Obligatoriska diskrimineringsavtal i avtalsrörelsen 2010 är en ny strategi inom LO och TCO för att skydda hbt-personer i arbetslivet. De båda organisationerna var synliga under Prideveckan och diskuterade såväl normativa kollektivavtal som homofobin i de egna leden.
– Det borde vara självklart att facket ska kämpa för dem som är svaga på arbetsplatsen och för att deras medlemmar ska kunna vara sig själva på sin arbetsplats, säger Thomas Rasmussen som varit fackligt aktiv i HTF, SIF, Unionen och numera är ombudsman i SKTF.
Han har drivit frågan om diskrimineringsavtal i kollektivavtalen och var med och startade det som nu blivit Unionens samverkansgrupp för hbt-frågor. Rasmussen deltog i förra veckan i ett panelsamtal på Pride House om hur hbt-frågor blev en fråga för facket. Han suckar djupt.
– Det krävs otroligt mycket vilja. Det finns förvånansvärt mycket motstånd inom facket – så borde det inte vara.
Han får medhåll från Martin Jéfflen som jobbar på Unionen:
– Många inom facket invänder att ”det är så få som blir drabbade”. Jämställdhet mellan könen kan legitimeras med att det rör halva befolkningen, men hbt-frågor ses som marginella.
Paneldeltagarna menar att det är självklart att folk inom facket är homofoba och att detta faktum måste belysas snarare än sopas under mattan:
– När förtroendevalda säger: här har vi inga problem, då vet man att där finns det mycket problem, säger Thomas Rasmussen.
Mellan 60 och 70 personer är anslutna till Unionens samverkansgrupp. De träffas två gånger om året och består av en styrgrupp vald av gruppens medlemmar och olika arbetsgrupper som jobbar med att bland annat anordna seminarier på till exempel Pridefestivalen och få in hbt-kompetens i utbildningen för förtroendevalda.
– Visst är LAS en stor fråga, men inte förrän man har kompetens att titta på diskrimineringsfrågor kan man se att det kan finnas samband mellan omplaceringar och varsel och vissa grupper av människor, säger Elisabet Qvarford, före detta anställd på TCO och nuvarande pressekreterare för Miljöpartiet.
Grunden till samverkansgruppen lades i början av 2000-talet inom det som då var Tjänstemannaförbundet HTF men kom inte igång förrän 2008. De har fått Unionen att driva ett obligatoriskt antidiskrimineringsavtal för förbundets 500000 medlemmar i kollektivavtalsförhandlingarna nästa år, vilket även LO tar efter.
Under LO:s tältduk i Pride Park träffades LO-aktivisten Jerry Adbo, Ella Niia från Hotell- och Restaurangfacket och LO:s vice ordförande Ulla Lindqvist. Paneldeltagarna var överens om att kollektivavtalen är det starkaste vapnet mot diskriminering eftersom det ger samma regler för alla.
Men kollektivavtalen är inte helt oproblematiska. Avtalen reglerar vad som är en riktig familj och innehåller ofta ord som make/maka, eller sätter upp gränser för vilka som räknas som ”nära släktingar” i fall av betald ledighet, något som räknar ut en del icke-normativa familjebildningar.
– Vi måste tänka på att normen i till exempel Stockholm är singelhushåll, men vi måste också öppna kollektivavtalen för flersamma relationer, där en person till exempel har två eller fler partners, sade Jerry Adbo.
Ungefär 40 procent av alla hbt-personer vågar inte vara öppna med sin sexuella läggning eller sitt könsuttryck på sin arbetsplats. Många har problem med den så kallat skämtsamma tonen på arbetsplatsen, något panelen anser att facket måste gå i bräschen för att förändra. Ulla Lindqvist berättade om egna erfarenheter:
– Min dotter är lesbisk och när hon jobbade på Posten kom hon alltid hem ledsen, så jag sa: Gå till din fackliga företrädare. ”Men han är värst”, svarade hon.
Riskerna med lågkonjunkturen är många, inte minst ökar diskriminering och trakasserier på arbetsplatser när nedskärningar drabbar och tempot ökar.
– Därför är det extra viktigt att få in diskrimineringsavtalen i avtalsrörelsen 2010, sade Ulla Lindqvist.
