Det var en pressad och uttryckslös palestinsk president som i söndags i ett tal försökte blidka det ursinne som han orsakade när han tidigare drog in sitt stöd för den av FN beställda Goldstonerapporten. Rapporten kom bland annat fram till att staten Israel och vissa palestinska grupper kan ha gjort sig skyldiga inte bara till krigsbrott, utan också till brott mot mänskligheten, och var mycket kritisk till Israels agerande i samband med det 23 dagar långa anfallet mot Gaza runt årsskiftet. Palestiniernas starka ilska beror inte bara på att president Mahmoud Abbas agerande ses som ett förräderi som innebär att Gazaborna nekas rättvisa, utan också på att han anses ha fördjupat sprickan i det palestinska samhället genom att gå USA:s och Israels ärenden. Därmed står också palestinierna svaga och splittrade inför de fredsförhandlingar som Obama-administrationen försöker pressa fram.
Fördömandena kommer från alla håll i det palestinska samhället. Flera anhöriga till de som föll offer under den israeliska offensiven Operation Gjutet Bly har demonstrerat i protest. I förra veckan kastade en grupp lärare och andra demonstranter skor på en affisch föreställande Abbas för att visa sitt djupa förakt för hans agerande. På ett av plakaten stod det: ”Till historiens skräphög, din förrädare, Mahmoud Abbas”. Fem palestinska fraktioner i Gaza, vänstergrupperna PFLP, DFLP och PPP har med Islamiska Jihad och Hamas, gemensamt fördömt beslutet. Kritiken har också kommit från Abbas egna led, och från tunga palestinska människorättsorganisationer.
Samtidigt har tonen mellan Hamas och Abbas skruvats upp. Abbas anklagade Hamas för feghet. Hamas ledare i Damaskus Khaled Mashal, som också höll tal i söndags, förklarade att det inte finns problem partierna emellan utan att problemet är Abbas. Den försoning mellan partierna som Egypten har försökt att medla fram ser nu ut att skjutas på framtiden, trots att det är en av de högst prioriterade frågorna för palestinierna just nu. Ilskan lär därför blossa upp med förnyad styrka även mot Obama-administrationen. I tisdags rapporterade den israeliska tidningen Haaretz att USA sannolikt inte kommer att stödja en försoning mellan Hamas och Fatah med hänvisning till de tidigare krav som ställts på Hamas.
Abbas underkastelse inför vad som sannolikt har varit israeliska och amerikanska påtryckningar bådar illa inför eventuella fredsförhandlingar. Ur ett rättviseperspektiv är den prioriterade frågan inte att fredsförhandlingar sker så fort som möjligt, utan att sådana förhandlingar baseras på internationell rätt och FN-resolutioner.
Ramarna för fredsförhandlingarna stakas ut nu. Därför är det utifrån ett israeliskt perspektiv särskilt nödvändigt att skjuta Goldstonerapporten på framtiden. Israel har under året framgångsrikt kunnat sätta agendan. Genom att envist vägra ens en marginell och temporär frysning av de illegala israeliska bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem har den israeliska ledningen närmast hånfullt förklarat för Obama-administrationen att Israel på egen hand ställer villkoren för alla eventuella förhandlingar. Det verkar inte vara en slump att Barack Obama inte deklarerade att fredsförhandlingar ska ske i enlighet med internationell rätt när han höll tal i Kairo i somras. I stället ser USA ut att återupprepa tidigare misstag eftersom de går med på att låta Israel förklara vilka eftergifter som är acceptabla och sedan försöka ömsom muta, ömsom pressa palestinierna till att gå med på det.
Sannolikt är det ett av skälen till att Mashal, i stark kontrast till Abbas, framstod som en ledare fylld av självförtroende och tillförsikt. Abbas moderata och undergivande inställning gentemot USA och Israel har inte heller denna gång gett någon avkastning för palestiniernas rättigheter. Mashal vet att när palestinierna upplever att utsikterna för att en självständig palestinsk stat ska kunna åstadkommas via förhandlingsvägen är små – ja, då ökar stödet för motståndslinjen och sannolikheten för en tredje intifada. Och med det stödet för Hamas.
