Palestiniern Najef Rajoub visar upp sina lönesedlar som han har sparat notoriskt under de 17 år han arbetade i Israel. Närmare 20 procent av hans inkomst har under alla år gått till skatter.
– Vi är arbetare, inte politiska aktivister. Vi är tvungna att betala israeliska skatter, men vi är inte berättigade till förmånerna. Så det är enkelt. Vad de tog måste de betala tillbaka, säger Rajoub till tv-kanalen al-Jazeera.
Sedan 1970 har den israeliska staten ålagt arbetsgivare att dra av skatter och avgifter från de palestinska arbetarnas löner. Pengarna skulle gå till sådant som pensioner, a-kassa och arbetsskadeförsäkringar och det uttalade syftet var att jämställa de palestinska arbetarnas villkor med israelernas. Allt enligt rapporten Israel owes billions of shekels to Palestinian workers, (Israel är skyldiga palestinska arbetare flera miljarder shekel), som publicerades i tisdags av den israelisk-palestinska medborgarrättsorganisationen Alternative information center, tillsammans med den israeliska arbetarrättsorganisationen Kav laoved.
Israels inrikesministerium har sedan 1970 mycket noggrant sett till att arbetsgivarna betalar in palestiniernas skatter, enligt rapporten, ”men när det kommer till att ge arbetarna utlovade förmåner och stöd har inrikesministeriet varit likgiltigt”.
– Det här är ett glasklart fall av storskalig stöld från de palestinska arbetarna, säger Shir Hever, en av författarna till rapporten.
Hever visar att 92 procent av pengarna som skulle ha gått till pensioner och andra förmåner till de palestinska arbetarna i stället har överförts till det israeliska finansministeriet. Rapportförfattarna hävdar att en konservativ beräkning visar att Israel är skyldig palestinska arbetare över två miljarder dollar. Det motsvarar, enligt journalisten och författaren Jonathan Cook, 10 procent av den Palestinska myndighetens årliga budget.
Landsorganisation Histradut får också hård kritik i rapporten. Efter ett regeringsbeslut från 1970 har palestinska arbetare varit tvungna att betala en avgift till Histradut på 0,7 procent av deras lön, trots att de hindrats från att bli medlemmar i facket. Efter påtryckningar från den fackliga internationalen, Ituc, gick Histradut 2008 med på att överföra en del av avgifterna till sin palestinska motsvarighet PGFTU, Palestinian general federation of trade unions. Det berättar PGFTU:s jurist Fathi Nasser för Arbetaren. Enligt rapporten motsvarar dock den återbetalade summan mindre än en femtedel av de totala avgifterna som palestinier betalat till Histradut. Men Fathi Nasser menar att det var ett viktigt principbeslut eftersom Histradut erkände att de var skyldiga palestinier antingen pengar eller bättre fackligt stöd.
– Men huvudproblemet kvarstår. Palestinier får fortfarande inte juridiskt stöd från Histradut och får inte del av förmåner de har rätt till.
Hur jobbar ni för att lösa situationen?
– Det enda sättet är att förhandla. Det är bra att många internationella organisationer nu har börjat hjälpa till att medla för att ändra situationen. Särskilt Ituc har varit till hjälp. Deras generalsekreterare spelade en avgörande roll i att få till överenskommelsen med Histradut 2008. Vi hoppas att de kan hjälpa oss nå ytterligare resultat i den nära framtiden.
Sedan 1990 har palestinska byggarbetare ålagts att betala ytterligare pengar till en fond för att utveckla byggsektorn i Israel. Enligt rapportförfattaren Shir Hever är fondens främsta mål att öka andelen israeler i byggsektorn, och alltså ersätta palestinierna. Pengarna har också räckt till att finansiera forskning, stipendier (endast till israeliska arbetare) och militärmaterial som användes under Operation gjutet bly, kriget mot Gaza för drygt ett år sedan.
Både Histradut och de berörda israeliska myndigheterna har getts utrymme i rapporten att framföra sina kommentarer. De kritiserar rapportens slutsatser och metoder, men ger få alternativa förklaringar till vart pengarna har tagit vägen.
