Nyhetsrapporteringen om kriget på Gazaremsan, i svenska och internationella medier, har urartat till att bli en förutsättning för att krigsbrotten ska kunna fortsätta. Genom att aktivt undvika eller marginalisera centrala opartiska bedömare och folkrättens tunga dom över Israel gör massmedia förbrytelserna möjliga. Vi ser så en parallell verklighet växa fram, där nobelpristagare och ledande FN-jurister kräver en internationell krigstribunal för att beivra de israeliska politikernas och militärernas terror mot civila, utan att detta nämns i massmedia.
På kvällen den 7 januari, när attackerna pågått i mer än tio dagar, söker vi på Sveriges Radios hemsida efter orden ”Richard Falk.” Falk är professor emeritus vid Princetonuniversitetet och FN:s sändebud för mänskliga rättigheter på de ockuperade områdena. När bombningarna inleddes den 27 december förklarade han att ”Israels luftangrepp på Gaza utgör allvarliga och massiva förbrytelser mot internationell lag, så som de definieras i Genèvekonventionen, både utifrån en ockupationsmakts särskilda ansvar och krigets lagar.” Kränkningar innefattade enligt Falk ”kollektiv bestraffning”, ”våld riktat mot civila” och ”oproportionerlig användning av militärt våld”.
Uttalandet borde ha funnits med som måttstock i all fortlöpande nyhetsrapportering. Eventuellt med tillägget att ”de raketer som avfyras mot civila mål i Israel givetvis också utgör folkrättsbrott. Men detta ger inte Israel rätt att som svar bryta mot internationell humanitär lag, begå krigsbrott eller brott mot mänskligheten”.
Falks konstaterande är ganska självklart, men behöver kanske påpekas i dessa tider av vriden rapportering. Vår sökning visar dock att Falk senast omnämndes hos Sveriges Radio den 18 december, och att han ignorerats av riksmedier sedan dess. Hans uttalanden har, hör och häpna, bara citerats i Radio Kristianstad. Svenskar som vill ha valuta för sina licenspengar bör alltså bosätta sig i Skåne.
Men Richard Falk är inte den ende som marginaliseras i media, det gäller i hög grad också svensken Hans Corell, som var FN:s rättschef under 11 år. Den 29 december får
Corell, som en av världens främsta auktoriteter på internationell lag, några sekunders exponering i Rapport. Hans budskap är tydligt och djupt alarmerande – Israels angrepp mot Gaza är oproportionerligt och Israels bosättningar omöjliggör dessutom fred. Reportern tiger, inslaget är slut. Först efter att Corell den 7 januari själv tagit till orda om västvärldens förakt för folkrätten på Svenska Dagbladets Brännpunkt får han samma dag en intervju i Ekot. Han driver tesen att en internationell brottstribunal för Israel bör inrättas, på samma sätt som i forna Jugoslavien och Rwanda. Men detta sägs bara på SR International eftersom Ekot tydligen har uppfattat att den forne etablissemangsgiganten Corell nu blivit radikal och inte ska tas på allvar. Intervjun avslutas med anklagelsen att Israel begår oacceptabla brott, men utelämnar den logiska och viktiga fortsättningen, att de ansvariga i Israels regering och krigsmakt ska ställas inför rätta.
Konsekvent undviker aningslösa eller ryggradslösa reportrar att dra slutsatserna av sin egen rapportering. Den svenska regeringen, som installerat en militärattaché i Tel Aviv, samverkar i ett för Israel förmånligt handelsavtal och som har medverkat i den destruktiva isolationspolitiken av Hamas, får frågor som för tankarna till sportjournalistik: ”Vad ska du göra nu, Carl Bildt? Springer inte alla sändebud om benen på varandra nu när så många är här för att mäkla fred?”
Ett av de mer kusliga exemplen på rent orwelliansk journalistik är när svenska tidningar, efter den första blodiga helgen, skrev att omkring 300 människor dödats och att ”minst 57” av dem, enligt FN och läkarkällor, var civila. Denna siffra runt 60 upprepades i dagar och blev till en sanning, medan vi satt hemma och undrade hur detta gick ihop med uppgifterna från FN:s humanitära kontor, OCHA. Där meddelande att majoriteten av de dödade var ”civila poliser” och att därutöver 89 civila dödats. En presskonferens på FN i New York den 29 december klarade ut vad det handlade om. För att vara helt säker på att inte ha fel hade FN bara räknat kvinnor och barn som civila i sina första rapporter. De män som exempelvis jobbade på FN-agenturen UNRWA, såväl som över 100 palestinska polismän, räknades bort i ett svart hål av misstänkta Hamasmilitanter, extremister och terrorister.
Nyhetsrapporteringen om övergreppen i Gaza, i både svenska och internationella medier, är under all kritik. När massmedia berättar vridet om ett skeende sår man frön till missförstånd och förstör möjligheterna till rättvisa. Detta drabbar palestinierna men på sikt också israelerna. Journalister behöver se sitt ansvar och börja redovisa utifrån ett folkrättsperspektiv, men i stället för att användas som röd tråd i rapporteringen blir folkrätten som bäst en flyktig kommentar bland många. Därmed medverkar media till att inte bara marginalisera – utan också aktivt undergräva – människors förståelse och respekt för en internationell rättsordning.
Nätverket Ofog arbetar sedan 2002 med opinion och civil olydnad för en fredligare värld. I höst har Ofogkampanjen Avrusta oskadliggjort exportvapen för en dryg miljon kronor i Eskilstuna och Karlskoga. Se ofog.org och avrusta.se
