När förhandlingsdelegationerna för den honduranska kuppregimen under Roberto Micheletti respektive för den folkvalde presidenten Manuel Zelaya slutligen enades om ett avtal i förra veckan var förväntningarna stora på att det skulle innebära ett slut på konflikten. De flesta tolkade beskedet som att USA äntligen ”vridit om armen” på kuppregeringen. USA antas ha hotat att inte erkänna det sedan tidigare inplanerade president- och parlamentsvalet den 29 november och därigenom ha tvingat den honduranska kuppregimen att upphöra med sin långa rad av fördröjande manövrer för att hålla sig kvar över valdagen. I gengäld fick kuppregeringen en lång rad eftergifter från Zelaya-sidan, som att president Zelaya förband sig att bilda en ”nationell enhets- och försoningsregering”.
Men i dag framstår underskriften av avtalet snarare som en sista, ännu mer avancerad manöver. I avtalet, vars villkor skulle ha uppfyllts förra torsdagen, lämnades nämligen beslutet att återinsätta Zelaya till det honduranska parlamentet. Men eftersom parlamentet inte tillhörde undertecknarna tolkade Micheletti-anhängarna villkoren som att de varken var bundna till en tidsgräns eller till ett visst beslut. Och när torsdagen kom hade parlamentet ännu inte sammanträtt eller ens bestämt ett datum för att sammanträda.
– De flesta ledamöter är mycket upptagna just nu med sina egna kampanjer för att bli återvalda, förklarade parlamentets talman – för upptagna, tydligen, för att lösa landets allvarligaste politiska kris på årtionden.
När torsdagskvällen gick mot sitt slut, utan parlamentsbeslut, avgick så Micheletti – för att omedelbart återinsättas, i spetsen för en ”enhets- och samlingsregering”. Denna nya regering består dock enbart av ministrar från de två stora partier – det liberala och det nationella – som stödde kuppen. Den nya regeringen sägs ha stöd från ett ”civilsamhälle” som det har varit omöjligt att hitta närmare uppgifter om i medierapporterna.
– Trots att anhängarna till Manuel Zelaya har valt att inte delta anser jag att vi har samlat ett brett politiskt spektrum i denna regering, sade Micheletti vid en presskonferens i fredags i förra veckan.
Zelaya förklarade omedelbart avtalet som ogiltigt. Han uppmanar nu omvärlden och det honduranska folket att inte heller erkänna något val som hålls under denna andra Micheletti-regering. Därmed är hela konflikten i praktiken tillbaka på ruta ett.
Tiden är nu mycket knapp. Mindre än tre veckor återstår innan valet, och den valkampanj som hittills har genomförts har praktiskt taget skett under undantagstillstånd. Frågan är om Zelaya-sidan ens tycker att det är värt att försöka nå någon mer överenskommelse. Kuppmotståndarnas paraplyorganisation, ”Fronten mot statskuppen”, skrev aldrig under avtalet överhuvudtaget. Det var ett strategiskt val för att inte ha händerna bundna av de eftergifter som Zelaya accepterade. Zelayas anhängare har lanserat ett ”oberoende folkligt” alternativ i valet, men de kommer inte att ställa upp om inte Zelaya först återinsätts. Den honduranska journalisten Eddie Salguero tror att det verkliga motivet bakom att sabotera avtalet var just att driva bort de Zelaya-trogna kandidaterna från valet.
Samtidigt, i Paraguay, har vänsterpresidenten Fernando Lugo de senaste månaderna varit inblandad i ett ställningskrig med högermajoriteten i parlamentet (en maktkonstellation som liknar den i Honduras innan kuppen), som har vägrat bevilja medel till regeringens sociala program och planerade jordreform. Högerpartierna försöker också ställa Lugo inför riksrätt, på grund av påstådda oegentligheter i samband med markköp till jordreformen. I fredags avskedade Lugo fyra höga arméofficerare inklusive överbefälhavaren och ersatte dem med pålitligare militärer. De folkrörelser som stödjer Lugo har meddelat att de befinner sig ”i beredskap” inför ett eventuellt kuppförsök, rapporterar den latinamerikanska tv-kanalen Telesur. Det finns uppenbarligen oro för att den honduranska kuppen kan få efterföljare i regionen.
