Vårdvalsmodeller finns redan i flera svenska landsting, bland annat i Stockholms län, och liknande kritik som har riktas mot Vårdval Stockholm drabbar nu patientrörlighetsdirektivet: att det främst är resursstarka patienter som kommer att kunna utnyttja möjligheten till snabbare och bättre vård utomlands, eftersom de har råd att betala ur egen ficka innan Försäkringskassan ersätter utläggen i efterhand.
– Ingen multisjuk pensionär kommer någonsin att bege sig iväg från Sverige för sjukvård, säger Eva Olofsson, ledamot för Vänsterpartiet i Riksdagens EU-nämnd som beslutar och lämnar yttranden om EU-frågor för regeringen och ministrar inför sammanträden i ministerrådet.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet är emot direktivet medan Socialdemokraterna tillsammans med alliansen är för. Förespråkare menar att mindre bemedlade patienter också kan tjäna på direktivet. Ökad patientrörlighet, där vissa patienter söker sig utomlands för vård, kan leda till kortare köer i Sverige, vilket i sin tur förbättrar kvaliteten för de patienter som blir kvar här. Men Eva Olofsson betecknar det som ”ren bullshit”.
– Patienterna tar ju med sig en del av pengarna från vårdbudgeten när de åker utomlands, som i nästa led betyder att vi får mindre pengar totalt för att minska vårdköerna här, säger hon.
Direktivet kommer att kunna fungera som dörröppnare för en större privat marknad av vårdtjänster, när kundkretsen för olika regioner kanske utökas. Skåne är den region som förmodligen skulle påverkas mest genom sin geografiska närhet till resten av EU och därmed få större potentiellt in- och utflöde av patienter.
– Jag tror inte att våra vårdköer förvärras om direktivet går igenom, för det kommer att komma in pengar för utländska patienter, så att vi kan erbjuda mer vård, säger Rita Jedlert som är strateg inom hälso- och sjukvårdsledningen i Skåne.
Hon tillägger att direktivet inte är så revolutionerande som det kan verka.
– Direktivet ändrar ingenting, det blir bara tydligare hur man gör för att åka utomlands för vård, precis som EG-domstolen redan har visat, säger hon.
– Och om man ska vara realistisk, hur många kommer att använda sig av vård i ett annat land? Inte gamla och sjuka, utan det är mest de som är bekanta med ett annat vårdsystem som söker sig till ett annat land, säger Rita Jedlert.
Med ökad rörlighet riskerar antalet platser där specialistvård utförs att minska eftersom billigare utförare skulle slå ut andra aktörer på marknaden. Det skulle orsaka ett större avstånd mellan vårdplatsen och patienten och därmed likna vad som tidigare skett i Sverige, där viss specialvård endast finns tillgänglig inom ett fåtal landsting. Det är också raka motsatsen till vad majoriteten av EU-medborgarna vill ha. Enligt Eurobarometern vill 90 procent av EU:s befolkning att den lokala vården ska utvecklas. Eva Olofsson säger att hon inte är rädd för att en del specialistvård utförs på andra ställen än i Sverige:
– Jag tror att samarbeten över gränserna när det kommer till sjukvård är oundvikliga, viss teknik är väldigt dyr och det finns redan samarbete på olika platser inom Norden.
Sveriges regering är en av de mest positiva till direktivet, medan andra EU-länder är mer skeptiska.
– Det finns administrativa och finansiella skäl, men även ideologiska faktorer som påverkar. De länderna är rädda för att det blir för krångligt att ha ordning på patienter som reser överallt för att få vård och vill hellre skydda sina egna nationella vårdsystem, säger Daniel Forslund på Socialdepartementet.
En annan farhåga är att direktivet öppnar upp för att EU ska kunna lagstifta om medlemsländernas nationella sjukvårdsystem. Eftersom det ligger under EU:s marknadspolitiska domän är det fritt fram för unionen att skapa gemensamma lagar och regler. Kritikerna kommer att försöka få direktivet förkastat just för att det inkräktar för mycket på medlemsländernas egen suveränitet i sjukvårdsfrågor.
