I över 40 år har han jobbat med socialt utsatta grupper. Först i slumstäderna runt São Paulo, sedan i Amazonas och nu senast bland småbrukare och jordlösa i nordöstra Brasilien. Arbetaren träffade prästen Padre Tiago som levt nära bönderna och är en svuren motståndare till produktionen av etanol. En produktion som han beskriver som det gröna helvetet.
– Sverige har länge setts som ett moraliskt föredöme i världen, folk har litat på Sverige och det svenskar säger. Nu har etanolbaronerna i Brasilien lyft fram att Sverige köper mycket etanol från Brasilien och kunnat säga: Om svenskarna köper det kan det inte finnas några problem. Jag är mycket bekymrad över att Sverige inte insett vilka enorma problem den modell vi har i Brasilien för att producera etanol innebär.
Vad är grunden till problemet?
– När européerna kom till Sydamerika förde de inte bara med sig smittkoppor, tyfus och röda hund. De tog också med sig latifundiosystemet, det feodala system där några få jordägare besitter enorma arealer som brukas av massor med arbetskraft för slavlöner. De använde först indianer, när det inte fungerade förde de över slavar från Afrika. Det är så Brasilien har fungerat sedan dess, under slavliknande förhållanden produceras varor för den europeiska marknaden.
Är det så fortfarande?
– Bara i går läste jag att man hittat folk som arbetat under slavliknande arbetsformer på tre stora sockerbruk i den södra, rika delen av Brasilien. Lever sockerarbetarna inte under det som i brasiliansk lag definieras som slavliknande förhållanden lever de ändå mycket tungt. De åker hemifrån två på morgonen och sliter sedan hela dagen och tjänar bara så att de precis kan överleva. De säger till mig att det sista de önskar för sina barn är att arbeta i sockerrörsfälten. Det enda de fått är dålig hälsa och ett förstört liv, pengarna stannar hos sockerbaronerna.
Hur påverkar detta den ekonomiska utvecklingen?
– Pernambuco där jag arbetar är en underutvecklad delstat, det finns bara ett skäl till det och det är monokulturen av sockerrör. Den modellen gör att människor inte utvecklas utan stannar kvar i det feodala sättet att tänka. Sockerbaronerna däremot blir rika eftersom de är skamlösa, de betalar inte tillbaka sina lån och klarar sig eftersom de har bra kontakter med politiker. Bankerna däremot får problem, det finns nästan inga banker kvar hos oss, sockerbaronerna är skyldiga dem fem miljarder dollar.
Det sägs att etanolen som produceras av brasilianskt sockerrör är miljövänlig, stämmer det?
– Det är den största lögnen av alla, biomångfalden förstörs, floderna förorenas, det finns ingen fisk kvar för befolkning att leva på. Klimatet påverkas. Monokulturen gör att man blir tvungen att använda mycket växtgifter och mycket gödningsmedel. Till och med jordägarna säger att jorden nu är så utarmad att det enda den duger till är att hålla sockerrören upprätta – all annan näring är utsugen.
– Vattnet till jordbruket kommer att ta slut, sockerrören kräver mycket vatten. Jag tror att hela Brasilien kommer att översvämmas av restprodukten vinhoto. För varje liter etanol produceras 17 liter vinhoto – en giftig produkt som riskerar att förstöra både jordar och grundvatten.
Hur kommer det sig att flera miljöorganisationer är positiva till etanol?
– Det undrar jag också, en del är uppköpta, se till exempel på Conservation International. De får stöd av stora företag som Ford, Coca Cola, Chevron, Cargill, Monsanto, Shell och Walmart bland många andra. Det är klart att de stödjer etanolen. Till dem som inte är uppköpta skulle jag vilja säga: Tänk om!
– De menar kanske väl men när de ser på följderna måste de kunna ångra sig. I december kommer sockerbaronerna till Klimatkonferensen i Köpenhamn med sin cirkus och alla sina pengar för att slå blå dunster i godtrogna européers ögon. Då måste de olika organisationerna våga konfrontera dem.
– Jag har ju själv precis varit på ett sådant förberedelseläger i Danmark med trevliga ungdomar från hela världen. De talade om att de skulle bli bättre på att släcka lampor och att de inte skulle duscha lika länge. Jag sa till dem att det är nonsens, det hjälper inte ett skvatt. De måste konfrontera de stora ekonomiska intressena som riskerar att förstöra vår värld.
Hur tycker du att européer ska agera, vad är det viktigaste vi kan göra?
– Ni måste bli djärvare och ställa frågor. Jag var på en stor klimatkonferens i Tyskland som ordnades av FN. Dit kom miljösekreteraren från São Paulo och berättade att allt var så fint. Det vara bara jag som ställde frågor. Jag undrade om hon kunde kommentera fallet Santa Clara – en bosättning inom jordreformen av bönder som levde ganska gott, producerade vad de behövde och kunde sälja överskottet till staden. Bönderna övertalades att börja producera biodiesel, numera är de beroende av nödhjälp med matkorgar från regeringen för att överleva. Men jag fick inga vettiga svar.
Vad behöver hända i Brasilien? Är jordreformen en del av lösningen?
– Jag kan ta ett exempel, det fanns ett stort sockerbruk som hette Allianza. En vacker kväll lämnade ägaren stället med stora skulder, men med 240 miljoner dollar i fickorna, man kan säga att det var stulna pengar alltihopa. Jordlösa lantarbetare ockuperade fazendan och nu finns där en bosättning inom jordreformen. Följden har blivit att ekonomin i området har förbättrats, den intilliggande staden blomstrar för fullt. Nu har folk pengar att handla för och de har mat att äta. En vän som bor där har sagt till mig: Den sämsta dagen nu är bättre än den bästa dagen när jag arbetade med att hugga socker här.
Är det inte möjligt att certifiera etanolen som många hoppas på?
– Det är fåfänga förhoppningar av européer som vill fortsätta att leva på samma sätt utan att ändra livsstil. Det går inte att certifiera det ocertifierbara. Det är modellen med dessa enorma monokulturer med omänskligt arbete, gifter och kemisk gödning det är fel på. Skulle småbrukare odla på sina gårdar skulle det inte fungera för export i den skalan. Vi inom CPT är inte emot etanolet i sig liksom vi inte är emot bioenergi. Den har människorna levt på sedan urminnes tider, elden som värmde dem när de levde i grottorna och som de lagade sin mat över.
– Långt in i framtiden när arkeloger hittar våra boplatser kommer de kanske att säga: Det var en märklig art, de fyllde bilarnas tankar i stället för människors magar. Det var kanske tur att de inte överlevde.
Fakta / CPT
Padre Tiago arbetar i Comissão Pastoral da Terra, CPT, i Pernambuco, det kyrkliga organ som stöttar småbrukare och grundades under den brasilianska diktaturen. Pernambuco i nordöstra Brasilien är den delstat där sockerrören traditionellt odlas ända sedan 1500-talet. Det är sockerrör som odlas i monokultur som sedan används för att producera den största delen etanol vi importerar som drivmedel till Sverige. Monokultur betyder att stora arealer används bara för en gröda utan något växelbruk.
