Statistiska Centralbyrån, SCB, tillkännagav den 5 september en kraftig minskning av antalet personer i Sverige som försörjs med ”sociala ersättningar och bidrag”. Mellan 2006 och 2007 minskade antalet helårsekvivalenter (två personer som har fullt bidrag under ett halvår var, eller på halvtid under ett helt år, motsvarar en helårsekvivalent, och så vidare) bland befolkningen som är mellan 20 och 64 år med 118000, från 1122000 till 903000. Sjukpenning, arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd för personer inom arbetsmarknadsåtgärder har alla minskat. Socialbidragen har däremot legat stilla på samma nivå sedan 2003, medan förtidspensioneringarna har fortsatt öka varje år sedan 1990 utom under 2007. De två ersättningstyper som inte minskat, råkar alltså vara de med lägst ersättningsnivåer.
Mellan 2006 och 2007 ökade sysselsättningen i samma åldersgrupp, fortfarande enligt SCB, med 93000 personer. Det är alltså fler som förlorat en ”social ersättning” än som har fått ett nytt jobb. Bland ”sysselsatta” räknas dessutom deltidsarbetslösa in vilket gör det verkliga ”glappet” större.
Annorlunda uttryckt: mitt i den då kraftiga högkonjunkturen tycks andelen personer i Sverige som hade någon form av försörjning ha minskat.
SCB konstaterar i sitt pressmeddelande att den ersättning som förklarar den absolut största delen av svängningarna är ersättningen till arbetslösa. Tidigare i år visade Inspektionen för Arbetslöshetsförsäkring, IAF, att antalet utbetalade a-kassedagar sjunkit från 3550000 i juli 2006 till 1950000 juli 2008. Antalet personer med a-kassa gick ned från 247000 till 124000 och under samma tid minskade antalet arbetslösa, enligt SCB:s siffror, bara från 330000 till 300000. 30000 fick således jobb, medan över 120000 försvann ur a-kassan.
Orsakerna kan vara flera. Bland annat kan fler personer ha gått ur, eller aldrig gått med i, en a-kassa på grund av de höjda avgifterna. Sedan september 2006 har a-kassornas medlemsantal minskat från 3807000 till 3305000. De har under 2008 fortsatt att tappa drygt 10000 medlemmar per månad. Hur många av den halva miljon som gått ur som sedan blivit arbetslösa finns det dock ingen undersökning av.
Det kan också förklaras med att av de som är kvar i a-kassan är det färre som kvalificerar sig för ersättning enligt regelverket, trots att de är arbetslösa enligt SCB:s definition.
Men också för att arbetsförmedlingens hårdare tillämpning av reglerna leder till att fler stängs av.
Enligt Jonas Eriksson, handläggare på IAF, har myndigheten inte gjort någon närmare analys av vad som döljer sig bakom siffrorna.
– Det är uppenbart att en mindre andel av de arbetslösa har a-kassa i dag. De kan i stället ha aktivitetsstöd, försörjningsstöd (socialbidrag) eller ingen ersättning alls. Men hur stor andel det rör sig om med de olika ersättningsformerna, eller vad som ligger bakom förändringen, är inget vi kan se.
Inte heller arbetsförmedlingen eller A-kassornas Samorganisation har någon statistik på det. Eftersom SCB:s siffror visar att varken socialbidrag eller aktivitetsstöd ökar kan man fundera över om det är så att allt fler arbetslösa i dag hamnar i kategorin ”ingen ersättning alls”, och hur många de i så fall är. Men ingen myndighet har tagit reda på det.
Fakta/Nya a-kasseregler
Exempel på ändringar i a-kassereglerna sedan den borgerliga valsegern:
* Ersättningsnivån sänkt.
* Möjligt att stämpla på deltid i högst 75 dagar.
* Ingen ny a-kasseperiod efter de första 300 dagarna. Föräldrar till barn under 18 år får 450 dagar.
* Går inte att kvalificera sig genom studier.
* Man stängs av efter 5 år av till exempel sjukskrivning eller föräldraledighet. Runt 60000 personer som gjort detta men ändå fortsatt betala in avgifter får inga pengar tillbaka även om a-kassan missat att upplysa dem, avslöjade Göteborgsposten
tidigare i år.
* Ersättningsnivån beräknas på helårsinkomst. Medför bland annat att säsongsarbetande förlorar halva sin ersättning.
* Arbetslösa måste söka jobb i hela landet och utanför sitt eget yrkesområde.
