Miljöpartiets och socialdemokraternas fastlåsning av politiken tolv år framåt kring en nyliberal EU-anpassad politik innebär ett hot mot en miljöpolitik grundad på ett starkt folkligt deltagande och en bred allians av partier. I en tid där miljörörelsen och facket samarbetar allt mer kring kampanjer för gemensam välfärd och organiseringen av Europeiskt socialt forum väljer miljöpartiet att rikta sig mot detta samarbete i allians med socialdemokraterna. Det kommer till uttryck i den politik som nu socialdemokraterna har valt mot LO i frågan om kollektivavtalen och EU. Kollektivavtalen hotas av EU-domstolen och Lissabonfördraget, vilket LO vänder sig emot utan att få stöd av socialdemokraterna. Lissabonfördraget ska behandlas av riksdagen i december och utgör ett hot på många fler områden. Det försvagar demokratin i Sverige till förmån för en nyliberal politik där storföretagens intressen framhävs på bekostnad av
offentlig verksamhet.
Den svenska demokratins grundval i folkrörelser inskränks till förmån för partieliters uppgörelser bakom lyckta dörrar i EU-förhandlingar. Den parlamentariska politiken frikopplas från reella möjligheter till demokratiskt deltagande och ersätts av jakt på mittenväljare och anpassning till trender i massmedia.
Att denna elitism marknadsförs med hjälp av fagra löften om att den behövs för att EU ska lösa miljöfrågorna är en krigsförklaring mot miljörörelsen. Partierna vet lika väl som miljörörelsen att EU:s utvecklingsmodell bygger på marknadsliberala lösningar vars samlade resultat leder till mer privatisering, miljöförstöring och ökande klyftor inom EU och globalt. Att EU i begränsade frågor kan föra en bra politik är värt att stödja men innebär inte att miljörörelsen eller partier kan svika ansvaret att ta ställning till det samlade resultatet av EU-politiken.
Socialdemokraternas avståndstagande från LO:s kritiska hållning till Lissabonfördraget och miljöpartiets svängning till att framställa EU som en väg till lösning på miljökrisen kommer i ett läge när EU försämras allt mer. De nya medlemsländerna i öst har permanent satts i en underlägsen position inom EU. Denna underordning innebär att EU inte längre är en politisk union där ideal om lika demokratiska villkor råder. För att underordna ytterligare länder skapas nu bilaterala avtal med grannländer. För att de ska få EU:s ynnest måste de inordna sig i EU:s nyliberala ekonomiska modell. Denna modell tillämpas också globalt genom bilaterala handelsavtal, som inte sällan är mer nyliberala än Världhandelsorganisationens avtal. Fattiga länder tvingas underordna sig behoven av marknader hos EU:s storföretag och fogas in i rollen som råvaruleverantörer.
Miljörörelsens erfarenheter i Bryssel under 2000-talet är att den tid då miljöfrågorna var välsedda är över. I dag har miljöorganisationerna trängts undan och ekonomisk effektivitet blivit ett överordnat mål.
Den lösning på klimatfrågan som EU förordar stärker storföretagen genom ensidig betoning av handel med utsläppsrättigheter i stället för global rättvis handelspolitik och social förändring. EU:s lösning är en återvändsgränd och något som miljörörelsen alltmer ifrågasätter, medan miljöpartiet går i motsatt riktning.
Miljöpartiets och socialdemokratins gemensamma attack mot facket och miljörörelsen måste motverkas genom att stärka folkrörelsesamarbetet och verka för breda partipolitiska samarbeten också över blockgränserna när så är möjligt. Vi får inte låta partierna kapa banden till demokratiskt deltagande och ansvarstagande för vad som är korrekta sakförhållanden, även när det står i strid mot den dominerande hållningen i massmedia.
Inför det svenska EU-ordförandeskapet hösten 2009 står flera avgörande frågor på dagordningen som svenska folkrörelser, nu när partierna sviker, måste gå i bräschen för. Det gäller fackliga rättigheter, det gäller klimatpolitiken där de gemensamma diskussionerna mellan facket, miljörörelsen och bonderörelsen på Europeiskt Socialt Forum är ett utmärkt avstamp för att tillsammans kräva rättvisa i klimatpolitiken, och det gäller att motverka de antidemokratiska förslag som nu läggs fram till EU-beslut om att kontrollera alla medborgare i EU-länderna i FRA-lagens anda.
Det är dags att folkrörelser tillsammans ifrågasätter den nyliberala spekulations-ekonomi som EU i så hög grad har främjat och som nu lider bankrutt. Vi uppmanar alla folkrörelser till gemensam kamp för gemensam välfärd, rättvis klimatpolitik, fackliga rättigheter och solidaritet mot den rådande politiken i Sverige, EU och världen.