Jesper Enbom gick på gymnasiet när Gulfkriget rasade för fullt i början av 1990-talet. Intrycket av att medierna spelade en betydande roll i att legitimera kriget och i hög grad lyckades skapa uppslutning kring en konflikt som till stor del var ett angreppskrig, väckte hans intresse för mediernas samhällsroll. Ett intresse som utvecklades och som nästan två decennier senare ledde till att han doktorerade i medie- och kommunikationsvetenskap vid Umeå universitet. Hans avhandling heter Facket i det medialiserade samhället och undersöker hur LO och medlemsförbunden hanterar den offentliga samhällsdebatten, som allt mer kommit att utspela sig i den arena som medierna utgör.
– Om man till exempel ska gå ut i strejk i dag så handlar det inte bara om att se till att själva strejken blir effektiv, utan man måste även fundera på hur den kan komma att skildras i massmedierna. Det steget, alltså hur sådan information når allmänheten, har blivit oerhört centralt, säger Jesper Enbom till Arbetaren Zenit.
Hur ser du på utvecklingen mot en allt mer medialiserad samhällsdebatt?
– Problemet med den är att massmedierna till stor del är den övre medelklassens arena, vilket gör att den offentliga samhällsdebatten, som den ser ut nu, passar borgerligheten bättre. Den ligger mer i linje med deras tankegångar, och facket har stundtals svårt att passa in i ekvationen.
Hur märks det på den fackliga rapporteringen att medierna domineras av en övre medelklass?
– De jag har pratat med upplever det svårt att få förståelse för vissa grundläggande frågor inom fackföreningsrörelsen. Varför är det så viktigt med kollektivavtal? Varför är man inte bara anhängare av flexibilitet? När så många som kommer till tals betonar vikten av flexibilitet, så undrar folk varför facket ställer sig emot det.
– Sverige har genomgått en liberalisering och gått mot ett ökat fokus på marknaden under de senaste decennierna. Det är en hegemoni som facket har att kämpa mot, och den går stick i stäv med fackets och fackmedlemmarnas intressen. Men den är inte renodlat borgerlig, utan vi har fortfarande en ganska stark uppslutning kring till exempel välfärdsstaten. I sådana frågor är det lättare för facket att få stöd.
Mediehantering och försök att påverka nyhetsrapporteringen kallar du för ”news management” i din avhandling. Ser du det som en offensiv eller defensiv metod för facket?
– För att synas i medierna så finns det en rad saker man måste anpassa sig till. Medielogiken så klart, men även rådande tankemönster. På det sättet är ”news management” en anpassning till hegemonin, vilket är defensivt. Men det är mer komplext än så eftersom man samtidigt kan vinna stora segrar med metoden. Ett exempel är Toys”R”Us-striden i mitten av 1990-talet där Handels lyckades tvinga ett stort amerikanskt företag att acceptera kollektivavtal.
– Man man ska komma ihåg att motståndarsidan har varit ännu flitigare vad gäller att använda sig av detta. Folkpartiet har till exempel konsekvent brukat det. Under valet 2002 använde de medieutspel som ett sätt att dominera den offentliga debatten. Samma sak med stora företag. Så som jag ser det är facket tvingat till det. Man kan inte säga att man vägrar delta i spelet, för då kommer man att förlora på det. Detta trots att jag är skeptisk då ”news management” gynnar starka organisationer mer än svaga.
Tror du att organisationer lägger ned så mycket fokus och resurser på att kontrollera mediebilden att andra uppgifter blir lidande?
– Jag ser att det finns en viss risk, men framför allt är det anpassningen som gör att andra uppgifter kan bli lidande. Hegemonin gör att man inte vågar säga vad som helst i debatten av rädsla att framstå som konstig. Om man säger något som går stick i stäv med rådande föreställningar så måste man förklara sig, och massmedierna har ofta inte tid att gå in närmare på saker. Därför upprepar man ofta självklarheter.
– Jag tror definitivt att facket funderar på huruvida man vågar ta ut vissa grupper i strejk med hänsyn till hur det kan framstå i den offentliga debatten. Vågar till exempel Kommunal ta ut alla som jobbar inom förskolan? Man blir helt enkelt mindre villig att ta strid om man har svårt att få allmänhetens stöd. Facket riskerar att bli tandlöst om det ger upp strider för att de är svåra att motivera i medierna.
Hur bör facket hantera situationer där det finns en risk att framstå på ett ofördelaktigt sätt i medierna?
– Det bör se till att bygga upp ett grundläggande stöd innan konflikten bryter ut och sedan komma med nyheter som visar hur viktigt det är i samhällsdebatten, samt nyheter om hur arbetsgivaren har agerat för att inte ge de löner som de anställda förtjänar.
– Positiv publicitet för facket är när de får synas då de försvarar sina medlemmar och när de strider mot en mäktig motpart, David mot Goliat. Negativ publicitet är när facket framstår som den förtryckande parten, vilket bland annat inträffade vid konflikten kring salladsbaren Wild ’n fresh i Göteborg. Det är en balansgång där man måste undvika att framstå som den alltför starka parten och samtidigt visa att man kan försvara sina medlemmars intressen. Därför är facket mer benäget att ta strid mot en multinationell kedja, det är då lättare att få stöd, vilket på ett sätt är en anpassning till hegemonin.
Finns det något sätt att få stöd i frågor som inte stämmer överens med hegemonin?
– Man bör i stället fundera kring hur man kan förändra hegemonin. Det riktas en del kritik mot det ekonomiska systemet i dag, vilket borde kunna utnyttjas. Enorma mängder människor fick gå från jobbet för att ekonomin kollapsade.
– Man påverkar hegemonin genom att jobba på en långsiktig utveckling, av vilken ”news management” kan vara en del. ”News management” påverkas av, men kan också påverka hegemonin, och det är därför som jag tycker att det är en strid värd att ta.
Hur stor del av människors syn på facket tror du regleras av mediebilden?
– I allmänhet så tror jag att uppfattningar om vad facket gör kommer från medierna i ökad utsträckning. Men jag tror särskilt att medierna påverkar personer med hög position i samhället, eftersom de befinner sig så långt ifrån arbetarna på golvet. De influeras av mediebilden eftersom de själva inte har någon direkt erfarenhet. Att beslutfattares huvudsakliga kontakt med arbetsmarknaden går genom medierna gör onekligen dessa inflytelserika.
– Det bästa sättet att bryta betydelsen av ”news management” kanske är att motverka betydelsen av massmedierna i helhet. Det skulle innebära att den offentliga debatten också skulle kunna utspela sig i vardagen, på arbetsplatser, i fikarum och bostadsområden.
