Bussförarnas rastlokal vid Slussen i Stockholm har en av stans bästa utsikter. Genom stora glasfönster kan de som pausar mellan turerna blicka ut över inloppet där båtar och färjor trängs. Om det finns tid för en rast vill säga. För varje år som går pressas bussförarnas arbetstider allt hårdare. Rasterna kortas, arbetstiden blir längre och tiden för resor som görs under arbetsdagen räknar arbetsgivaren i allt högre utsträckning som fritid.
Det är det senare som fått missnöjet att sjuda bland Stockholms bussförare.
I förra veckan hölls en protest med flera hundra förare utanför Landstingshuset i Stockholm där en namnlista med 3200 underskrifter överlämnades till politikerna i landstingsledningen. Fackförbundet Kommunal har dessutom just stämt arbetsgivaren Busslink i Arbetsdomstolen för att hävda rätten att få börja och sluta på samma ställe.
– Vi tycker att man ska ha rätt till en arbetsplats precis som alla andra. Dit man kan åka med sin matlåda, där man kan byta om till sin uniform och parkera sin bil, säger Minko Dimitrov som sitter vid ett av fönsterborden på rastlokalen vid Slussen.
Har man rätt till en sådan arbetsplats, menar Minko Dimitrov, då börjar arbetstiden när man kommer dit och slutar när man åker därifrån. I dag är det oftast annorlunda.
– Du kan börja på ett ställe, sedan ha din matrast på ett annat och till sist sluta på ytterligare ett ställe långt ifrån där du började. Så även om du slutar klockan 22 så måste du åka tillbaka dit där du ställde bilen och sedan åka hem först 22.45.
Syndikalistiska Bussarbetarsektionen i Stockholm, SBSS, har räknat ut att arbetsgivaren Busslink på detta sätt ”stjäl” 45 timmar om dagen och att detta motsvarar närmare tio heltidstjänster om året.
– Det är ett jätteproblem och vi jobbar nu med att informera om hur mycket tid vi jobbar gratis, Ulf Lyxell som är aktiv i SBSS.
Den ganska nybildade sektionen finns numera representerad på de flesta bussgarage, medlemsantalet har växt till närmare ett fyrtiotal och i förra veckan kom det andra numret av deras arbetsplatstidning ”Bussarbetaren”.
Att arbetstiderna blir längre påverkar bussförarnas privatliv och är därför en viktig fråga.
– Det tar på krafterna och när passen blir för långa orkar man inte göra så mycket mer än att jobba, säger Ulf Lyxell.
Minko Dimitrov som kört buss under en lång tid märker hur arbetsgivarna ständigt pressar förarna allt hårdare.
– Eftersom trafiken blivit hårdare är det vanligare med förseningar. Då måste folk springa till toaletten och sedan springa tillbaka för att hinna med, säger han.
Hans kollega, Jonatan Torella, har bara jobbat i sex år och instämmer i att pressen ökar.
– Jag kopplar det till att verksamheten läggs ut på entreprenad för att företag ska kunna göra vinst. Det är klart att Busslink pressar sina kostnader för att tjäna pengar. Och det är klart att det blir arbetstagarna som drabbas av det.
Han menar därför att frågan är politisk i första hand.
Bussarbetsgivarna gör en annan tolkning än bussarbetarna när det gäller synen på var arbetsdagen börjar och slutar.
– Bussarna är en rörlig arbetsplats, och den tar man sig till och från på sin fritid. Det hör till sakens natur, säger Peter Jeppsson, vd för arbetsgivarorganisationen Transportgruppen, till Svenska Dagbladet.
Fakta/Kan sprida sig i landet
Att arbetsgivarna kan låta bussförarna börja och sluta på olika ställen hänger ihop med att kontanthanteringen på bussarna i Stockholm har försvunnit. Om förarna inte har någon kassa att redovisa ser inte arbetsgivarna något skäl till låta dem återvända dit de började dagen.
Risken är att problemet med ökade restider sprider sig till andra delar av landet när kontanthanteringen även tas bort där.