Hur ska vänstern se på krisen? Arbetaren ringde upp två marxistiska ekonomer i USA för att fråga dem hur djup den finansiella krisen är, hur hårt den drabbat kapitalismens hjärta – Wall Street – och hur progressiva lösningar skulle kunna se ut.
Finanskrisen hade denna gång sin begynnelse i den enorma bubbla som skapats på den amerikanska bostadsmarknaden. Majoriteten av USA:s arbetare äger sina hem, och missnöjet från dem kommer nu upp till ytan när regeringen går in med ett räddningspaket på minst 700 miljarder dollar till de stora investmentbankerna.
En av världens främsta marxister är David Harvey, geograf i grunden, professor i antropologi på City University of New York och författare till en rad uppmärksammade böcker om bland annat nyliberalism. Enligt Harvey tyder inte krisen på ett slut för nyliberalismen eller en försvagning av kapitalismen – snarare tvärtom. Han jämför dagens kris med den som Mexiko drabbades av 1982: det som blev upptakten till den långa skuldkrisen i Syd. Villkoret för räddningen var en rad krav på strukturanpassning, som i praktiken överförde kontrollen över stora delar av Mexikos ekonomi till det amerikanska kapitalet.
– När Mexiko höll på att bli bankrutt gick den amerikanska staten, i form av det amerikanska finansdepartementet och IMF, in och löste ut Mexiko så att investmentbanker i New York inte skulle förlora pengar. Exakt samma sak sker nu, med den skillnaden att det händer i själva USA. Efter 1982 var det Mexikos folk som fick ta skadan. I det här fallet kommer det att bli det amerikanska folket och människor i andra delar av världen som får lida. Det är en slags kulmen på den nyliberala eran.
David Harvey menar att Wall Street kommer att komma ut ännu starkare på andra sidan.
– Detta är absolut inte Wall Streets död. De finanskapital som överlever kommer att vara än mäktigare efter krisen, eftersom en del av konkurrensen elimineras och de får stöd från statsapparaten.
En som inte håller med är den marxistiske ekonomiprofessorn vid Pace University of New York, Andrew Kliman, som medverkar i det senaste numret av Fronesis. Han menar att Wall Street har tagit djup skada av krisen. Det främsta beviset är att de stora investmentbankerna nu ber om att få ombildas till ”vanliga” banker. Skillnaderna mellan dessa är att investmentbankerna spekulerar och tar mycket större risker, i teorin. Privata insättare kan endast använda sig av traditionella banker.
– Wall Street existerar inte så som det gjorde tidigare i år. Ingen av de fem stora investmentbankerna ser ut som tidigare. De ombildar sig till något annat, under ett nytt system av regleringar, som kan komma att förbjuda till exempel derivatmarknader. Förenklat är det marknader som går ut på avtal där man spekulerar i framtida priser, en slags vadslagning som är helt oreglerad, bortom myndigheters kontroll. Men regleringar tenderar att inte fungera särskilt länge.
Kliman avvisar uppfattningen att det amerikanska räddningspaketet skulle syfta till att pumpa in skattebetalarnas pengar i finansspekulanternas fickor. Det handlar om att hindra hela systemet från att kollapsa, hävdar han. Men liksom Harvey pekar Kliman på att den amerikanska arbetarklassen drabbas hårt av krisen.
– Människor i USA har redan förlorat stora delar av sina besparingar. Majoriteten av arbetarna i USA sparar inte aktivt, utan genom pensionsfonder och ägande av sina hus. Pensionsfonderna har mer eller mindre utplånats och huspriserna har fallit med 20 procent. Det är en förlust på tre till tre och en halv triljoner dollar! Värdeminskningen har gjort att folk har blivit fattiga – eller fattigare, säger Andrew Kliman.
Även Harvey ser dock utvecklingen som ett tillfälle att resa progressiva krav.
– Vi har de facto nationaliserat delar av banksystemet, men ingen vill kalla det vid sitt namn. Och vad vi gör är att socialisera riskerna, medan profiterna förblir privata. Jag tror att vi måste socialisera även profiterna och hitta mer rationella sätt att fördela det mervärdet som genereras i ekonomin.
– Anta att det fanns ett nationaliserat banksystem som kunde kanalisera investeringar genom en centralbank. Då skulle denna bank kunna satsa på till exempel solkraft och vindkraft. Det är just vad vi behöver: en mekanism för att dirigera om investeringar till sådana aktiviteter och komma bort från exempelvis bilproduktion.
Andrew Kliman är skeptisk till den amerikanska vänstern, så som den uttrycks exempelvis i den ledande tidskriften The Nation. Han säger att den inte erbjuder några lösningar, att den inte har erkänt vidden av finanskrisen.
– USA:s vänster vill inte tro att kapitalismen har hamnat i en verkligt svår kris. Den vill att folk ska tror att systemet är okej, bara vi reformerar det: ta pengar från Irak-kriget, skapa nya jobb, bygga upp infrastrukturen. Men om systemet är i en så djup kris som nu kan man inte prata så här. Vi ska inte rädda ett system som inte fungerar för majoriteten! Saker måste förändras fundamentalt, och vissa saker gör det redan: den fria marknaden existerar inte just nu. Men vi måste våga ifrågasätta själva systemet, säger Kliman.
Varken Andrew Kliman eller David Harvey tror att fackföreningarna i det skick de befinner sig i dag, åtminstone i USA, är så pass starka att de kan vara med om en omvälvande process.
David Harvey ser heller inte ljust på det ideologiska landskapet i USA.
– Jag tror att de ideologiska barriärerna mot omvälvande förändringar är väldigt höga just nu – vilket i sig vittnar om att nyliberalismen inte är över. Nyliberala attityder tycks vara väldigt svåra att ändra.
Men Harvey har några konkreta idéer på vad vänstern bör göra.
– Vi måste trycka på för en total nationalisering av banksystemet, och insistera på upplösningen av de derivatmarknader som nu omsätter triljoner, triljoner och åter triljoner dollar. Och vi måste driva fram stora återinvesteringsprogram som fokuserar på att ta hand om de två stora globala problemen: världsfattigdom och ojämlikhet å ena sidan, miljön å den andra.
