Spanien är ett av det mest krisdrabbade landet i EU. Med fyra miljoner utan jobb är arbetslösheten uppe i nästan 15 procent. Spanska riksbanken förutspår att den negativa trenden fortsätter och varnar för att arbetslösheten nästa år kan komma att närma sig 20 procent, motsvarande 4,5 miljoner arbetslösa.
I förra veckan genomförde Spanien en stor regeringsombildning för att försöka komma ur krisen.
Statsministern, Jose Luis Rodriguez Zapatero bytte då bland annat ut finansminister Pedro Solbes, efter att denne alltför sent erkände att det faktiskt rörde sig om en kris. Den nya finansministern, Elena Salgado, ska nu försöka leda Spanien ut ur krisen. Hon har redan tagit de första stegen för att inleda en dialog med fack och arbetsgivare.
Arbetsgivarföreningen CEOE har tillfället i akt för att angripa arbetsrätten. CEOE vill att det ska bli enklare och billigare att säga upp anställda. Hittills har den socialistiska regeringen inte gjort några eftergifter i den vägen. Stora arbetsgivare inom framför allt bilindustrin har dock hotat med nedläggningar för att driva igenom sina krav, och har fått med sig de stora facken på att frysa lönerna.
Xurxo Gómez Núñez är ett av offren för arbetsgivaroffensiven. Han ramlade ner från en fasadställning och medan han var sjukskriven sades han upp. Men hans fack, CGT, har tagit strid med upprepade manifestationer i flera städer i norra Spanien. I domstol har CGT fått rätt och facket kräver nu att han återanställs.
Och medan de två största facken, CCOO och UGT, går med på sämre arbetsvillkor och skriver under vid uppsägningar av stora arbetskollektiv vill CGT, som är det tredje största facket i Spanien, möta krisen med generalstrejk. Just nu pågår stora mobiliseringar i hela landet med sikte på en stor strejk i höst. Generalstrejk var också ett av kraven på en demonstration i lördags i Zaragoza i norra Spanien – en av de städer som drabbas hårt av bilindustrins nedläggningar. Då protesterade CGT:s metallfederation och bilarbetarsektioner från hela landet under parollen ”Låt de rika betala krisen”. Drygt 1 500 arbetare från olika delar av Spanien deltog. Bilarbetarna är ett av de arbetarkollektiv som drabbats hårt av arbetsgivarnas angrepp på arbetsrätten och CGT får i krisens spår ofta kämpa mot både arbetsgivarna och de stora facken.
Ángel Luis García Fernández, facklig sekreterare på CGT:s centralkontor i Madrid, pekar på tre orsaker till att krisen blivit så allvarlig. Dels den finansiella krisen som har provocerats fram genom företagsspekulationer och vinstbegär, dels den upphettade byggsektorn som, full av spekulation och korruption, har fallit samman och bidragit stort till den höga arbetslösheten. Det stigande oljepriset är en tredje orsak till att krisen blivit så djup i det oljeberoende Spanien.
– Tyvärr är det bara CGT som på central nivå driver en linje som går helt emot kapitalismen och dess kris och försöker finna lösningar som gynnar alla, säger Ángel Luis García Fernández till Arbetaren.
CGT:s kamp mot krisen inleddes i december förra året då organisationen höll en protestdemonstration utanför arbetsministeriet i Madrid med fackföreningsombud från hela landet. Första maj i år kommer att bli en viktig mobiliseringsdag för kravet på generalstrejk, och den 11–16 maj kommer CGT dessutom att genomföra en kampanjvecka i hela landet. De kommer då att ockupera och stänga in sig på finansinstitut, arbetsgivarkontor och organ som Generaldirektoratet för arbetsmarknaden som är den myndighet som godkänner företagens uppsägningsplaner. Därefter kommer en stor demonstration med direktaktioner att äga rum under CGT:s kongress mellan den 1–5 juni i Malaga.
Det är bara CGT som driver kravet på generalstrejk och det är inte omöjligt att organisationen också kommer att få genomföra en strejk ensam. Men Spanien har inte den svenska fredsplikten så här kan oorganiserade och medlemmar i andra fack delta i CGT:s strejk.
– Vi är inte den största fackföreningen men antalet medlemmar växer hela tiden. För närvarande är vi runt 100 000 medlemmar och för första gången i vår historia har vi över 5 000 fackliga ombud valda på olika arbetsplatser i hela landet, säger Ángel Luis García Fernández.
Fakta / CGT:s kriskrav
CGT förespråkar en rad åtgärder mot krisen. Bland dessa finns kravet på en 35-timmarsvecka med bibehållen lön, avskaffande av övertids– och betingsarbeten, liksom av bemanningsföretagen, fler fasta anställningar, samt att arbetarna själva ska kunna ta över och driva vidare företag som hotas av nedläggning.
Dessutom kräver CGT medborgarlön på tusen euro för arbetslösa, och minimilöner och minimipensioner på tolvhundra euro. De vill att utbildning, hälsovård och transporter ska vara gratis och att de sociala kostnaderna ska betalas genom skattehöjningar för de rika. CGT kräver också ett stopp av privatiseringarna av den offentliga sektorn.
De vill också avskaffa förorenande industrier som baseras på fossila energikällor och kärnkraft, samt gynna det ekologiska jordbruket.