi är påverkbar. Det är inte något som sker bortom mänskliga handlingar.
Några månader har passerat sedan starten för det nya nätverket som kräver dessa diskussioner på vänsterns bord. Vad händer härnäst?
– Förhoppningsvis massvis med aktioner och aktiviteter av alla de slag som gör det tydligt för fler att en föråldrad socialistisk analys behöver uppdateras, säger Frida Darj.
