Det är dags att legalisera husockupationer och anpassa Sverige till många andra europeiska länder. Samhället måste agera mot att fastigheter som behövs står tomma.
I Holland är det lagligt att ockupera hus som varit utan hyresgäster i mer än ett år. Ett system som tvingar fastighetsägarna att hyra ut sina hus utan att fritt kunna sätta en marknadshyra. Når hyran en orimlig nivå finns risken för ockupation. Många fastighetsägare som inte lyckas hyra ut till marknadsnivå tvingas därför skaffa sig ”antiockupanter”, det vill säga folk som bor i huset billigt så det inte ska kunna ockuperas.
Bostad är en mänsklig rättighet. Rätten till ett kulturliv även för låginkomsttagare likaså. Även om Sverige inte har fria marknadshyror är det inte rimligt att fastighetsägare har kvar den starka privata äganderätt som råder idag.
Genom legalisering fylls tomma lokaler med liv. Igenbommade affärslokaler kan rymma föreningsliv, tomma bostadshus boende. Många tomma bostadshus är i dåligt skick, reducerad hyra kan bytas mot att hyresgästerna får stå för upprustning.
Legalisering är konkret fördelningspolitik. Rika fastighetsägare får mindre pengar, fattiga bostadslösa mer. Det sätter fart på konsumtionen hos den del av befolkningen som sparar minst av sin inkomst och det är ekonomiskt lönsamt.
Husockupationer har de senaste åren blivit en allt populärare kampmetod, framdrivet av lågkonjunkturen. Medan gamla ockupantvågor bara samlade utomparlamentariska vänsteraktivister och dog ut i militanta ställningskrig med polisen, både runt 1988–99 och 1994–95, sprider sig den nuvarande ständigt. Styrkan är att en bredd av väldigt olika grupper tar upp samma kampform. Nu senast i Nyköping verkar den kunna leda till den första legaliserade ockupationen i denna våg, där kommunen erbjudit ockupanterna ett hyreskontrakt.
Ockupationerna i Sverige gäller inte bara billiga bostäder, många syftar till att offensivt skapa ny gratis kulturverksamhet efter välfärdssamhällets nedmontering, eller försvara offentligt finansierad verksamhet som hotas av nedskärningar. Bergatrollens ockupation i Nyköping representerar de offensiva ockupationerna där målet är ett självstyrt kulturhus.
Billiga bostäder har varit ett delmål vid många ockupationer men sällan stått i fokus. I Lund har dock bostadslösa studenter tagit till aktion, liksom i Visby där många billiga lägenheter töms sommartid för att ge plats åt turister.
Så länge vi har en allmännytta i Sverige lär dessa ockupationer främst fungera som en symbolisk påtryckningsmetod för att kräva fler hyresrätter. I många europeiska länder med marknadshyror är ockupation enda vägen till bostad för låglöneproletärer.
Slutligen har vi de välfärdskramande ockupationerna. Man försvarar en offentligt finansierad verksamhet mot nedskärningar. Det har handlat om badhuset i Aspudden, fritidsgårdar, moskeér med ungdomsverksamhet i Rosengård och nu senast folkhögskolan i Biskopsgården.
Som syndikalister välkomnar vi husockupationerna och kräver att de legaliseras. På samma sätt som vi försvarar vår egen rätt till fri facklig organisering har bostadslösa, och de som har behov av välfärd eller kultur, rätt att organisera sig.
