”Våld ska bemötas med våld” meddelade den indiska regeringen i oktober när beslutet att skicka trupper offentliggjordes. Maoisterna svarade då att de kommer att besegra regeringen och har i en intervju kallat den för de ”egentliga terroristerna”. Samtidigt har maoisterna förklarat att de för-bereder en ”tornadolik” offensiv mot staten som de anser har
förbisett landsbygdsbefolkningens behov av utbildning, infrastruktur och hälsovård i årtionden. Mao-isterna, som även kallas naxaliter eller ”de röda”, anklagar även polisen och lokalpolitiker för korruption och våld.
Analyser om det som premiärminister Manmohan Singh tidigare i höstas kallade landets ”största interna hot”, har de senaste veckorna dominerat förstasidorna på landets tidningar. Officiellt väntas offensiven börja i slutet på december, men flera källor menar att starten försenas.
Flera indiska akademiker och intellektuella, inklusive den prisbelönta författaren Arundhati Roy, har varnat regeringen att offensiven kommer leda till ett blodbad. Roy menar att offensiven utgör ett krig mot den fattiga ursprungs-befolkningen i flera stora skogsområden. Enligt henne är en av de bakomliggande orsakerna till konflikten att det i skogsområdena finns naturresurser som multinationella företag har stort intresse av, och att många fattiga har tvingats bort från sina hem.
– Det är en armé av mycket fattiga människor som utmanas av de rikas armé som backas upp av företagen, sade Roy nyligen i en tv-intervju då hon gick till skarp kritik mot regeringens offensiv, som inte bara inbegriper soldater utan också flera paramilitära organisationer.
Den indiska journalisten Rupam Jain som nyligen återvände till New Delhi efter att ha besökt skogsområdet i delstaten Chhattisgarh, en av de delstater som innefattas av offensiven, säger till Arbetaren att civila hyser stor oro inför vad som kommer att hända:
– Miljontals bybor är rädda, de befarar att polisen antingen kommer att missta dem för att vara maoister, eller så kommer maoisterna att använda dem som mänskliga sköldar.
Naxalitrörelsen har sitt ursprung redan i självständiga Indiens första årtionden. Enorma centralplanerade utvecklingsprojekt åsidosatte då stora delar av den fattiga lokalbefolkningen i landets mest avlägsna hörn. Ett uppror mot landägare 1967 i byn Naxalbari, som gav upphov till epiteten naxalit, lade grunden. Sedan byupproret i slutet av 1960-talet har maoisterna utökat sin verksamhet till 20 av Indiens 29 delstater. De rör sig förhållandevis fritt i stora delar av Jharkhand, Andhra Pradesh och Chhattisgarh – en trio delstater som har kallats den röda korridorens ryggrad.
Kolumnisten Sandipan Deb poängterade nyligen i tidskriften Open att naxaliterna kan rekrytera utan några större svårigheter. Han citerar en högt uppsatt polis som arbetat i ett av områdena:
– Det enda de behöver säga är, ”Ditt barn dog av diarré i fjol. Tror du att någon i Gandhi-familjen någonsin dött av diarré?” Fattigdomen är så svår att de väljer att kriga i stället för att svälta ihjäl, skriver han i oktobernumret.
I takt med att regeringen nu satsar stora resurser på den militära strategin har den också sagt att den ska ta itu med de samhällsproblem som anses ha närt rörelsen. De omkring motsvarande 10 miljarder kronor som de kommande tre åren ska bekosta offensiven ska också innehålla satsningar på utvecklingsprojekt. Förbättrad infrastruktur, nya skolor och fler hälso- och sjukvårdsarbetare står högst på listan medan poliser ska försäkra att de kommer att ha regeringens fulla stöd i framtiden.
– Vi måste undersöka vad som skapat denna känsla av utanförskap i vissa delar av samhället, sade premiärminister Manmohan Singh i oktober.
Fakta/Naxaliter – Indiska maoister
Inrikesministeriet beräknade 2005 att det fanns ungefär 6 000 beväpnade maoister i landet. Olika bedömningar om deras styrka i dagsläget befinner sig mellan 10000 och 20000.
Nästan 5000 civila, poliser och gerillamedlemmar har enligt det indiska inrikesministeriet dödats sedan 2004.
Communist Party of India (Maoist) bildades 2004 genom en sammanslagning av flera maoistgrupper.
Partiet förbjöds i juni i år med hänvisning till att det är en ”terroristorganisation”. Vid sidan av maoisterna finns två stora parlamentariska kommunistpartier i Indien; CPI och CPI (Marxist).
Enligt FN:s utvecklingsorgan UNDP lever 27,5 procent av Indiens medborgare i fattigdom. Bland dem som inte tillhör det större samhällets hinduiska kastsystem och klassas som ursprungsinvånare, ligger andelen runt 40 procent. De utgör en stor del av befolkningen i skogsområdena där naxaliterna gömmer sig.