Häromveckan drogs en pseudodebatt igång efter att Fredrik Reinfeldt sagt att han kunde tänka sig ett förbud av bärandet av burka på offentliga platser i Sverige. Kampen om att överträffa Sverigedemokraterna i dumma utspel är i full gång. Hur ofta, Fredrik Reinfeldt, springer du på kvinnor i burka i Sverige? Enligt forskaren Anne Sofie Roald är […]
Häromveckan drogs en pseudodebatt igång efter att Fredrik Reinfeldt sagt att han kunde tänka sig ett förbud av bärandet av burka på offentliga platser i Sverige. Kampen om att överträffa Sverigedemokraterna i dumma utspel är i full gång.
Hur ofta, Fredrik Reinfeldt, springer du på kvinnor i burka i Sverige? Enligt forskaren Anne Sofie Roald är chansen ungefär lika med noll. I Sverige finns enligt henne bara cirka 100 kvinnor som bär niqab, det heltäckande plagget som täcker ansiktet (men utan nät för ögonen som burkan har). Frågan är hur ett så marginellt fenomen över huvud taget blir föremål för debatt om lagstiftning? Fredrik Reinfeldt sade bland annat att han inte tycker att ”någon i ett frihetligt land som Sverige ska dölja sitt ansikte på det sättet.” Vad menar då Fredrik Reinfeldt med ”frihetligt land?”
Enligt den svenska grundlagen har vi åsiktsfrihet och yttrandefrihet samt religionsfrihet.
Friheter som brukar framhållas som utmärkande för det svenska samhället både utåt och inåt. Det handlar om människors rätt att få se ut och uttrycka sig som de vill. Människors rätt till att ha olika värderingar och åsikter. Skulle detta på något sätt kunna vara hotat av en minoritet så liten att den knappt finns på papper? Är inte i så fall hotet om lagstiftning mot vissa religiösa uttryck ett allvarligare hot mot oss alla? Hur kan Fredrik Reinfeldt få det till att det skulle stärka Sverige som ett frihetligt land att låta dessa friheter vara förbehållna bara vissa personer och vissa religiösa uttryck?
Psykoanalytikern Tomas Böhm skrev tidigare i år på DN debatt om Sverigedemokraterna och menade då att vara svensk är detsamma som att vara tolerant, påverkbar och öppen. Det är dessa egenskaper som gör att Sverigedemokraterna, som avvikande och extrema, överhuvudtaget tillåts att existera. Enligt Böhms argument utgör alltså toleransen en viktig egenskap i det svenska samhället. Ett förbud mot burka på offentliga platser skulle inte gå i linje med denna värdering.
I Danmark lade Konservative folkeparti ett förslag om förbud mot burka på offentliga platser men efter en undersökning som visade att detta stred mot grundlagen lades förslaget ner. I Dannmark finns inte heller några dokumenterade bärare av burka men däremot cirka 200 som har niqab, enligt en kartläggning av Köpenhamns universitet. Av dessa är cirka hälften danskfödda kvinnor som konverterat till islam. Lars Trier Mogensen, ledarskribent på den danska tidningen Politiken liknar kvinnor som bär burka vid punkare inom sin subkultur. Att bära burka är att våga vara avvikande och sticka ut i Dannmark.
Med detta argument skulle själva burkabärandet också kunna vara ett uttryck för individualitet och viljan att utmärka sig genom sitt utseende. Säkerligen finns det fall i Sverige och Dannmark där personen som bär niqab känner sig tvingade till detta och blir kringskuren sina rättigheter som människa. Här måste samhället givetvis kunna möta upp dessa individer och ge stöd. Däremot förvånar det att det är just Moderaterna som i det här fallet ser det som sin uppgift att tala om för människor att de inte vet sitt eget bästa. Det är inget budskap vi är vana vid att få höra från dem.
Att leva i ett land där du enligt lag måste bära burka är en kränkning av mänskliga rättigheter och en grov form av kvinnoförtryck men att i ett annat land förbjudas bära ett klädesplagg kan knappast betecknas som frihetligt.