Glamouren är en viktig faktor, det påpekas i varje nummer av Ecoqueen, frågan är om det handlar om att vara en vacker prinsessa som dansar på väg ned i avgrunden. Räcker det att handla ekologiska klänningar, äta ekologisk och rättvisemärkt mat, välja tåget i stället för bilen? Kan man begära att en tidskrift som presenterar en liten bit av sanningen och manar till en liten del ansvar, också ska klä skott för det man missar?
Och kan vi verkligen konsumera bort klimatångesten?
Det ligger i tiden att tänka på ansvar för jorden, många inser att vår livsstil har en tidsgräns, andras drivkraft är helt enkelt att det kanske inte är så politiskt, socialt eller medialt korrekt att rusa fram med skygglapparna stadigt fastklämda. In med lönen på kontot och ut med den på enklaste konsumtionspraktik. Stan vimlar av hamburgerbarer, caféer, specialtidningsaffärer, sneakersbutiker, billiga klädvaruhus och bröllopsarrangörer, där enorma, påkostade tillställningar med influgna nejlikor och blanka tryckta inbjudningskort och presenter är ett måste.
Ecoqueen kommer ut med sex nummer per år och kostar 59 kronor. Den kan jämföras med Elle eller Damernas värld men är väldigt mycket snyggare och uppfyller med råge sin ambition att visa upp ett blingat glamourama, som om vår lilla ankdamm vore röda mattan in till festen och inte vestibulen på väg ned i mörkret. Ingen vet väl säkert hur det hela kommer att sluta – kanske är det lika bra att hålla humöret uppe, då.
Ecoqueen presenterar en förförisk bild av den medvetna konusmentkvinnan, ofta känd, vacker, rolig, smart och vältalig. Vi har förmågan att förändra världen en smula genom att ge våra pengar till välbetalda hantverkare i Italien i stället för billiga blustillverkarslavar i Bangladesh. Vi kan tagga ned, stänga av mobiltelefonen, ta reda på om vi är pitta-, kapha eller vatapersonligheter för att komma i respektive balans med rätt sömn, kryddor och relationer.
De ”gröna” underbyxorna, korruptionsfria diamanterna, svanenmärkta diskmaskinerna,klänningen i fuskleopard och de små söta muffinsarna bakade på ekologiskt smör och ekogrädde blir fetischer att slicka på när man vill koppla av från den trista vardagen. Så fungerar ju en veckotidning – då kan man tycka att det är positivt om föremålen för njutningen inte skadar klimatet på vägen.
Ecoqueen uppmanar konsumenten – för det är det läsaren är i första hand – att ändå stanna upp ett slag. Besöka ett kafé som säljer rättvisemärkt kaffe, handla närproducerat, tänka på hönsen, tänka giftfri bomull eller hampa i underkläderna i stället och du blir både sexig och beundransvärd – som i Hollywood! Som i senaste numret (nr 2/2009), där Sverige vs USA blir en enkel match för stjärnorna som flashar med fräcka bomullskassar på väg till mataffären, ”kör elbil och bygger lyxiga ekohus”. Skådespelerskan Scarlett Johansson firar bröllop på en lyxig eco-resort i Kanadas utmarker, transporterar en exklusiv skara gäster i båt i stället för flyg, inkvarterar dem i tält utan el och rinnande vatten och serverar lokal lax till bröllopsmiddagen.
Det är höjder i ekovardagen som nästan blir obscena. Och det svajar riktigt ordentligt ibland; tidningen har funnits i ett år och svindeln som uppstod i första numret om att resa till New York för att handla klimatsmart har upprepats, till exempel med presentationen av nya ”etanolbabes” eller reportaget om ekosemester i – Thailand. I en liten brasklapp upplyser man att flygtrafiken bara står för 2 procent av världens koldioxidutsläpp, så då så… Ecoqueen bjuder annars också på reportage om den hotade isbjörnen, om det hotade trädet, om den hotade chimpansen – och kvinnorna som försvarar dem.
Här blir vi (kvinnor) smorda med en rejäl dos särartstänkande. Vem är det egentligen som är den stora stygga miljöboven? Ja, inte är det den kvinnliga läsaren – även om hon i reportaget ”Är miljön en kvinnofråga?” nämligen ”fortfarande dras till de män som skitar ned mest med sina bilar, båtar och motorcyklar, de som köper mest och dyrast, och som ser till att kvinnan har råd att jobba halvtid och kan gå någon spännande kurs för att bli livsstilscoach, kanske med inriktning på miljö.” Åsa Mattsson diskuterar här om större jämställdhet leder till att kvinnor med större inkomster och makt kommer att påverka med sitt större sociala ansvarstagande, eller också vill flyga långt och lyxigt.
Ja, det är väldigt mycket individuella lösningar och väldigt få strukturella tankar här.
Det gäller även Camino, inspiration för en smartare livsstil, som produceras i Göteborg, och har ett liknande (läs ekomedveten konsument) koncept, men lite mer nedtaggat, och inte lika provocerande. Och visst är man lite smartare; resorna går inte till andra sidan jordklotet utan gärna till utvecklande kulturutbyte och volontärläger även om man studsar till över hemsidans rekommendation att resa till Israel och jobba på kibutz. Men detta är följdriktigt i genren; även om Camino hellre gör reportage om indiska genmanipulationsstormaren Vandana Shiva än om Hollywoodkändisar är konsumismen inte ifrågasatt egentligen. Och inte heller diskuteras klassfrågorna, eller kapitalismen; en oundviklig tillväxt och livsstil så som vi förstår den i Nord är inte skärskådat på minsta vis. Entreprenörsanda och lycka i form av extrem liberalistisk frihetsfilosofi ligger som en fet hinna över alltihopa.
Det är inte fel att shoppa schysst och resa schysst om man nu måste shoppa och resa, men gör man ett magasin med ambitionen att vara en hållbar och ”smart” vän i den klimatkatastrofala nöden kan det nästan kännas som lurendrejeri att avstå från delar av diskussionen.
I dag debatteras klimatet intensivt och många, både konsumenter och myndigheter, för fram sin filosofi kring vem som ska ta ansvar för att hejda eller bromsa en galopperande klimatutveckling. Individen och samhället, staten och företagen? I sakens natur ligger att de fattiga redan lever resurssnålt, av nödvändiga ekonomiska skäl, medan de ekonomiskt högre priviligierade har friheten att låta klimaten vara en trendsak.
Vid nästa giftermål har vi kanske ett annat tema än det ekologiska, eftersom bristen på verklig analys gör att man inte kommer så mycket längre. Både Camino och Ecoqueen gratulerar kronprinsessan Victoria till det blivande giftermålet och hoppas på ekobröllop nästa år – så långt sträcker sig allvaret och analysen.
Fotnot: Enligt Jonas Åkerman, forskningsledare vid avdelningen för miljöstrategisk analys på KTH står flyget för 10 procent av Sveriges koldioxidutsläpp. Dessutom bidrar flyget till en andra utsläpp som står för cirka tre gånger större klimatpåverkan än koldioxidutsläppen, enligt Magnus Nilsson, ansvarig för transportfrågor på Svenska Naturskyddsföreningen.
