Tankesmedjan Brookings Institute släppte nyligen rapporten Rethinking US-Latin American Relations. Den är författad av en kommission ledd av Mexikos förre president Ernesto Zedillo och en före detta amerikansk toppdiplomat och med flera tidigare demokratiska ministrar och högt uppsatta latinamerikanska politiker bland medlemmarna. I den konstateras att Latinamerika under lång tid och särskilt sedan 11/9 varit lågprioriterat i USA:s utrikespolitik – föga kontroversiellt – men också att den politik som faktiskt förts till stora delar misslyckats och lett till ökad fientlighet mot USA i regionen.
Rapportens slutsatser är i långa stycken anmärkningsvärt lika de som i maj drogs i en annan rapport av mer konservativa Council on Foreign Relations, CFR. I inledningen till den rapporten sägs att ”vårt inflytande har eroderat… den era där USA hade ett dominerande inflytande i Latinamerika är över.”
Orsakerna är enligt bägge rapporterna flera: att USA sedan lång tid tillbaka koncentrerat sin uppmärksamhet på Mellanöstern, att länderna i Latinamerika blivit starkare och mer stabila, det ökade regionala samarbetet inom block som Mercosur och Andinska gemenskapen, och den tätare förbindelserna med bland annat EU och Kina.
Däremot nämns inte den allt svagare amerikanska ekonomin och den kraftiga opinionen mot Irakkriget, båda faktorer som torde utgöra betydande hinder för USA att i dag ägna sig åt aggressiva interventioner, som man gjorde fram till och med 1980-talet.
Fast rapporterna ger en ganska positiv bild av utvecklingen i Colombia – och i stort sett helt hoppar över de senaste årens avslöjanden av kopplingar mellan Uribe-regeringen och paramilitärerna – beskrivs inte desto mindre Plan Colombia och ”kriget mot drogerna” som huvudsakligen ett misslyckande. Tillgången på kokain, heroin och marijuana är lika stor eller större i USA nu som när ”kriget” inleddes, konstaterar författarna, och politiken har bidragit till en allt mer negativ bild av USA bland latinamerikanerna.
Bland andra orsaker nämns byggandet av en mur på gränsen till Mexiko, som Zedillo kallar ”horribelt”. CFR kommer för övrigt fram till att den massiva illegala invandringen till USA – över fem procent av landets invånare är i dag papperslösa invandrare – sammantaget haft en ”måttlig positiv” effekt på landets ekonomi.
Den nya politik som de båda tankesmedjorna rekommenderar skulle grunda sig på underlättande för papperslösa att legalisera sin situation och att resa fram och tillbaka över gränsen, nedtrappning av narkotikabekämpningsinsatserna, utökat utvecklingsbistånd, fler frihandelsavtal och – kanske det mest kontroversiella förslaget – en avveckling eller i varje fall nedtrappning av blockaden mot Kuba och öppnande av diplomatiska kontakter. Att Fidel Castro kunnat lämna över presidentmakten till Raúl Castro utan det politiska sammanbrott många räknat med tyder på att blockaden varit misslyckad som strategi att destabilisera regimen, menar CFR.
I en intervju med skådespelaren Sean Penn avslöjade nyligen Raúl Castro att den kubanska och amerikanska militären sedan några år tillbaka regelbundet hållit hemliga möten kring säkerheten vid Guantánamo.
Betoningen på utvecklingsbistånd, särskilt genom ickestatliga organisationer, så kallade NGO:s, är antagligen också det som kommer att få en del kritiska läsare att spetsa öronen. USA:s försök att destabilisera regeringarna i Venezuela och Bolivia har skett just genom NGO:s och projekt som gått under namn av utvecklingshjälp och demokratiutveckling.
Samtidigt har det blivit allt tydligare att USA fått konkurrens på kontinenten. Kinas handel med Latinamerika har mer än femtondubblats sedan 1990. I början av november släpptes landet in som full medlem i Interamerikanska utvecklingsbanken.
Mer ambitiöst – och öppet utmanande mot USA – har Ryssland på senare tid agerat. Ryska experter tränar armén i Nicaragua och länderna har bland annat diskuterat att som gemensamt projekt gräva en ny kanal som skulle konkurrera med Panamakanalen. Nicaragua är det enda land förutom Ryssland som erkänt Sydossetien och Abchasien.
I slutet av november besökte Rysslands president Dimitrij Medvedev Venezuela. Under hans besök slöts en rad ekonomiska avtal, men det är framförallt två saker som väckt uppseende. Det ena är att han åtföljdes av en rysk flotteskader som hållit gemensamma övningar med den venezuelanska flottan. Det andra är ett gemensamt projekt för att bygga ett kärnkraftverk i västra Venezuela.
– Det behöver knappt sägas – så fort vi har reaktorer kommer vi att anklagas för att konstruera 100 atombomber, sade Venezuelas president Hugo Chávez.
Den i övrigt försonliga rapporten från CFR kommenterar den möjligheten och betecknar den som ”starkt oroande”.
