De kallar det ”effektivt.” Pengar från skolan, vården och kollektivtrafiken hamnar i Luxemburg och Jersey och varje gång hör man samma mantra. Det är så ”effektivt”. Nu sist rusade den borgerliga tankesmedjan SNS fram och försvarade skattepengarnas rätt att dra till Jersey: ”Vinster i den skattefinansierade privata vården kan tyda på effektiv vård”, menade Arvid Wallgren i DN 11 september. Ja, visst är det effektivt – men på samma sätt som stöld är effektivt. Att sno en tv i stället för att köpa en, till exempel, är otroligt effektivt för den som själ. För den som blir bestulen är det inte lika effektivt.
Jag skulle vilja se det – en inbrottstjuv som bröt sig in och sa: ”Jag skulle vilja ha er dator, det är mycket mer effektivt att skära ner på den, den är onödig och tillhör inte kärnverksamheten i det här hemmet.”
Jag kanske skulle hålla med om detta, men det är ju ingen anledning för inbrottstjuven att få datorn. Och det man undrar är: Om vården nu har fått för mycket pengar tidigare – varför ska dessa nu hamna i Jersey i stället för att vi får tillbaka dem? Ska kapitalisterna bli belönade för att de var så duktiga och ”vågade” avskeda anställda, eller vad är frågan?
Hos företag som Carema, Attendo Care och Sunrise Playschool är affärsidén att ta skattepengar för att vårda sjuka, gamla eller dagisbarn, för att sedan banta ner verksamheten till en flämtande liten fisk och ta resten av pengarna själv. För Carema blev det 300 miljoner ”över” förra året. Det känns som om vi har hoppat över ett steg här: den moraliska diskussionen om det är rätt att ta dessa pengar och vad det egentligen är för något de gör. Vinst? Effektivitet? Stöld? Är detta legitimt? Går det att anmäla till polisen?
Företagen vet vad priset är för deras sparande. Därför får de anställda skriva på ett avtal där de lovar att vara tysta. Ibland kommer det ändå ut. Någon dör i sin avföring, något barn blir inlåst, någon får för hög dos medicin för att ett kommatecken i brådskan hamnat mellan fel nollor. Då blir alla upprörda och anklagar en viss vårdare eller chef som blir omplacerad, medan ingen ifrågasätter systemets andemening. Vilken är: ägarnas profit står i direkt motsättning till verksamhetens väl. Ju mer de satsar på verksamheten, desto mindre får de själva. Ju mer de tar själva, desto mindre får verksamheten. Det säger sig själv att i ett sånt system blir patienterna förlorare.Naturligtvis är inte alla privata verksamheter katastrof, många fungerar bra, men alla ser till att skära ner på något – det är själva idén.
Eftersom vi inte har de rätta orden för att beskriva denna ”vinst” har företagen själva, med hjälp av borgerliga politiker och tankesmedjor, tagit på sig detta. Där får varje rutten handling ett fint eller förvirrande namn. De säger till exempel att de sparar in på det ”onödiga.” Det ”onödiga” blir mer och mer varje år och snart kommer de förmodligen ner till nollpunkten – där hela vården och förskolan bedöms som onödig, och de kan ta pengarna direkt istället. Platsen dit de för pengarna låter också trevlig. ”Skatteparadis” – som ett paradis för skatter, där skatterna trivs och kan pimpla drinkar. Tjuvparadis borde det heta. De som trivs där är inte skattepengarna – skattepengarna vill vara skatter, det hör man ju på namnet – utan deras ägare. Vinst låter också ganska trevligt, som om de har haft tur och vunnit på lotto. Men jag har drabbats av en obehaglig misstanke. Rör det sig inte egentligen om ett gäng rånare som har tagit över, och som bara är intresserad av en sak: att ta våra gemensamt ihop- samlade pengar?
