En övning är inte något oskyldigt spektakel. Övning ger färdighet, och den färdigheten använder Nato till att fortsätta sitt Vietnamkrig i Afghanistan, stoppa flyktingar i Medelhavet och i största allmänhet till att upprätthålla världsordningen med våld och hot om kärnvapenförintelse.
Det är Natos insatsstyrka Nato Response Force, NRF, som övar i Norrland den här veckan. Den uppgift som de nu tränar för är att landa var som helst i världen och starta krig med kort varsel. Det är så Nato fungerar, de kallar sig en försvarsallians men ägnar sig åt att anfalla andra. NRF beskrivs av Natoledare som ”motorn i alliansens utveckling” och ”organisationens hjärta”. Det är där Sverige är den här veckan – i Natos hjärta. Det är Nato som helt och hållet planerar och styr den pågående övningen, Sverige är bara värd och deltagare. Loyal Arrow är Natos viktigaste flygövning det här året och den största som någonsin har genomförts i Sverige.
Det är alltså en principiellt viktig händelse på många sätt. Ändå har den inte föregåtts av någon nämnvärd debatt. Hur togs beslutet? Jo, försvarsmakten frågade försvarsminister Sten Tolgfors och Tolgfors sade ja. Första gången det nämndes i riksdagen var förra våren då en socialdemokrat uttryckte en önskan om att en sådan här övning skulle genomföras i Sverige. Svaret blev att det redan var på gång. Elitprojektet att smygansluta Sverige till Nato är odemokratiskt, och Sten Tolgfors med flera måste lyssna till vad de flesta svenskar vill: Att vi ska fortsätta vara alliansfria.
Den främsta anledningen till att vi i Ofog stör övningen den här veckan är dock inte att den genomförs just i Sverige. Den främsta anledningen är att det ska vara så jobbigt som möjligt för Nato att förbereda sina framtida anfallskrig.
Så länge Nato släpper bomber över afghanska bröllop ska de som drabbas veta att deras systrar och bröder i väst inte bara tittar på. Det är här Nato övar. Det är långt där borta de dödar. Så fungerar det i en rasistisk värld. Det är här de bombar på låtsas. Det är där de bombar på riktigt. Det är här de bombar för att testa. Det är där de bombar för att tysta. Ja, för att tysta. För att folk och nationer ska hålla sig på plats. Samtidigt kallar de det för allt ifrån demokratisering eller feministisk frigörelse till utveckling eller en nödvändighet för allas bästa.
I bombkriget mot Serbien för tio år sedan sades anledningen vara att man skulle stoppa ett folkmord. Facit blev att bombningarna satte igång en serbisk fördrivning av den albanska befolkningen i Kosovo i en skala som överträffade alla de föregående övergreppen. Efter kriget kom albanerna tillbaka och drev ut serberna som hämnd. Grattis Nato, ni lyckades än en gång demonstrera hur bra det går när man ska lösa humanitära problem med militära medel. Men det kanske inte var något misslyckande. För det var inte ”kosovoalbanernas svåra situation” som utlöste Natos vrede, utan något mycket enklare än så. Serbledaren Slobodan Milosevic motsatte sig ”de bredare trenderna av politisk och ekonomisk reform” som pågick i Östeuropa, och satte stopp för Natos ”förmåga att vidga kretsen av demokratier och öppna marknader österut”. Citaten kommer från boken Coalition Course skriven av John Norris, pressekreterare till USA:s dåvarande vice utrikesminister Strobe Talbott. Talbott skriver i ett förord att boken ger en bra bild av hur Clintonadministrationen såg på kriget.
Natos mål är alltså inte att ”svara på kriser”, som det brukar heta. Snarare handlar det om att utnyttja kriser till att vidga kretsen av öppna marknader.
Verklig krishantering handlar inte om overkligt stora militärbudgetar och inte om att skeppa in utlänningar med vapen till konflikthärdar. Det handlar om fredlig konfliktlösning, om att ställa om till en rättvis handelspolitik, miljöpolitik och migrationspolitik – och om att sluta ljuga. Natoregeringarna har makten att göra allt detta, men saknar uppenbarligen viljan att göra något av det.
Nu är det dags att vi möter Nato som de förtjänar. När Sverigedemokrater försöker hålla möte blir de utbuade, varför skulle vi ha större acceptans för ett verkligt antidemokratiskt och militaristiskt stormöte?
Fakta/ Loyal Arrow
Den 8 till 16 juni 2009 står Sverige värd för den Natoledda flygövningen Loyal Arrow. Övningen genomförs från F 21 i Luleå, Norrbottens flygflottilj, och är den största flygövningen hittills i Sverige. Tio länder deltar och målet är träning i att leda och genomföra luftoperationer, samt att förbereda Natos beredskapsförband Nato Response Force, NRF. Under övningen kommer ett brittiskt hangarfartyg att ligga i Bottenviken utanför Luleå.
Källa: Försvarsmakten
Nätverket Ofog arbetar med direkt aktion för en värld fri från kärnvapen och militarism.