När vi träffar Haider har han suttit inlåst i 42 dagar. Han vet inte hur länge till han kommer att vara frihetsberövad. Han har inte brutit mot någon lag och frihetsberövandet av honom har inte prövats i domstol. Hans enda ”brott” är att han har sökt asyl i Sverige. Något som han har all rätt att göra enligt både den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Genèvekonventionen, vilka Sverige har förbundit sig att följa. Haider sitter på förvaret i Örkelljunga, ett av Sveriges fem förvar.
Förvar är Migrationsverkets låsta enheter. På dessa låser man in asylsökande som man misstänker kommer att hålla sig undan när de fått besked om att de ska avvisas från Sverige. Även människor som inte kan stärka sin identitet på ett för Migrationsverket tillfredsställande sätt kan hamna här, liksom de i vars fall Migrationsverket bedömer att den sökandes utredning inte kan genomföras om denne inte fängslas.
En vuxen person ska enligt lag hållas inlåst i max två veckor, men detta omprövas och förlängs ofta, och det finns ingen absolut övre gräns för hur länge frihetsberövandet får pågå. Därför är mycket långa frihetsberövanden av asylsökande inte ovanliga och det finns exempel på människor som fängslas på detta sätt i Sverige i över två år. Även barn kan enligt svensk lag hållas i förvar, fast under kortare tid än vuxna.
Enligt svensk lagstiftning är det alltså tilllåtet att frihetsberöva vissa människor utan att de begått något brott, utan rättegång, och utan att frihetsberövandet är tidsbestämt. I vilka andra fall tillämpas frihetsberövande lika lättvindigt? I vilka andra fall är det lagstadgat att låsa in någon man gissar kommer att begå ett brott i framtiden – i det här fallet ”brottet” att uppehålla sig i Sverige för att man på grund av fruktan för förföljelse inte kan återvända till sitt hemland?
Rättssäkerheten för asylsökande i Sverige är satt ur spel eftersom rättslösheten för asylsökande är lagstadgad.
Detta är märkligt med tanke på principen om rättssäkerhet, som ska vara grunden i ett demokratiskt rättssamhälle. Enligt riksdagens hemsida innebär rättssäkerhet bland annat att ”alla människor ska vara lika inför lagen. En person ska betraktas som oskyldig till dess att han eller hon dömts av en domstol.” Vidare anges att ”lagarna ska vara tydliga, och det ska klart framgå vad som är lagligt och olagligt. En person som begår ett brott ska kunna förutse vilka konsekvenser detta får för honom eller henne.” Att alla är lika inför lagen och att man ska betraktas som oskyldig fram till att motsatsen bevisats är grundprinciper i ett demokratiskt rättssamhälle. Detta beaktas dock inte när man tar asylsökande i förvar.
Rättssäkerheten brister när det gäller lagens tydlighet; hur ska en asylsökande kunna förutse att han eller hon ska fängslas för att ha utnyttjat rätten att söka asyl? Förutsägbarheten saknas även då det inte finns någon absolut övre tidsgräns för förvarstagning, vilket gör att förvarstagna inte kan veta hur länge frihetsberövandet kommer att pågå. Människor som utnyttjar sina mänskliga rättigheter straffas för detta av svenska staten genom att oskyldigt fängslas. Förvaren är inget mindre än Migrationsverkets fängelser för oskyldiga.
Hur är det då möjligt att vi kan ha en lagstiftning där undantag från rättsprinciper kan göras när det gäller vissa människor? Den enda förklaring vi kan se till att lagstiftningen är möjlig är att asylsökande och andra migranter inte ses som fullvärdiga människor i vårt rättssystem. Hur skulle de annars kunna undantas från principen om rättssäkerhet på detta sätt? Lagstiftningen vilar helt enkelt på en rasistisk grund.
Detta är förstås helt oacceptabelt. Att förvarstagande inte debatteras är också mycket skrämmande. En anledning till bristen på debatt är säkert att förvaren är okända för många, men vi hoppas med denna artikel väcka debatt och därmed förändring. Den indiska författaren och aktivisten Arundhati Roy har påmint om allas ansvar att agera mot ett orättfärdigt system: ”När du väl sett – kan du inte göra det osynligt. Och när du väl sett så är din tystnad en politisk handling.”
När vi, ett par veckor efter vårt besök på förvaret i Örkelljunga, försöker kontakta Haider för att få veta om han fortfarande är frihetsberövad, hur han mår och vad som händer med honom, får vi inte tag på honom trots återkommande försök. Kanske sitter han fortfarande inlåst på förvaret. Kanske har han deporterats till Irak som han flytt från. Vi vet inte vad som kommer att hända med honom, men förhoppningsvis överlever han. Din tystnad, vår tystnad, är en politisk handling som legitimerar och upprätthåller rasistiska strukturer. Vi kan inte låta detta fortsätta. Att söka asyl är en mänsklig rättighet, inte ett brott. Kampanjen Aktion mot deportation kräver att alla förvar stängs ner med omedelbar verkan och att de människor som nu är frihetsberövade släpps fria.
Elinor Hermansson,
Emma Söderman,
Maria Svensson,
Julia Hedberg,
Helena Parsmo,
Arvid Hallberg
Aktiva i Aktion mot deportation
