I tisdags infann sig Radovan Karadzic till slut i tribunalen, en dryg vecka efter det att FN:s krigsförbrytartribunal för det forna Jugoslavien inledde rättegången mot honom.
– Jag vill inte bojkotta rättegången men jag kan inte delta i något där mina grundläggande rättigheter har kränkts, sade han.
Domarna ska nu avgöra om rättegången trots allt ska inledas utan att Karadzic är närvarande och om ett rättsligt ombud ska utses att sköta försvaret. Oavsett vilket alternativ som väljs finns stor risk för förseningar.
Åklagarna hävdar att Karadzic redan från i början av 1990-talet arbetat för att permanent fördriva bosniska muslimer och bosnienkroater. Bland annat hänvisade åklagaren Alan Tieger i sin inledning till utskrifter av telefonavlyssning från hösten 1991 där Karadzic sade att muslimerna ”skulle försvinna från jordens yta”.
Karadzics vägran att delta den första veckan kom sedan domarna avslagit hans begäran att få tio månaders uppskov för att sätta sig in i rättegångsmaterialet på en miljon sidor. Tidigare har Karadzic vänt sig till FN:s säkerhetsråd och hävdat att han fått immunitet av Richard Holbrooke, som var fredsmäklare på Balkan i mitten av 1990-talet.
Den 64-årige Karadzic har en märklig karriär bakom sig sedan han föddes i en by i Montenegro, en delrepublik i det dåvarande Jugoslavien, kort efter krigsslutet 1945. Hans far hade tillhört cetnik-rörelsen, de kungatrogna serber som under ockupationsåren ofta var i konflikt med Titos kommunistiska partisanrörelse. Karadzic flyttade till den bosniska huvudstaden Sarajevo och studerade under 1960-talet medicin. Efter studier i Danmark och USA blev han psykiater på Kosevosjukhuset i Sarajevo och ägnade sig också åt att skriva poesi. Tillsammans med Momcilo Krajisnik åtalades Karadzic i mitten av 1980-talet för förskingring och bedrägeri och dömdes till tre års fängelse.
När det kommunistiska enpartisystemet avskaffades fanns Karadzic och Krajisnik 1989 bland de som grundade SDS, det serbiska demokratiska partiet och vid de första fria valen 1990 fick SDS en majoritet av rösterna bland bosnienserberna. En koalitionsregering bildades med det kroatiska nationalistpartiet HDZ och SDA, det nationalistparti som fick en majoritet bland muslimerna (bosnjakerna).
Hösten 1991 skärptes krisen i Bosnien då Jugoslavien i praktiken hade upplösts genom kriget i Kroatien. När Bosnien-Hercegovina i april 1992 utropade sin självständighet hade kommuner med starkt inflytande från SDS redan proklamerat Republika Srpska, RS (serbiska republiken), och med hjälp av den jugoslaviska armén och paramilitära grupper skulle de under 1992 lägga under sig 70 procent av Bosniens yta och hålla huvudstaden Sarajevo under belägring fram till 1995. Under kriget som pågick fram till Daytonavtalet som undertecknades i USA den 20 november 1995 dödades omkring 100000 personer. Karadzic var som president i RS den obestridlige politiske ledaren för de bosnienserbiska separatisterna. 1996 tvingades han avgå och i ett decennium höll han sig undan innan han i juli 2008 greps i Belgrad där han levt som new age-doktorn Dragan Dabic.
Åklagarna hävdar alltså att syftet redan från oktober 1991 var att permanent fördriva bosniska muslimer och bosnienkroater från de områden som RS kontrollerade. Enligt åklagarna i Haag ingick Karadzic i ”ett kriminellt företag” tillsammans med bland andra Krajisnik (dömd i Haag till 20 års fängelse), Ratko Mladic (efterlyst sedan 1996), Slobodan Milosevic (död under pågående rättegång i Haag 2006), Biljana Plavsic (frigiven förra veckan efter åtta år på Hinseberg i Sverige), Nikola Koljevic (begick självmord 1996), Arkan (mördad i Belgrad 2000), Vojislav Seselj (ledare för radikalpartiet, Serbiens största parti, inför rätta i Haag sedan 2003) med flera. Rättegången mot Milosevic fick aldrig något rättsligt slut, men de flesta bedömare är överens om att processen till stor del blev ett misslyckande från åklagarnas sida. Åtalet omfattade 66 punkter och Milosevic, som skötte sitt försvar själv, förvandlade stora delar av rättegången till en politisk debattarena.
Åtalet mot Karadzic omfattar ”endast” elva punkter men att läsa åtalet är som att gå igenom en katalog över grymheter under kriget i Bosnien. Åklagarna vill få Karadzic fälld för folkmord inte bara i Srebrenica, där 7000–8000 muslimska pojkar och män mördades, utan också för folkmord under april–december 1992 då tusentals icke-serber mördades och hundratusentals icke-serber fördrevs från RS. Det måste då inte bara bevisas att Karadzic bar det politiska ansvaret för händelserna utan också att det fanns en avsikt med denna etniska rensning som juridiskt kan falla inom begreppet ”folkmord”.
Enligt tidsplanen har åklagarsidan, med eller utan Karadzic i rättssalen, det kommande året på sig för att lägga fram sin sak och sedan har den åtalade lika lång tid på sig. 2012 beräknas rättegången vara avslutad och då ska tribunalen i Haag stänga såvida inte general Ratko Mladic grips.
Hittills har 60 personer dömts av tribunalen medan elva har frikänts. 14 åtalade har sina fall inför överklagandekammaren, däribland bosnienserben Milan Lukic som i juli fick det hittills hårdaste straffet – livstids fängelse – för att i juni 2002 i Visegrad ha spärrat in totalt 120 civila muslimer i hus som sedan antändes.
