Friskolor har funnits länge, men fram till slutet av 1980-talet var villkoret för statsbidrag att de bedrev en verksamhet som på något avgörande sätt skilde sig från de kommunala skolorna, till exempel genom en alternativ pedagogik. Waldorf- och Montessoriskolorna är sådana exempel, liksom skolor drivna av föräldra- och lärarkooperativ. 1991, när staten överlämnade driften av skolorna till kommunerna, mildrades också kraven på friskolorna. Kommunerna fick nu rätt att självständigt fördela sina resurser till alla skolor: kommunala såväl som friskolor. Detta skedde mitt i en ekonomisk kris – en olycklig tidpunkt, menar Jan Damgren, som doktorerat på föräldrars val av friskolor, vid Malmö högskola.
– Kommunerna hade inte resurser att profilera sig, friskolorna hade en smartare marknadsföring. I vissa fall ansåg också kommunerna att det blev billigare att andra aktörer tog över, till exempel när det gällde kostsamma yrkesutbildningar. Vi fick skolor med skräddarsydda utbildningar direkt knutna till företag som Perstorp AB och Volvo i Skövde.
På hösten 1991 tillträdde regeringen Bildt och med den en kraftig satsning på friskolorna utifrån ideologiska argument – valfrihet och konkurrens. Sedan dess har elevantalet i friskolorna, oavsett vilken regering som suttit vid makten, stadigt ökat, från 8000 till 60000 läsåret 2002/2003 till 154000 i dag. Det innebär att 10,6 procent av alla elever i dag går i friskola, 9,2 procent inom grundskolan och 17,4 procent på gymnasierna. Och utvecklingen accelererar, särskilt i gymnasieskolorna: ökningen var 20 procent bara från 2006/07 till 2007/08.
Sveriges två lärarfackföreningar, Lärarnas Riksförbund, LR, och Lärarförbundet, LF, är inte motståndare till friskolorna, men tycker att utvecklingen har skenat iväg.
– I dag är det lättare att starta en friskola än att öppna en korvkiosk. Ansökningskraven måste skärpas, liksom inspektionen och den ekonomiska insynen, säger Eva-Lis Sirén, ordförande i LF.
Mette Fjelkner, ordförande i LR, är också kritisk:
– Konkurrensen om eleverna har blivit allt större och friskolorna marknadsför sig inte med kvalitet, utan med sådant som gratis datorer eller att de mer lättvindigt ger eleverna höga betyg. Kommunala skolor riskerar nu att läggas ned. Vi vill ha ett moratorium, ett tillfälligt stopp, för utbyggnaden av friskolorna.
Regeringen Bildt beslöt också att det skulle vara tillåtet för aktiebolag att driva skolor – i motsats till vad som är fallet i till exempel Danmark – och vinstdrivande koncerner som Vittra, Lerna, Jensen Education, Didactus med flera driver nu fler än hälften av landets uppskattningsvis 950 friskolor.
– Vi får det inte att gå ihop: medan kommunala skolor dras med ständiga underskott, så kan friskolorna drivas med vinst. Men det är ändå självklart att den vinsten måste gå tillbaka till verksamheten, säger Mette Fjelkner.
Eva-Lis Sirén har samma uppfattning:
– Vinsten ska gå tillbaka till skolorna. Det ska inte finnas övervinster som stoppas i privata fickor.
Lärarorganisationerna har också kritiserat det faktum att antalet obehöriga lärare är fler inom friskolorna, cirka 40 procent mot knappt 20 procent i de kommunala skolorna. Förbunden har också uttryckt oro för om de konfessionella (religiösa) skolorna, som utgör 10 procent av friskolorna, verkligen bedriver en saklig undervisning och att de bidrar till att öka segregationen. Mette Fjelkner och LR hävdade till och med i en DN-artikel i april 2006 att religiösa friskolor borde förbjudas, med motiveringen att barnen skulle slippa religiös och politisk indoktrinering.
Birgitta Fredander, enhetschef på tillståndsprövningen på Skolinspektionen, den ansvariga myndigheten för förhållandena på landets skolor, betygar att ansökningsförfarandet, kvalitetskontrollerna och inspektionerna sker i enlighet med skollagen, som stadgar att verksamheten inte ska innebära negativa följder för kommunen och skall vara öppen för alla.
– Det gäller också de konfessionella skolorna. De har inte rätt att välja bort elever. Men i praktiken blir det så att man väljer en särskild profil, till exempel en muslimsk skola om man är muslim. På så sätt kan det bli en konflikt med samhällets strävan efter integration, säger Birgitta Fredander.
Då och då har det förts fram i debatten att friskolorna som sådana skulle förstärka segregationen, men Jan Damgren är tveksam.
– Snarare är det väl så att friskolorna avspeglar den segregation som redan finns i samhället. Tidigare har staten varit en garant för välfärden. Men nu går vi mot en tid då välfärdssamhället upplöses, en amerikanisering, där individerna i allt större grad får ta ansvar för sig själva.
