Vid tiotiden i måndags kväll avlossades skotten mot en polisman i det övervägande katolska bostadsområdet Lismore i Craigavon på Nordirland. Under tisdagen tog Continuity IRA på sig ansvaret för dådet. Attacken kom 48 timmar efter att två brittiska soldater skjutits ihjäl av Real IRA. Dåden kom inte som en överraskning. Under en längre period har republikanska paramilitära grupper försökt rekrytera nya medlemmar, samla vapen och genomföra just sådana attacker som nu skakar Nordirland.
Sedan 2004 övervakar den oberoende kommissionen Independent Monitoring Commission, IMC, den paramilitära aktiviteten på Nordirland. I sina senaste rapporter konstaterar IMC att Real IRA och Continuity IRA är mer aktiva än de varit sedan kommissionen påbörjade sitt arbete. En förklaring kan vara att det i vissa kretsar finns föreställningar om att frågor kring polis och rättsväsende ännu inte riktigt har lösts. Detta kan ha givit upphov till ett politiskt vakuum, vilket de republikanska grupper som motsätter sig fredsprocessen försöker utnyttja, menar IMC.
Enligt IMC har de olika grupperna vid flera tillfällen under den senaste tiden försökt döda poliser. Polisväsendet har alltid varit en känslig fråga på Nordirland, då den förra polisstyrkan RUC var starkt sekteristisk och dessutom samarbetade med lojalistiska paramilitärer i attacker på republikaner vid flera tillfällen. Poliskåren har dock efter fredsavtalet 1998 genomgått genomgripande reformer och omorganiserats under namnet PSNI. Men ämnet är fortfarande delikat, inte minst i de republikanska arbetarklassområdena.
Med detta i åtanke är det tveksamt om det trots den ökade hotbilden var så klokt av Nordirlands högste polischef att be om förstärkning från ett brittiskt arméförband för att bedriva spaning på de republikanska paramilitärerna. För om polisväsendet fortfarande är en känslig fråga är den brittiska armén en uppenbar landmina. Flera kommentatorer pekar också på att tillkännagivelsen i fredags om att en brittisk enhet som bekämpar internationell terrorism nyligen utkommenderats till Nordirland kan ha utlöst attacken dagen därpå. I den fick två brittiska soldater (från ett helt annat förband) sätta livet till. Dessutom skadades två andra soldater, liksom två pizzabud (som enligt Real IRA:s logik var legitima måltavlor då de samarbetade med den brittiska armén genom att leverera pizzor till dem).
Sinn Féin dröjde i 14 timmar med att fördöma det dådet, vilket kritiserades. När partiets ledare, Gerry Adams, tillbakavisade kritiken gjorde han det genom att hänvisa till det okänsliga i att förflytta brittiska trupper till Nordirland. Han kallade detta ett ”stort misstag”.
Det är ingen tvekan om att Real IRA och Continuity IRA hade försökt genomföra dödliga attacker helt oavsett truppförflyttningen. Men den gav dem ett bra motiv. Och då alla former av brittiska truppförflyttningar till Nordirland alltid kommer att ses som en svår provokation av republikaner, vare sig de lagt ner vapnen eller ej, kan detta ha givit utbrytargrupperna större utsikter att lyckas med vad de hittills misslyckats med, nämligen att rekrytera. Risken är nu överhängande, inte bara för flera våldsdåd från republikanska grupper, utan även för vedergällningsattacker från lojalistiska grupper. Utmaningen för den nordirländska politiska ledningen är att hantera krisen genom att vidta åtgärder med fingertoppskänsla för att undvika att gamla sår rivs upp och aktualiseras. De forna dödsfienderna DUP och Sinn Féin har möjlighet att göra just detta, om de lyckas motstå ett av Real IRA:s syften: att splittra. My
cket tyder också på att de åtminstone i ett första skede gjort detta då DUP:s Peter Robinson och Gerry Adams höll enad front när de möttes i Nordirlands lokala parlament under måndagen.
Fakta / IRA
IRA eller Provisional IRA var länge Sinn Féins väpnade gren men är inte längre aktivt. I protest mot fredsprocessen splittrades IRA 1996 då Continuity IRA bildades. Året därpå gick flera i IRA:s högsta ledning ur och bildade Real IRA. Bara några månader efter att både Nordirlands och Irlands befolkningar i folkomröstningar gett starkt stöd åt Långfredagsavtalet genomförde Real IRA Omagh-bombningen i augusti 1998 i vilken 29 människor dödades. Det var det blodigaste enskilda dådet i konflikten som har kallats ”The Troubles”.
