– Det är en sådan massiv mängd lagar som har antagits, vars sammanlagda effekt är helt oöverskådlig, säger Erik Josefsson som kandiderar till EU-parlamentet för Vänsterpartiet och fram till i våras var Europakoordinator för organisationen Electronic Frontier Foundation.
– Den enskilde individens rättssäkerhet drar helt klart det kortaste strået.
Josefsson välkomnar de krav som på senare tid framförts på ett samlat grepp i integritetsfrågor. Bland annat har Lena Ek, EU-parlamentariker, C, gått ut och krävt en integritetskommitté som ska fungera som ett slags lagråd på EU-nivå och alltså bedöma alla relevanta förslag. I mitten på maj släppte Socialdemokraterna i Europaparlamentet en rapport där en av slutsatserna var krav på att en integritetsombudsman ska inrättas både i Sverige och i EU. Syftet är att åstadkomma en ”genomlysning av helheten”.
Något som än så länge inte kunnat genomlysas parlamentariskt är förhandlingarna om det så kallade Actaavtalet. Bland deltagarna finns EU, USA och Japan och syftet är att åstadkomma ett internationellt avtal i kampen mot piratkopiering. Sekretessnivån blev tydlig när EU-parlamentarikern Jens Holm, V, nyligen fick ut handlingarna kring Acta från regeringskansliet och 80 procent av innehållet var överstruket. Det är EU-kommissionen som förhandlar för EU:s och Sveriges räkning och det är oklart vilken funktion parlamentet kommer att ha i frågan. I ett svar från Ministerrådet som Holm publicerat på sin hemsida försäkras att ”parlamentet kommer att delta i slutandet av avtalet”, trots att parlamentarikerna i nuläget alltså inte har kunskap om vad Acta innebär.
– En av de äldsta beslutsformerna som finns i EU, ”assent procedure”, går ut på att parlamentet har möjlighet att förkasta olika förslag, som ett slags veto, säger Erik Josefsson till Arbetaren.
– Acta skulle alltså ha kunnat vara en valfråga den här våren, eftersom en sådan omröstning kommer under nästa mandatperiod, fortsätter han.
Även det omdiskuterade Telekompaketet kommer att bli högaktuellt under denna period. Paketet handlar om ett antal förslag som syftar till att uppdatera EU:s regler för telekommunikation och har anklagats för att vilja förändra internets karaktär av digital allmänning till någon som snarare har struktur av en slags kabel-tv, där internetleverantören bestämmer vilka webbsidor som får besökas. Vidare har kritiken handlat om att enskilda internetanvändare skulle kunna stängas av från nätet som straff för exempelvis olaglig fildelning. I början av maj röstade EU-parlamentet för ett tillägg, tidigare kallat ”138:an”, som innebär att sådana sanktioner endast kan komma i fråga efter domstolsprövning. Då Ministerrådet och parlamentet måste vara över-ens för att Telekompaketet ska bli lag väntar alltså nya förhandlingar. En så kallad förlikning i frågan väntas under det svenska ordförandeskapet, med representanter från både rådet och parlamentet och med EU-kommissionen som ordförande.
Frågan om EU-parlamentets egentliga makt i förhållande till informations- och integritetsfrågor har att göra med den generella mandatfördelningen mellan EU:s institutioner. Det är bara Kommissionen som genom sin initiativrätt kan föreslå lagstiftning, som sedan det direktvalda EU-parlamentet får reagera på.
– Det handlar tyvärr mest om att förkasta dåliga förslag – ju färre förslag desto bättre, menar Carl Schlyter som är Miljöpartiets toppkandidat inför söndagens val och som Tankesmedjan Open Europe rankat högst av alla EU-parlamentariker i integritetsfrågor.
Schlyter säger sig vara i en mycket fördelaktig position genom att han har sin politiska grupp, de gröna, med sig – till skillnad från de flesta svenskar som arbetar för integritet.
Det största problemet är enligt Schlyter dock de många lobbyister från multimediabolag som dominerar diskussionen kring parlamentet.
– Problemet är också att folk tror på en slags kompromiss mellan integritet och upphovsrätt – den övervakning som krävs för att kunna upprätthålla traditionell upphovsrätt är helt oacceptabel, säger Carl Schlyter till Arbetaren.
Fakta / Kontroversiella beslut
Under de senaste åren har EU-parlamentet tagit ställning i flera kontroversiella informationspolitiska frågor.
I mars 2004 antogs direktivet Ipred, som bland annat ger upphovsrättsinnehavare möjlighet att begära ut IP-adresser som misstänks ha använts vid illegal fildelning. Enligt en granskning från Svenska Dagbladet om hur svenska parlamentariker har röstat stöddes förslaget av M, S och en ledamot från KD.
År 2005, med bombdåden i Madrid och London som bakgrund och med ett nyvalt EU-parlament, antogs det så kallade datalagrings-direktivet. Det innebär att internet- och telefonileverantörer är skyldiga att lagra abonnentinformation under en avgränsad tid för att denna ska kunna användas i brottsbekämpning. Vid den aktuella tidpunkten var det bland svenskarna bara S som röstade ja.
När Parlamentet i april 2009 sade ja till att förlänga upphovsrätten för inspelad musik från 50 till 70 år sade alla svenska ledamöter nej, utom ett fåtal som var frånvarande.