Genom att bryta det mödosamt framförhandlade avtalet med Manuel Zelaya och gå vidare med planerna på allmänna val under kuppregeringens eget överinseende tvingade kuppmakaren Roberto Micheletti omvärlden att visa var de står. Sydamerikas tunga radarpar, Argentina och Brasilien, förklarade förra onsdagen från ett toppmöte i Brasilia att de kommer att vägra erkänna varje val som genomförs utan Zelayas föregående återinsättande. Att valen kommer att förkastas av det Venezuela-ledda Alba-blocket för ekonomiskt samarbete i regionen (Venezuela, Bolivia, Ecuador, Nicaragua, El Salvador, och Kuba) är givet på förhand. En del andra latinamerikanska länder, som Mexiko, verkar inte ha formulerat sin slutgiltiga linje än, men de Amerikanska staternas samarbetsorganisation, OAS, har genom sin generalsekreterare redan meddelat att organisationen inte kommer att erkänna valet eller sända observatörer.
EU-kommissionen förklarade, i en undvikande manöver, att den inte kommer att skicka valobservatörer, på grund av att ”för lite tid återstår” för att organisera en sådan operation. Kommissionen kommer dock att skicka två ”experter” för att ”utvärdera valprocessen” och därefter ”avgöra vilka åtgärder som bör vidtas”. I uttalandet, som är från den 13 november, sägs också att ett återinsättande av Zelaya skulle ”underlätta” ett erkännande av valen. I dag förefaller dock den möjligheten mycket liten.
USA har däremot karaktäriserat de kommande valen som ”ett väsentligt steg mot demokratisering”, ett uttalande som Zelaya, som uppmanar till bojkott, omedelbart kritiserade. Därmed har den, åtminstone på pappret, enade internationella fronten mot kuppen i Honduras helt tydligt börjat splittras upp i motsatta positioner. USA har hittills bara fått med sig Panama, men Colombias gest att återinstallera sin ambassadör i Tegucigalpa har också tolkats som en signal om att landet kan tänkas ansluta sig till USA:s linje.
Det honduranska parlamentet å sin sida meddelade i förra veckan att de kommer att rösta om –
eller åtminstone börja debattera – Zelayas återinsättande den 2 december, tre dagar efter valet, ett erbjudande som Zelaya kategoriskt avfärdade.
Inne i landet ansluter sig Fronten för motstånd mot kuppen – som redan tidigare backat ur förhandlingarna med kuppregeringen – till Zelayas uppmaning till bojkott, och den Fronten närstående presidentkandidaten, Carlos Reyes har hoppat av. Andra anti-kuppkandidater, som borgmästaren i landets största stad och ekonomiska centrum, San Pedro Sula, en liberal som förblivit lojal mot Zelaya, har följt hans exempel. De anför att valet genomförs under en illegitim regim, med repression och attentat mot oppositionens aktiviteter och kandidater, med militär övervakning av röstningen och en valmyndighet under kuppregeringens kontroll. Som internationella valobservatörer har Micheletti-regeringen bjudit in representanter från partier och organisationer på den yttre högerkanten från Latinamerika, USA och Europa.
Andra, som vänsterpartiet Union Democrática, har valt att ställa upp, med argumentet att ”vinna så mycket utrymme som går under de rådande förhållandena”. Flera intellektuella från Fronten för motstånd mot kuppen har dock kritiserat det beslutet i mycket hårda termer.
Det är fortfarande oklart vad motståndsgruppernas mål kommer att bli efter att valet väl är genomfört, och Zelayas återinsättande inte längre kommer att vara tillräckligt eller ens aktuellt. Lösningen verkar bli att återuppliva det projekt som Zelaya drev och som faktiskt utlöste hela krisen; en ”konstituerande församling” för att skriva en ny grundlag för landet. Detta krav har under de senaste dagarna lyfts fram starkt av flera ledande talesmän för Fronten.
Fakta / Inget land erkänner kuppregimen
Honduras president störtades vid en militärkupp den 28 juni. Inga länder har erkänt den regering som tillträdde genom kuppen.
I oktober slöt Zelaya och kuppregeringen en överenskommelse, som dock havererade någon vecka senare på grund av att parterna tolkade den olika: Zelaya ansåg att den krävde hans återinsättande, medan Micheletti-regeringen menade att den bara krävde att frågan skulle behandlas av parlamentet.
Jon Weman
[email protected]
