I vilken annan stadsdel i Malmö skulle invånarna tvingas bo i söndermöglande lägenheter fulla av kackerlackor, trots att kommunen känt till problemen i tio år? I vilken annan stadsdel skulle polisen avsätta resurser från hela Skåne för att inleda en permanent belägring? I vilken annan stadsdel skulle de sociala problemen konsekvent angripas med repression? Svaret är ingen. För det här handlar om Rosengård – men mest av allt handlar det om klass. På lördag, den 22 augusti ordnar vi ”Reclaim Rosengård”, en gatufest för att sätta fokus på de sociala problemen i stadsdelen Rosengård. De krav vi ställer är formulerade av lokala ungdomar som bor i området: Snuten ut ur Rosengård, fria och självstyrande ungdomsgårdar samt sänkta hyror och totalrenoveringar av skandalhusen på Herrgården.
Vi som skriver detta är vänsteraktivister från Malmö, som inte själva bor på Rosengård, något våra kritiker älskar att hänga upp sig på. Till dem säger vi: Klassolidariteten känner inga stadsdelsgränser. Vi kämpar för vår klass intressen var vi än befinner oss. I detta fall deltar vi, tillsammans med lokala ungdomar, direkt i de sociala konflikterna som gror i området. Och det är samma konflikter här som där, det är vår klass, arbetarklassen, som byggt husen, och tvingats avstå en del av
värdet till byggbolagens vinster. Därefter tvingas vi betala för att bo i samma hus – antingen i lägenheter med mögelskador och kackerlackor i Rosengård, eller på osäkra andra- och tredjehandskontrakt och med andra medvetna underhållsbrister i någon annan arbetarstadsdel i Malmö. Allt medan fastighetsägarna tjänar miljoner på att inte underhålla husen. Rosengård, och i synnerhet Herrgården, beskrivs som ett segregerat problemområde, en grogrund för radikal islamistisk verksamhet och gängkriminalitet. Men i själva verket är det hela Malmö som är en segregerad stad, till följd av en rasistisk klasspolitik som medvetet gynnat stadens rika. I Rosengård bor arbetarklassen, till stor del med icke-europeisk bakgrund. De som har absolut minst makt över sina egna liv, på botten av klassamhället. Dem det inte kostar något att skita i.
Journalister, proffstyckare, polischefer och politiker gnäller när ungdomar på Rosengård attackerar polisen med stenar. De håller däremot tyst om att politikerna i Malmö stad egentligen bara skördar vad de sått, när de i åratal bara svarat på de sociala problemen med ökad repression. Genom att fylla området med rasistiska poliser som trakasserar ungdomarna och kallar dem för ”apjävlar”, ”blattejävlar” och andra rasistiska förolämpningar.
Ska vi snacka om organiserad kriminalitet så är de verkligt kriminella på Rosengård fastighetsägarna Contentus och Newsec, som vräker ungdomarna från deras fritidsgårdar och tjänar miljoner på att inte underhålla husen de förvaltar. Newsec hade till och med mage att kräva höjda hyror i de senaste hyresförhandlingarna för Herrgården.
Till de kriminella hör även fastighetsägaren MKB som putsar upp Malmö stads varumärke genom att med hjälp av höjda hyror i bland annat Rosengård, erbjuder rika människor subventionerade lyxlägenheter i västra hamnen. Det är kriminellt att som Malmö stad i åratal känna till att mängder med lägenheter på Herrgården är direkt hälsofarliga för de som bor där men ändå inte göra något åt saken. Vad som däremot inte är kriminellt är att slåss för ett värdigt liv, för rätten att bli behandlad med respekt och mot att tvingas leva som i en polisstat i sitt eget bostadsområde.
Det skenbara ”lugn” som uppstått i Herrgården sedan polisen tvångskommenderades till permanent närvaro i maj är nämligen inget annat än samma typ av ”lugn” som präglar militärdiktaturer. När polisen stannar människor flera gånger dagligen för Id-kontroll, patrullerar området dygnet runt och kör in med sina bilar i området om nätterna med sirenerna påslagna för att markera sin närvaro, så uppstår självfallet en ”social fred” på ytan. I verkligheten förvandlas området till en krutdurk som när som helst kommer att explodera.
För någon vecka sedan presenterade Malmö stad en ”storsatsning” på 9,2 miljoner för Rosengård och politikerna lovar att tvinga fram renoveringar som ska vara klara år 2010. Det är fagra löften från de som år efter år bara vänt området ryggen. Hade Rosengård varit ett svenneområde hade till exempel skandalhusen varit tvångsförvaltade för länge sedan. Det hade heller inte krävts ett ”avslöjande” i media om hur allvarlig situationen verkligen är innan något började hända.
Vad som behövs i Rosengård är inte politikerlöften och ”sociala projekt” som påtvingas ovanifrån med kommunala miljoner i ryggen. Det som behövs är en permanent klassorganisering för mer makt över våra egna liv, våra boenden och våra ungdomsgårdar. Det är detta vi arbetar för – och kommer att fortsätta arbeta för.
Rättelse:
Företaget Newsec äger inga fastigheter utan förvaltar på uppdrag av fastighetsägaren. Fastigheterna i Herrgården ägs av Fastighets AB Gröningen.
