”Kvinnans kropp är en krigsskådeplats” konstaterade en kvinna i publiken efter att ha lyssnat på en föreläsning av den kongoleanska gynekologen Denis Mukwege. I Kongo har en gammal beprövad krigsstrategi, våldtäkten, utvecklats och förfinats i sin grymhet. Våldtäkterna begås oftast av soldater i grupp och avslutas med att vapen avfyras i kvinnans vagina, alternativt skärs den upp med bajonett, alternativt fylls med kaustiksoda (varje förband har sin egen metod, vilket talar för att det hela är sanktionerat uppifrån i den militära hierarkin). Under de 15 år som kriget pågått beräknas en halv miljon kvinnor ha blivit utsatta, många dessutom flera gånger. Mukwege har tagit emot 30 000 kvinnor på sin klinik i staden Panzi nära gränsen till Rwanda. Hans patienter har varit mellan tre och 80 år. En tredjedel har behövt stora kirurgiska ingrepp, inte bara i vagina utan också i livmoder, urinblåsa och tarm.
Men medan Mukwege utan omsvep beskriver det som händer som en psykisk och fysisk tortyr med samma mål som i alla krig, att reducera befolkningen, förstöra ekonomin och den sociala infrastrukturen, allt med målet att erövra land, tycks varken Kongos ledare eller FN dela hans uppfattning. FN med 70 000 soldater på plats ingriper inte med hänvisning till brist på mandat. Vilket särskilt mandat behööver man egentligen för att stoppa våldtäkter, räcker det inte med att vara människa? frågade sig Mukwege.
Kongos ledare ser ekonomin blomstra under rådande kaos och tycks nöjda med situationen. Och kaos är vad som uppstår när alla dessa kvinnor rör på sig, de letar efter vård, och de söker sig till nya samhällen där ingen känner till vad som hänt dem och där de därför kan undkomma skammen. Men de hamnar ofta på platser utan rent vatten eller mat, och blir därför ännu mer sårbara. Möjligheterna att samtidigt sörja för sina barn blir minimal, och hela 20 procent av barnen i Kongo dör före fem års ålder. Med förstörda genitalorgan minskar befolkningen i storlek per automatik, och hiv sprids rekordsnabbt. Offentliga våldtäkter tycks särskilt effektivt för att ödelägga hela byar.
Våld mot kvinnor som krigsstrategi är tyvärr inget nytt. Vi är många som minns de skakande vittnesmålen från kriget på Balkan. Med tanke på att Kongo inte sätter in militär för att stoppa våldtäkterna blir det också en mycket framgångsrik metod. Om en halv miljon män skulle lemlästas och könsstympas skulle förvisso det sociala samhället bryta samman på samma vis som nu sker, men då skulle svaret bli ett fullskaligt krig. Attackera kvinnorna och du möter inte på militärt motstånd. Det vill säga, så länge inte den egna staten eller någon annan stat kan vinna något på interventionen. När det kommer till krigen i Irak och Afghanistan sägs ju kvinnors befrielse vara en av de stora hjärtefrågorna. Hjärtat tycks mest fyllt av pengar.
