Om en dryg månad tar Sverige över ordförandeklubban i EU och får därmed uppgiften att hålla ihop EU inför och under FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn i december. Sverige har redan börjat kliva in i sin roll som ordförande eftersom Tjeckien, som är ordförandeland fram till halvårsskiftet, har drabbats av en regeringskris.
Uttrycket ”att ta på sig ledartröjan” är vanligt i diskussionen om klimatförhandlingarna och Sverige använder det flitigt för att beskriva sin egen ambition. Men trots Sveriges löften är många organisationer oroliga över att Sverige inte är rätt land för uppdraget att nå en klimatöverenskommelse i Köpenhamn som tar klimatforskningen på allvar.
Bland de kritiska finns Climate Action Network, CAN – ett stort globalt NGO-nätverk där Naturskyddsföreningen, WWF, Greenpeace och över 400 andra organisationer ingår. Tomas Wyns är policyansvarig för EU:s klimatfrågor på CAN:s Europakontor och en av många som oroar sig för vilken roll Sverige kommer att ta under sitt ordförandeskap i EU. CAN har bland annat undersökt hur Sverige betedde sig under förhandlingarna om EU:s klimat- och energipaket förra året.
– Vi var väldigt besvikna på Sverige eftersom de var drivande för att öka den andel utsläppsminskningar som ska kunna göras i u-länder, säger Tomas Wyns.
Förslaget var från början att 60 procent av EU:s utsläppsminskningar skulle kunna göras i u-länder i stället för på hemmaplan. Men Sverige tyckte inte att det räckte och såg till att andelen höjdes till totalt 73 procent. Även om flera andra länder också drev detta krav spelade Sverige en avgörande roll.
– Sveriges rykte som miljövänligt land är så starkt att de andra länderna kunde använda Sverige som en sorts sköld för att driva igenom en väldigt konservativ politik, utan att anklagas för att sänka ambitionerna i klimatfrågan, säger Tomas Wyns.
Sverige var också, enligt CAN, ett av de länder som blockerade ett förslag om att skapa bindande överföringar av resurser till u-länder. Just finansieringsfrågan – hur utvecklingsländer ska få medel till att både ställa om sina samhällen och anpassa dem till klimatförändringarna – är en nyckelfråga inför klimatmötet i Köpenhamn i december. Enligt flera svenska organisationer som Arbetaren har pratat med har Sverige hittills varit ett av de minst pådrivande länderna i denna fråga. Och blir inte denna fråga löst, då blir det inget avtal i Köpenhamn, menar Tomas Wyns.
Mot denna bakgrund är oron stor bland organisationer aktiva i klimatfrågan att Sverige inte kommer att ta den viktiga ledarroll som krävs.
– Kommer Sverige som ordförande bara att vara en chaufför som lyssnar på vad folk har att säga och köra därefter – eller kommer Sverige att ta kontroll över ratten och styra in EU och världen på en mycket ambitiös väg? Inom CAN hoppas vi så klart på det senare, men vi är oroliga för att det snarare blir det förra, säger Wyns.
Anders Wijkman, Europaparlamentariker för Kristdemokraterna och djupt engagerad i klimatpolitiken, stämmer in i kritiken mot Sveriges agerande vid förhandlingarna om klimat- och energipaketet. Men han tycker att Sverige som ordförandeland framför allt ska vara en underlättare.
– Ordföranderollen är en samlande roll. Man ska agera så att man får med sig alla och då kan man inte driva en alltför profilerad linje. Samtidigt är det viktigt att den svenska regeringen hjälper till och presenterar förslag när förhandlingarna står och stampar.
En av de personer som är involverade i arbetet med ett nytt klimatavtal och som Arbetaren talat med misstänker att det är prestige som gör att Sverige har intagit en passiv roll. Om förhandlingarna skulle haverera skulle det ses som ett stort misslyckande för Sverige. Det gör att den svenska delegationen kan bli mer mån om att få till ett avtal över huvud taget, än att det också är ett bra avtal.
Detta tillbakavisas dock av Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson:
– Självklart hoppas jag att förhandlingarna inte ska haverera som de gjorde i Haag 2001. Men samtidigt är det bättre än om vi kommer överens om något riktigt dåligt; om vi skapar ett dåligt system för låt oss säga 20 års tid framåt, sade Anders Turesson på ett möte i förra veckan enligt tidningen Miljöaktuellt.
