När FN åter ska lägga den globala rasismen på förhandlingsbordet, har många det förra försöket i färskt minne. I september 2001 stormade USA, tätt följt av Israel, ut från FN:s World Conference against Racism i sydafrikanska Durban. Vreden gällde formuleringar som jämställde sionism med rasism och som senare uteslöts ur dokumentet. Syftet med Durban Review Conference, som hålls i Genève den 20 till 24 april, är att se över implementeringen av den handlingsplan som antogs 2001. Redan i januari förra året meddelade Kanada att de inte tänkte delta och i november meddelade Israel detsamma:
– Att döma av de förberedande dokumenten verkar detta på nytt utvecklas till en anti-israelisk tribunal, sade dåvarande israeliska utrikesministern Tzipi Livni.
Hittills i år har sedan USA, Italien och Australien med liknande motiv deklarerat sina avhopp och inte heller Tyskland har kunnat utesluta en bojkott.
Kontroverserna har framför allt berört två områden. I ett utkast till slutdokument som lades fram i januari i år, finns paragrafer som berör Israels ockupation av Palestina. Där anges bland annat att konferensen ”hyser stark oro inför den rasistiska diskriminering som drabbar det palestinska folket” och att denna rasism har en djup inverkan på ”alla aspekter av deras dagliga liv och förnekar dem grundläggande rättigheter, och upprepar kravet på att denna praktik ska upphöra”. Kritikerna pekar på att dokumentet – som i övrigt tar upp rasism i relation till fattigdom, väpnade konflikter, slaveri, kolonialism, romer och migranter – inte pekar ut något enskilt land vid sidan om Israel. Även organisationer som Human Rights Watch, HRW, har kritiserat utformningen.
– Vi tror varken att dessa formuleringar kommer att underlätta förhandlingarna eller minska lidandet för de drabbade i konflikten – dessutom riskerar andra akuta problem att marginaliseras, sade Juliette de Rivero på HRW i januari.
De som i stället, likt Nätverket bojkotta Israel, har argumenterat för att Palestinafrågan visst hör hemma på dagordningen menar att det palestinska folket inte har någon annanstans att vända sig än till FN:s regelverk och möten. Redaktören för den palestinska hemsidan Electonic Intifada, Arjan El Fassed, drar paralleller till Sydafrika och hänvisar till att de två första konferenserna mot rasism fördömde landet, och därmed bidrog till apartheids fall:
– Kanske var världen 2001 inte ännu redo att acceptera tanken på att Israel praktiserar apartheid. Men allt fler drar just den slutsatsen, skriver El Fassed.
Ytterligare en strid berör frågan om rasism kopplat till religionskritik. Förberedelsekommittén har velat definiera ”kränkning av religion” som en typ av rasism. I förslaget står att sådan ”hädelse” som tar sig uttryck i ”stereotypiserande associationer mellan religioner, främst islam, till våld och terrorism” får negativa följder för de som tillhör dessa religioner. En påföljande paragraf slår fast att kampen mot rasism aldrig får användas som en ursäkt för att begränsa yttrandefriheten, men senare konstateras att ”islamofobi, när den uttrycks i form av hädelse, gömmer sig ofta bakom tal om yttrandefrihet”. I slutet av mars antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution på samma tema och både denna och det aktuella förslaget har rönt starka protester.
– Religioner är inte rättighetsbärare under folkrätten – staters ansvar är att skydda såväl troende som icke-troende, men inte några specifika trosriktningar, sade Juliette de Rivero, HRW, i ett uttalande.
Paragraferna om hädelse blev i mitten på mars, tillsammans med fokuseringen på Israel, för mycket även för EU. Ordförandelandet Tjeckien gick ut och krävde förändringar för att inte unionen i sin helhet skulle utebli. Den 17 mars presenterades också ett nytt utkast, där både hädelse och alla formuleringar om de ockuperade palestinska områdena hade strukits, vilket har fått FN att sätta ny press på USA och Kanada.
– Alla eventuella hinder för deras deltagande är ute ur bilden – jag förväntar mig att de fattar ett beslut, sade Navi Pillay, FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, i förra veckan.
Kritiken mot konferensen har även gått ut på att viktiga poster i förberedelsekommittén innehas av representanter från Libyen och Kuba. Många har också befarat en upprepning av de antisemitiska uttryck som förekom vid sidoaktiviteterna i Durban 2001 och som fick Svenska Helsingforskommittén att döma ut konferensen som ett ”haveri”. I sitt installationstal i oktober markerade Pillay mot sådana tendenser och uttryckte oro inför både ökande antisemitism och islamofobi.
– För sju år sedan överskuggades Durbankonferensen av en hätsk antisemitism från vissa grupper, men hågkomsten av mötet bör vara den handlingsplan som togs fram för att bekämpa rasism i alla dess former, sade Navi Pillay.
Fakta / Möte mot rasism
World Conference against Racism organiseras av UNESCO i syfte att motarbeta rasistiska ideologier och beteenden. De två första konferenserna, 1978 och 1983, hölls i Genève och apartheidpolitiken i Sydafrika fick stort utrymme. 2001 års konferens kom, vid sidan av Mellanösternkonflikten, till stor del att handla om det transatlantiska slaveriet. Många afrikanska länder krävde att få detta erkänt som ett brott mot mänskligheten. Vidare ville man se individuella ursäkter samt skadestånd från ansvariga stater.
Europa gick dock endast med på viss skuldavskrivning, stöd till aidsbekämpning och viss återbetalning av stöldgods. Mötet slog fast att bara nutida slavhandel kan utgöra brott mot mänskligheten, eftersom den transatlantiska slavhandeln var laglig då den utfördes.
Källa: The Guardian.